Hans yngre bror, Bartolomé, hade flyttat till Lissabon och bosatt sig där. Ivrig att se vad havet kunde erbjuda i form av spänning och karriärmöjligheter följde Columbus efter. Han gifte in sig med en portugisisk sjömansfamilj år 1477. Det strategiska äktenskapet gav honom ett inflytande i staden.
En idé började ta form
Av sin bror, som ritade kartor, fick han tag på ett sjökort över Atlanten som visade hur man kunde ta sig till Indien, Cathay (Kina) och Cipangu (Japan). En idé började ta form hos honom. Det borde gå att ta sig från Portugal till Indien genom att resa västerut. Han trodde att Indien låg cirka 600 mil väster om Kanarieöarna.
Han hade dock problem med att hitta finansiärer till resan. Portugiserna ville inte sponsra hans resa. Med hjälp av genuesiska kontakter lyckades han få in en fot i det spanska hovet. Där uppvaktade han kungaparet Ferdinand av Aragonien och Isabella av Kastilien. De gick till slut med på att ge den entusiastiske och excentriske norditalienske sjöfararen de medel han behövde för att resa till Indien.
En okänd kontinent
Med en besättning på 90 man och 30 passagerare, fördelade på tre skepp, lämnade han den 6 september 1492 Kanarieöarna och satte kurs mot den nya världen. Skeppen hette Santa Maria (Columbus fartyg), Pinta och Niña.
Efter att ha firat ankomsten till Guanahani, som han döpte till San Salvador, och träffat lokalbefolkningen, for de vidare. Den 28 oktober kom de till Cuba, som Columbus trodde var Kina. Den 4 mars 1493 var han tillbaka i Portugal igen. Utan att själv vara medveten om vad han åstadkommit, hade han skrivit världshistoria: en ny kontinent var upptäckt.
Columbus hade fel om mycket
Det mesta som Columbus tänkte visade sig faktiskt vara fel. När Columbus såg lokalbefolkningen på Guanahani och de andra öarna blev han minst sagt förvånad. Han trodde han skulle få se människor med hundhuvuden, enorma öron och så kallade enfotingar, varelser med bara ett ben och en stor fot. Foten använde de för att skydda sig mot den kraftiga solen, ungefär som ett paraply.
Istället för monster fann han en lokalbefolkning som han tyckte var vacker. Urinvånarna var ”välbyggda, med mycket smäckra kroppar och fina ansikten ... De är generellt sett ganska långa och ser bra ut.” I ett brev till Ferdinand och Isabella skriver Columbus att han inte funnit några monsterraser i Indien (Amerika). ”På dessa öar har jag inte någonstans funnit människomonster, som många trodde, tvärtom, bland dessa människor värderas skönhet högt ... Således har jag vare sig funnit eller kan rapportera om några monster, förutom ... ett folkslag ... som äter människokött ... men de är inte mer vanställda än andra människor.”
Konsekvenser av Columbus upptäckt av Amerika
Trots att Columbus blev så positivt överraskad hindrade det inte honom från att begå övergrepp mot urbefolkningen. Från Guanahani tog han med våld med sig ett antal människor ur lokalbefolkningen. Han skulle visa upp dem för Ferdinand och Isabella när han kom hem. Bara sju överlevde återfärden till Spanien.
En konsekvens av Columbus ”upptäckt” av Amerika blev att européer åkte dit för att hämta hem guld och andra rikedomar. De tog makten över urinvånarna. Eftersom de lokala urfolken saknade naturlig motståndskraft mot sjukdomar som européer förde med sig, dog de som flugor. Samma sak hände när européerna erövrade Sydamerika. De gamla rikena Aztekerna, Maya och Inka brakade samman som korthus i vinden. De som överlevde farsoter, krig och övervåld togs till slavar.
Columbus var inget helgon. Han var en skicklig sjöfarare som drevs av hunger efter profit och berömmelse. Upptäckten av Indien skulle göra honom både berömd och förmögen, var hans plan. Nog blev Columbus ryktbar alltid. Idag hyllas inte längre Columbus som Amerikas ”upptäckare”. Istället betonar historikerna urbefolkningens umbäranden och lidanden som blev konsekvensen av att européerna kom dit.
Litteratur:
John Block Friedman, The Monstrous Races in Medieval Art and Thought, Syracuse University Press, 2000
Alfred W. Crosby, Den ekologiska imperialismen: Europas biologiska expansion 900–1900, SNS, 1999
Herman Lindqvist, Christofer Columbus: var han riktigt klok? Fischer, 1992
Felipe Fernández-Armesto, 1492: the year the world began, HarperOne, 2010
FÖRFATTARE
Text: Bo Eriksson, fil dr. i historia, författare och forskare vid Stockholms universitet
Webbplats: https://tidsresan.nu/historievarlden/

Några bokförlags presentation av författaren: