"Köp aktier" var tidens slagord. Och aktieuppgången fortsatte in på 1929. Detta år användes 40 % av alla lån som togs till att handla aktier. Amerikanarna tycktes som tokiga. Mycket få personer analyserade företagens ekonomiska hälsa. Alla rycktes med i den allmänna spekulationsivern. Alla ville haka på uppgången. Framgångsexemplen var många. Den som t.ex. hade köpt aktier i General Motors för 10 000 dollar 1920 kunde konstatera att de var värda 1,5 miljoner dollar 1929. Taxichaufförer, lärare, hisspojkar – alla handlade med aktier.
Men det fanns också de som såg börshysterin som en tickande bomb. En av dem var den nytillträdde presidenten Herbert Hoover. Även Federal Reserve varnade för spekulationen och försökte begränsa bankernas utlåning till aktieköp. Men ingen verkade lyssna. Istället spreds historierna om alla som blivit miljonärer på sina aktieaffärer. Men bubblan skulle snart spricka.
Onsdagen den 23 oktober 1929, under den sista timmen innan New York-börsen stängde, sjönk aktiekurserna plötsligt kraftigt.
Den 24 oktober 1929 kom senare att kallas ”svarta torsdagen”, eftersom kursfallet under onsdagens sista timme blev startskottet för en massiv försäljningsvåg. Plötsligt ville alla sälja sina aktier, men ingen ville köpa. I USA:s bank- och affärsvärld rådde panik och desperation. Ett antal finansmän samlades för ett kort möte där de bestämde sig för att stödköpa aktier för att dämpa kursraset. Trots stödköpen fortsatte oron, och börsen var fortfarande mycket skakig. Och det blev snart ännu värre.
Efter ett par lugnare dagar kom måndagen den 28 oktober och tisdagen den 29 oktober. Dessa dagar innebar i stort sett fritt fall för kurserna. När börsen stängdes den 29 oktober kunde man konstatera att de senaste sex handelsdagarna resulterat i att en tredjedel av det sammanlagda börsvärdet raderats ut. Sammanlagt 25 miljarder dollar hade gått upp i rök. Kvar stod ett stort antal ruinerade och desillusionerade människor.
Dessa dagar i oktober 1929 var inte den enda orsaken till den stora depressionen under 1930-talet, men de blev ett tydligt startskott.
Det skulle dröja 25 år, ända till 1954, innan aktieindex Dow Jones nådde tillbaka till det toppvärde som det hade före börskraschen 1929.
Börskraschen 1929 blev en symbol för hur snabbt optimism kan förvandlas till kris. Den visade också hur farligt det kan bli när många köper aktier med lånade pengar och tror att priserna alltid ska fortsätta uppåt. Därför används kraschen ofta som ett historiskt exempel på riskerna med spekulation och övertro på snabba vinster.
M LÄS MER: Mellankrigstiden
M LÄS MER: Det glada 20-talet
M LÄS MER: Den stora depressionen
M LÄS MER: Finanskriser och börskrascher
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
John Kenneth Galbraith m.fl, Den stora börskraschen, Ordfront, 1997
FÖRFATTARE
Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.
