1928 rådde en mycket positiv framtidstro i USA. Kanske har tillvaron aldrig upplevts så bekymmerslös som just då. Bilismen bredde ut sig, radion hade slagit igenom som underhållningsmedium och börskursen hade på ett år ökat med 48 %. Modedansen charleston var de ungas favorit. Året innan hade Charles Lindbergh genom den första ensamflygningen över Atlanten visat att det i denna tidsålder fanns oanade möjligheter. Framtidstron var stark.
"Köp aktier" var ropet för dagen. Och aktieuppgången fortsatte in på 1929. Detta år användes 40 % av alla lån som togs till att handla aktier. Amerikanarna tycktes som tokiga. Mycket få personer analyserade företagens ekonomiska hälsa. Alla rycktes med i den allmänna spekulationsivern. Alla ville haka på uppgången. Framgångsexemplen var många. Den som t.ex. hade köpt aktier i General Motors för 10 000 dollar 1920 kunde konstatera att de var värda 1,5 miljoner dollar 1929. Taxichaufförer, lärare, hisspojkar - alla handlade med aktier.
Men det fanns också de som såg aktiehysterin som en tickande bomb. En av dem var den nytillträdde presidenten Herbert Hoover som bl.a. försökte försvåra för bankerna att låna ut pengar till aktieköp. Men ingen verkade lyssna. Istället spreds historierna om alla som blivit miljonärer på sina aktieaffärer. Men bubblan skulle snart spricka.
Onsdagen den 23 oktober 1929, sista timmen innan New York-börsen stängde, sjönk aktiekurserna plötsligt kraftigt.
Den 24 oktober 1929 kom av finanshistorikerna att få namnet "svarta torsdagen" eftersom kursfallet under onsdagens sista timme blev startskottet för en massiv försäljningsvåg. Plötsligt ville alla sälja sina aktier, men ingen ville köpa. I USA:s bank- och affärsvärld rådde panik och desperation. Ett antal finansmän samlades för ett kort möte där de bestämde sig för att stödköpa aktier för att dämpa kursraset. Kursnedgången blev ändå så stor som 3 miljarder dollar. Och det blev snart ännu värre.
Efter ett par lugna dagar kom måndagen den 28 och tisdagen den 29 oktober. Dessa dagar innebar i stort sett fritt fall för kurserna. När börsen stängdes den 29 oktober kunde man konstatera att de senaste sex handelsdagarna resulterat i att en tredjedel av det sammanlagda börsvärdet raderats ut. Sammanlagt 25 miljarder dollar hade gått upp i rök. Kvar stod ett stort antal ruinerade och desillusionerade människor.
Dessa sex dagar i oktober 1929 är inte orsaken till den stora depressionen under 1930-talet, men utgjorde startskottet.
Det skulle dröja tjugofem år innan aktieindex Dow Jones nådde tillbaka till det toppvärde som det hade före börskraschen 1929.
LÄS MER: Mellankrigstiden
LÄS MER: Det glada 20-talet
LÄS MER: Den stora depressionen
LÄS MER: Finanskriser och börskrascher
Litteratur:
John Kenneth Galbraith m.fl, Den stora börskraschen, Ordfront, 1997
FÖRFATTARE
Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.
