Det glada tjugotalet (eller 20-talet) är en benämning på den högkonjunktur och kulturella blomstringstid som pågick i USA och stora delar av Europa under 1920-talet.
1920-talet var ett årtionde då mycket förändrades. Efter de hemska krigsåren under första världskriget (1914-1918) och spanska sjukan som följde i dess spår, ville folk nu ha det trivsammare.
I USA blev jazzen mycket populär och spreds till en större publik. Till den kunde man dansa foxtrot, charleston och andra moderna danser. Många äldre blev förfärade av det de såg och hörde. Även de nya frisyrerna och det nya klädmodet upprörde många. Kvinnor lät klippa sitt hår till den tidstypiska korta "shingelfrisyren".
Under perioden spreds tidens klädmode bland folket på ett mer omfattande sätt än tidigare. Influenser kom bland annat från Hollywood efter att biografer blivit vanliga i städerna.
På 1920-talet blev det också vanligt att lyssna på radio. Samtidigt ökade filmintresset. I början var det stumfilm, men i slutet av 1920-talet slog ljudfilmen igenom.
Folk hade fått mer tid över för nöjen. Från USA spreds den nya masskulturen ut i världen. Det var i samband med det som begreppet ”det glada 20-talet” myntades.
Allt var dock inte glatt under 1920-talet. Många människor levde fortfarande under svåra ekonomiska villkor, och skillnaderna mellan rika och fattiga var stora. I USA fanns också problem som rasism, alkoholförbud och organiserad brottslighet. Därför är "det glada tjugotalet" framförallt en beskrivning av tidens nöjesliv, framtidstro och nya masskultur – inte av hela samhället.
Det glada 20-talet fick ett abrupt slut i samband med börskraschen i New York 1929. Därefter vände världsekonomin nedåt (läs mer om mellankrigstiden).
Det glada tjugotalet belyser hur snabbt samhället kunde förändras efter första världskriget. Nya nöjen, ny musik, film, radio och mode skapade en känsla av modernitet och framtidstro. Men bakom den ljusa bilden fanns också ekonomiska problem och sociala orättvisor. När börskraschen kom 1929 blev det tydligt att 1920-talets optimism hade vilat på en osäker grund.
När nöjen blev masskulturUnder 1920-talet började mode, nöjesliv och medier påverka varandra på ett nytt sätt. Frisyrer, kläder och musik kunde spridas snabbt genom filmer, tidskrifter, reklam och radio. Människor i olika länder började lyssna på samma musik, se samma filmstjärnor och inspireras av samma utseenden. Den moderna unga kvinnan blev en stark symbol för årtiondet. Hon kunde ha kortklippt hår, sminkade läppar och en rakare klänning med lägre midja och kortare kjol. Kläderna gjorde det lättare att röra sig och passade till snabba danser som charleston. Många äldre tyckte att både modet och dansen var chockerande. Den nya stilen följdes dock långtifrån av alla kvinnor och syntes främst bland yngre människor i städerna. Biografer, danslokaler och restauranger blev viktiga mötesplatser. På bioduken kunde publiken se hur skådespelare klädde sig, rörde sig och sminkade sig. Filmstjärnorna blev internationella kändisar, och deras frisyrer och kläder kopierades av beundrare. Svensk film hade en framgångsrik period under stumfilmstiden, och Greta Garbo fick sitt genombrott i Filmstaden i Råsunda innan hon blev stjärna i Hollywood. Även radion förändrade nöjeslivet. När Radiotjänst började sända regelbundet i Sverige 1925 kunde lyssnarna höra konserter, uppläsningar, nyheter och väderleksrapporter i hemmet. Alla program sändes direkt eftersom det ännu inte gick att spela in dem i förväg. Ett misstag framför mikrofonen gick inte att klippa bort efteråt. Den glansiga bilden av 1920-talet skapades till stor del av medierna. Många kunde se de nya kläderna, danserna och stjärnorna på film eller i tidningar utan att själva ha råd att leva på samma sätt. |