Amerikas urbefolkning är ett samlingsnamn för ursprungsfolken i Nord- och Sydamerika.
De första människorna i Amerika kom sannolikt från Asien för minst 15 000 år sedan, i slutet av den förra istiden (forskarna är dock inte överens om exakt när det hände). Då täckte isen Kanada och de norra delarna av USA.
Vid den tiden fanns det en landförbindelse mellan Amerika och Asien via Berings landbrygga, och därför kunde nomaderna ta sig fram till fots över det kalla islandskapet. Dessa människor fick sedan av misstag namnet "indianer" efter att Christofer Columbus hade kommit till Amerika 1492. Han trodde att han kommit till några öar utanför Indien och att människorna som bodde där var indier.
När européerna kom till Amerika fanns det troligen tiotals miljoner människor i hela Amerika, men uppskattningarna varierar kraftigt. Omkring en miljon eller fler av dessa fanns i Nordamerika. De flesta av dem var bönder, andra var främst jägare eller fiskare.
Urbefolkningen i USA
När erövringen av västern (USA:s inland västerut) började drevs urbefolkningen undan.
Vid 1800-talets slut fanns det endast ca 200 000 kvar av USA:s urbefolkning. Större delen av dessa bodde i reservat, områden på landsbygden som den amerikanska regeringen hade tilldelat de olika urfolken. Idag hör många urfolk i USA till landets mest socioekonomiskt utsatta grupper.
S LÄS MER: Nordamerikas urbefolkning
M LÄS MER: Aztekernas historia
M LÄS MER: Inkafolkets historia
M LÄS MER: Mayafolkets historia
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
Litteratur:
Robert M. Utley (red.), The Story of the West: A History of the American West and Its People, DK Pub, 2003
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
