I isländska sagor, som länge var vår enda kunskapskälla i det här ämnet, berättas om hur Erik Röde år 982 blev dömd fredlös och seglade västerut. Han fann där en stor ö med gröna ängar och mycket fisk i vikarna. Vid ett tillfälligt återbesök på Island berättade han för andra om ön, som var Grönland, och fyra år senare följde vännen Bjarni Herjulfsson efter. Han kom till en början ur kurs och fick då syn på en platt, skogrik kust.
Eriks son Leif gav sig år 1000 iväg för att undersöka det land som Bjarni hade sett. Han och hans besättning på 35 man fann ett skogrikt land med gott bete och fiskrika sjöar. De övervintrade utan besvär, och de närmaste åren följde andra efter.
Tyvärr kunde de i längden inte hålla fred vare sig med urbefolkningen i grannskapet eller inbördes.
Man kan säga att blodiga stridsyxor skapade slutscenen i vikingarnas Nordamerikaäventyr. Bosättningen upphörde.
Arkeologiska bevis
Det var alltså sagornas version, men vilka bevis finns för att det som sagorna berättar är sant? För det första har man i Erik Rödes husruin på Grönland funnit en pilspets av en stensort som bara finns i Newfoundland (en ö utanför Kanadas sydöstra kust). För det andra har man i Newfoundland funnit lämningarna efter vad som kan vara Leif Erikssons hus. C-14-mätningarna visar att bebyggelsen var från omkring 1000. Ursprungsbefolkningen kände inte till järn när européerna kom dit på 1500-talet, men järnslagg och träkolsrester visar att vikingarna bearbetat myrmalm som fanns i närheten av bosättningen. Man fann också ett typiskt vikingatida bronsspänne.
I det här fallet har alltså de gamla berättelserna visat sig vara sanna till sitt huvudinnehåll. Det är väl också klart att vikingarna inte kan ha påverkat utvecklingen i Amerika, minst av allt i Mellanamerika. De bodde ju bara några få år på Newfoundland och var på inget sätt uppskattade av sina grannar. Allt prat om "vikingafynd" längre söderut har antingen visat sig bero på rena förfalskningar eller också har det varit fantasifulla gissningar. Det finns inga bevis för ytterligare vikingaverksamhet i Amerika.
Egyptiska växter förbryllar
Fenicierna seglade troligen runt Afrika omkring 600 f.Kr. Man har funnit feniciska mynt på Kanarieöarna och Azorerna. Den grekiske historieskrivaren Diodoros från Sicilien skrev på 100-talet f.Kr om en ö i havet långt bortom Afrika "av betydande storlek, bördig, till stor del bergig". Genom ön flöt också farbara floder. Det stämmer inte in på Kanarieöarna eller Azorerna och kan ha varit Amerika, men vi vet inte om han berättar sådant som han hört från sjömän som varit på ön eller om det bara är rykten som han hört. Bevis saknas.
Nu finns det några förbryllande fakta som ännu inte kunnat förklaras tillfredsställande. Långt före azteker och inka gjorde den amerikanska urbefolkningen bomullstyg av en hybridplanta som var en korsning mellan den långfibriga egyptiska sorten och en vild amerikansk. Hur hade den egyptiska sorten kommit dit? Med båt? Med fåglar?
Ett par lerfigurer som grävts fram i Guatemala och södra Mexiko har också använts som bevis för att området besökts av Medelhavsfolk under antiken. De är förbluffande lika feniciska lerfigurer. Är det en fenicisk man som avbildats, eller är den enkla förklaringen att konstnären avbildat en helt vanlig mexikan som såg ut på det sättet? Avståndet mellan Gibraltar sund och Amerika är inte större än att sjömän mycket väl kan ha tagit sig över Atlanten, och ett vinddrivet feniciskt fartyg med roddare kan mycket väl ha kunnat ta sig tillbaka igen om det nu fick hjälp av vindarna.
Kineserna söker paradiset
En del hävdar att kineserna en gång funnit vägen till Amerika och påverkat kulturerna där. Enligt gamla sägner i Kina fanns på andra sidan "Österhavet" ett paradisland. År 459 for buddistmunken Hui San tillsammans med fyra kamrater i en djonk för att leta efter paradiset, som skulle heta "Fusang". Antagligen for de den norra vägen. Från Japan till Kalifornien flyter en varm havsström, Kuroshioströmmen. Hui San var borta i 40 år, enligt berättelserna, och när han kom tillbaka skrev han en lång reseskildring. Den placerades i det kejserliga arkivet bland alla andra sådana berättelser. Ända in på 1700-talet hämtade kinesiska historiker uppgifter ur berättelsen och fogade in dem i sina egna verk.
Hui San skrev att när han kommit långt söderut längs kusten på andra sidan havet, träffade han på ett kultiverat folk som hade ett skriftsystem. Det fanns städer men inga murar runt städerna och inte heller några fästningar, för man förde inga krig. Det fanns ett träd som hade ätliga skott som hos bambun. Av dess bark spann man trådar som användes till fint och grovt tyg men också till papper.
Beskrivningen passar bra in på en period i Mexikos historia, när staden Teotihuacán blomstrade (500-1000 e.Kr). Den mexikanska agaven kan bli 10 meter hög, och blomställningarna kan lätt tas för ett träd. Skotten är ätliga och liknar bambuns. Av bladen får man en grov tråd som kan delas i en finare. Fibrerna kan också användas för papperstillverkning. Så långt verkar det som om Hui San besökt Amerika, men säkert är det inte.
Tidsrymden 40 år är bara den misstänkt lång. Det finns också sådant som talar emot att Hui San varit ända till Amerika. Han berättar bl.a. om boskap och hjulfordon. Det fanns absolut inte i Mexiko på den tiden. En del av växterna som han beskriver liknar mer japanska arter än sydamerikanska släktingar.
Eftersom vi inte har kvar originaltexten, kommer diskussionen att fortsätta länge än. Hui San är heller inte den ende som talar om hur fredligt man kunde leva i andra länder. Reseberättelser från länder som läsarna inte kunde ta sig till har många gånger använts som inlägg i den politiska diskussionen i hemlandet.
Gamla bosättningarI Brasilien har man funnit grottmålningar som man tror är minst 30 000 år gamla, och det visar att det fanns gott om människor där. Avskrädeshögarna är djupa och på vissa platser har folk bott i mer än 20 000 år. Det betyder att världsdelen var befolkad långt före den senaste nedisningen. De senaste årens utgrävningar har lärt oss att i Mississippidalen fanns stora bosättningar med ett väl utvecklat jordbruk redan flera hundra år före vår tideräknings början. I gravarna har man funnit obsidian från Klippiga bergen, snäckskal från Atlantkusten, koppar från Minnesota och alligatortänder från Mexikanska golfen. Det har alltså funnits ett långväga handelsnät över kontinenten. I Sydamerika har man från 2000 f.Kr kunnat följa utvecklingen av arkitektur, specialisering av hantverk och konst, social skiktning, skriftspråk, kalendrar, jordbruk med skilda produkter, konstbevattning, handelsförbindelser och till sist metallhantering och krig. I princip är det ingen större skillnad mot vad som hände i vår del av världen. Och den utvecklingen ägde alltså rum långt innan någon från en annan världsdel hade en teknisk möjlighet att ta sig till Amerika.
|
LÄS MER: Upptäckare och upptäcktsresor
LÄS MER: De tidiga upptäckarna 2: Fenicierna - de hemlighetsfulla handelsmännen
LÄS MER: Vikingarna seglar till Grönland och Nordamerika
LÄS MER: Gudrid och Frejdis - vikingakvinnorna som seglade till Amerika
LÄS MER: Bakgrunden till de europeiska upptäcktsresorna på 1400-talet
LÄS MER: Christofer Columbus upptäcktsresa - orsaker och följder
LÄS MER: Columbus - resan som förändrade världshistorien (artikelserie)
LÄS MER: Conquistadorerna - de spanska erövrarna
LÄS MER: Sökandet efter Nordvästpassagen ledde till kolonisation av Nordamerika
FÖRFATTARE
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
