Finska vinterkriget - Davids kamp mot Goliat

I november 1939 anfölls det på papperet militärt underlägsna Finland av jätten Sovjetunionen. Det som Stalin hade räknat med skulle bli en lätt seger, visade sig istället bli en utdragen kamp med enorm manspillan för Röda arméns del. Vi ska här följa de finska soldaternas beslutsamma kamp mot den ryska björnen i snö och kyla.
S

En finsk soldat på vakt i snön. Vintern 1939-1940 var kall eller mycket kall i så gott som hela Norden. Vintern hamnar på fjärde eller femte plats bland århundradets kallaste.

Finska inbördeskriget och hotet från öst

Finland blev en självständig nation i december 1917 efter Tsarrysslands kollaps i och med oktoberrevolutionen. Landet hade genomgått ett verkligt elddop under åren fram till det ryska anfallet i november 1939. 1918, året efter att självständigheten hade utropats, utbröt inbördeskriget mellan ”de vita” (stödda av den konservativa senaten) och ”de röda” (socialdemokraterna med stöd från bolsjevikerna i Ryssland och ryska soldater som inte lämnat landet). Inbördeskriget eskalerade när de röda upprättade och utropade en egen socialistisk arbetarrepublik med säte i Helsingfors, något som fick till följd att den officiella senaten flydde till staden Vasa.

ANNONS

ANNONS

Inbördeskriget utvecklades till ett mycket blodigt krig där ingen av sidorna var oskyldiga. Till slut kunde de vitas militära trupper under ledning av Gustaf Mannerheim bemästra läget, men det krävdes tysk hjälp för att återta Helsingfors.

Efter krigsslutet 1918 inledde de vita fruktansvärda massakrer på tillfångatagna motståndare. Uppskattningsvis avrättades upp mot 20 000 av de röda utan någon mer ingående rättegång. Inbördeskriget skördade närmare 40 000 finländares liv och sådde ett djup sår hos befolkningen. En annan följd blev att kommunistpartiet förbjöds i Finland.

Mannerheim
Bild: Julius Jääskeläinen
Carl Gustaf Emil Mannerheim röker en cigarr under en tågkonferens vid ett besök i Tyskland 1942 (i samband med det s.k. fortsättningskriget 1941-1944).
Rädslan för Ryssland - nu i form av Sovjetunionen, jätten i öst - levde kvar hos många människor under mellankrigstiden. Många finländare var övertygade om att Sovjetunionen hade planer på att återigen införliva Finland i sitt imperium, eller åtminstone göra landet till en marionettstat. Sovjetskräcken minskade dock något när länderna 1932 ingick en icke-aggressionspakt genom vilken Finland kunde stärka sin neutralitet. Men alla, däribland Mannerheim (se nedan), var inte övertygade om att Sovjets fredliga linje skulle bestå.

Mannerheim - Finlands överbefälhavare

När man diskuterar modern finsk historia, och i synnerhet finska vinterkriget (30 november 1939 till 12 mars 1940) är det svårt att inte nämna Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951). Mannerheim, som förövrigt talade bättre svenska än finska, började sin militära bana inom det tsarryska kavalleriet och steg snabbt i graderna. Han lämnade den ryska armén efter oktoberrevolutionen med generallöjtnants grad varefter han reste hem till Finland. Det främsta anledningen var att han avskydde allt vad kommunism innebar.

Efter det finska inbördeskrigets utbrott ledde han som överbefälhavare den vita armén till seger. Men senatens beslut att ta hjälp av Tyskland blev emellertid för mycket för Mannerheim som därmed begärde avsked från armén. Tysklands sammanbrott år 1918 innebar också att de tyskvänliga i Finlands senat avgick. Detta öppnade vägen för Mannerheim som utsågs till riksföreståndare, ett ämbete han innehade i sju månader. Under 1930-talet utsågs han till fältmarskalk, försvarsrådets ordförande samt överbefälhavare om landet drabbades av krig.

ANNONS

ANNONS

Som försvarsrådets ordförande granskade Mannerheim försvarsresurserna. Slutsatsen var att armén inte skulle klara av ett försvarskrig. Han begärde därför ytterligare medel till försvaret, men regeringen under statsminister Aimo Kaarlo Cajander (1879-1943) nekade Mannerheim detta.

Så när Sovjetunionen 1939 ställde krav på finska landområden, menade Mannerheim att Finland skulle gå med på de sovjetiska kraven för att undgå ett anfall. Det var en linje som regeringen vägrade följa, eftersom man ansåg att Sovjetunionen inte skulle nöja sig med de ställda kraven. Mannerheim lämnade då in sin avskedsansökan, men efter det sovjetiska anfallet i november 1939 tillträdde Mannerheim åter posten som överbefälhavare.

Finlands öde avgjordes genom Molotov-Ribbentrop-pakten

Finlands största problem ur försvarssynpunkt var den 130 mil långa gränsen mot Sovjetunionen. Stora delar av gränsen var dock svårforcerad för motoriserade trupper på grund av tät skog och många vattendrag. Ett anfall ansågs därför med största sannolikhet först och främst ske via Karelska näset - ett geografiskt område som under århundraden varit ett militärstrategiskt dilemma i förhållandet med grannen i öster (för Sverige före 1809 då Finland fortfarande var en del av Sverige).

För att stärka försvaret på denna front började finländarna under 1920-talet uppföra en försvarslinje över näset, bestående av enklare bunkersystem, minfält, maskingevärsposteringar och skyttegravar. Försvarslinjen fick namnet Mannerheimlinjen i folkmun.

På den sovjetiska sidan utgjorde samma gräns också ett problem. Enligt Stalins paranoida syn på omvärlden var det nödvändigt för landet att skaffa sig buffertzoner mot fienden.

Detta gällde främst mot Tyskland. Därmed låg Polen och de baltiska staterna illa till. Men även Finland räknades in i den försvarspolitiska intressesfären eftersom en tysk armé mycket väl skulle kunna anfalla Sovjetunionen via Finland.

Kort innan det tyska anfallet mot Polen i september 1939, ingick Stalin och Hitler den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten. I ett hemligt tillägg till pakten delade Stalin och Hitler upp Polen mellan sig - de baltiska staterna tillföll Stalin (se karta). Därmed var Finlands öde beseglat.

Bomber över Helsingfors

Lite mer än två veckor efter Tysklands anfall mot Polen, den 1 september 1939, medan polackerna fortfarande kämpade tappert, bröt den sovjetiska anfallsstyrkan in i Polen österifrån. Delningen av Polen var därmed genomförd. Sovjetunionen började därefter genast ställa krav på de baltiska länderna om att få stationera trupper, flyg och marina enheter i Baltikum. Detta var krav som de små länderna inte kunde neka till.

journalister
Bild: Finnish Wartime Photograph Archive
29 november 1939, utländska journalister i Mainila på Karelska näset där en gränsincident mellan Finland och Sovjetunionen eskalerade till vinterkriget.
Kort därefter mottog regeringen i Finland en lång lista på sovjetiska krav, som bland annat gick ut på att Finland skulle arrendera ut Hangö Udd (Finlands sydligaste udde) under trettio år: Därtill skulle de finska försvarsställningarna på Karelska näset förstöras samt gränsen flyttas längre bort från Leningrad (nuvarande S:t Petersburg).

Den finska regeringen vägrade först att gå med på kraven. Men efter långdragna överläggningar mellan den finska delegationen och den ryske utrikesministern Molotov, bistådd av Stalin, var man beredda på att ge efter på några av punkterna. Stalin hade dock redan bestämt sig för att anfalla Finland och all diplomati var därför överflödig.

ANNONS

ANNONS

Under denna turbulenta period sökte den finska regeringen utröna huruvida Sverige aktivt skulle bidra med militära enheter om Finland anfölls. Frågan var uppe på regeringsnivå men statsminister Per Albin Hansson tvingades ge den finländska regeringen ett negativt svar.

På morgonen den 30 november 1939 fällde sovjetiska flygplan - som var stationerade i Baltikum - bomber över Helsingfors och andra finska städer. Huvudstyrkan av Röda armén gick samma morgon in över gränsen vid Karelska näset i söder och med mindre enheter längre norröver (se karta).

Bombskador
Bild: Wikimedia Commons
En övergiven gata i Helsingfors under ett sovjetiskt bombanfall.

Ett chockartat mottagande

Vid tiden för anfallet var den finländska försvarsmakten rejält numerärt underlägsen. Röda armén gick in i Finland med närmare en halv miljon man understödda av 1 500 stridsvagnar. Försvararna hade mindre än 200 000 man och de led dessutom brist på alla typer av materiel.

Utgången borde ha varit avgjord på förhand, men så lätt skulle det inte bli för Stalin. Först och främst var de sovjetiska soldaterna oftast otränade. Från sovjetiskt håll var man dessutom övertygad om att det skulle bli en lätt seger. Vissa höga kommunister trodde också att det finska folket skulle se Röda armén som en befriare och att det finska folket gladeligen skulle ansluta sig till klasskampen.

Den tungrodda sovjetiska armén var på grund av sin storlek och de typer av fordon som man hade, oftast beroende av vägarna. Skogen och de många sjöarna försvårade för anfallarna, men gjorde det på samma gång enklare för försvararna som därmed kunde tillämpa gerillakrigföring.

ANNONS

ANNONS

Under den inledande fasen verkade det som att anfallet gick Sovjets väg, men snart blev det stopp. I de evakuerade byarna hade de finska soldaterna barrikaderat sig, minerat vägarna och placerat ut krypskyttar. De sovjetiska enheterna fick ett chockartat mottagande och manspillan blev enorm, även bland finländarna. Den finska taktiken att med mindre skidburna förband anfalla de sovjetiska kolonnerna som ofta var utsträckta, visade sig mycket effektiv. Hade man inte handgranater till hands så använde man sig av bensinbomber, så kallade molotovcocktails.

Soldater under framryckning
Bild: SA-kuvat
Finska soldater tar sig uppför en snötäckt ås. Det 105 dagar långa kriget innebar en omfattande chockartad kris för hela Finland. Det internationella stödet i form av vapenleveranser och andra hjälpsändningar var minimalt och kom sent, mycket på grund av den dåvarande tyska blockaden till havs.

Efter utfört uppdrag försvann finnarna snabbt in i skogen där de sovjetiska pansarstyrkorna och de skidlösa sovjetiska soldaterna inte kunde följa efter. I ett försök att splittra det finländska folket tillsatte Stalin en ny finsk regering i gränsbyn Terijoki - den folkdemokratiska regeringen - under ledning av finländaren och kommunisten Ville Kuusinen. Hela företaget blev ett fiasko eftersom merparten av finländarna såg det hela som ett dåligt skämt.

Svenska frivilliga

Sovjets invasion av Finland kom som en rejäl chock för Sverige. Trots att Sverige som stat valde att inte ta aktiv del i kriget så valde fler än 9 000 svenskar att kämpa för sitt grannland. Ett trettiotal av dem kom aldrig hem och ännu fler sårades allvarligt.

ANNONS

ANNONS

Dessutom skickades många finländska barn till familjer runt om i Sverige. Många av dessa finska krigsbarn har berättat om hur fruktansvärt det var att skiljas från sin familj.

Det var dock inte bara frivilliga svenska soldater som kom till Finland. Sverige skickade också krigsmateriel i form av tusentals gevär, kulsprutor, kanoner och granater. Det mesta av de militära produkterna köptes in från Tyskland, som i utbyte fick bland annat kullager och svensk järnmalm.

soldater
Bild: Finlands militärmuseum
En patrull på frammarsch i Saija, finska Lappland, under vinterkriget.

Slaget vid Suomussalmi

Den sovjetiska framryckningen i söder stannade upp när man nådde fram till Mannerheimlinjens försvarsverk. De sovjetiska befälen var övertygade om att försvarsverken var ålderdomliga och lättforcerade. När det väl kamouflerade finska artilleriet öppnade eld tvingades de sovjetiska trupperna till reträtt. Även längre norrut led Röda armén enorma förluster.

soldat
Bild: Wikimedia Commons
En finsk soldat med en Lahti-Saloranta M/26 (ett finländskt lätt maskingevär) i en stridsställning under vinterkriget i februari 1940.
I ett försök att dela Finland i två delar planerade Röda armén att erövra staden Uleåborg. Den sovjetiska styrkan på ca 45 000 soldater stoppades vid byn Suomussalmi av en betydligt mindre finländsk styrka. De hårda striderna rasade i området mellan den 7 december 1939 och den 8 januari 1940. Finländarna lyckades skära av de sovjetiska trupperna i mindre enheter, som en efter en förintades. Efter slaget hade upp emot 20 000 sovjetiska soldater dödats. Finlands förluster uppgick till omkring 1 000 man.

Under månaderna fram till februari 1940 stod kriget mer eller mindre stilla, men i februari 1940 inledde Röda armén en storoffensiv. Stalin hade tröttnat på dödläget och valde att sätta in alla krafter. Under mycket stor blodspillan lyckades till slut den sovjetiska armén komma fram till ett läge där endast förhandlingar kunde rädda Finland från att bli en sovjetisk lydstat.

ANNONS

ANNONS

Krigets följder

Finland tvingades bland annat lämna Karelska näset samt låta arrendera ut Hangö Udd (se karta). Kriget blev mycket kostsamt för bägge sidor. Närmare 23 000 finska soldater hade stupat och många andra var svårt skadade. Siffrorna varierar om hur många sovjetiska soldater som stupade, men troligtvis uppgick dödstalet till över 120 000 man.

I juni månad 1940 fortsatte röda armén sitt erövringståg genom de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen som ockuperades. Befolkningen fick då uppleva den sovjetiska terrorn på nära håll.

LÄS MER: Finska vinterkriget

LÄS MER: Finska vinterkriget

LÄS MER: Finland under andra världskriget: Vinterkriget

LÄS MER: Fortsättningskriget

LÄS MER: Finska krigsbarn

LÄS MER: Finlands historia

LÄS MER: Sverige och andra världskriget, del 1: Finland, Danmark och Norge invaderas

Visste du att:

  • På Sandudds begravningsplats i västra Helsingfors finns gravarna till över 3 000 stupade finska soldater från vinterkriget (1939-1940) och fortsättningskriget (1941-1944). På det s.k. hjältegravsområdet finns också Mannerheims grav, På gravstenarna kan man se att många av de stupade knappt hade fyllt tjugo år. Fortsättningskriget (1941-1944) var när Finland deltog i Tysklands anfall mot Sovjetunionen 1941 (operation Barbarossa). Många finländare uppfattade detta som en hämnd mot Stalin och Sovjetunionen för det tidigare vinterkriget.
     

 

Litteratur:
Alf W Johansson, Den nazistiska utmaningen: aspekter på andra världskriget, Studentlitteratur, 2014
Antony Beevor, Andra världskriget, del 1, från krigsutbrottet till november 1942, Historiska media, 2013
Dag Hemdal, I främsta linjen: reservfänrik under finska vinterkriget, Lind & co, 2020
Dag Sebastian Ahlander, Gustaf Mannerheim, Historiska media, 2018
Steven J Zaloga, Gustaf Mannerheim i strid, Informationsutvecklarnas förlag, 2016
William T Trotter, Finska vinterkriget 1939-1940, Fischer & co, 2014
 

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli.


 

Senast uppdaterad: 12 januari 2023
Publicerad: 11 januari 2023

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

S

1 september 1939 - Tyskland anfaller Polen

Den 1 september 1939 anföll Hitlers Tyskland grannlandet Polen. Två dagar senare förklarade...

S

Judarna och omvärlden under Förintelsen

Den amerikanske pansargeneralen Patton var en av de mest hårdföra generalerna under andra...

M

Granne med Hitler

"Jag såg ofta Hitler när jag gick på promenad med min barnsköterska i München. Vi bodde...

M

I nazisternas dödsläger

- Vi befann oss i en stor hall där det var varmt. Jag hade frusit i så många månader att jag knappt...

SO-rummet bok
S

Andra världskrigets följder ur ett globalt perspektiv

Vi betraktar nästan alltid andra världskriget ur ett eurocentriskt historieperspektiv. Det finns...

SO-rummet bok
S

Andra världskriget i Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika

I västvärldens historieskrivning kallas de två stora 1900-talskrigen för första världskriget och...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Andra världskriget

Andra världskriget (1939-1945) är det mest omfattande kriget och en av de värsta katastroferna i människans historia....

Finlands historia

Fördjupa dig i Finlands historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.

Relaterade taggar

Finska vinterkriget

I oktober 1939 krävde Sovjetunionen delar av Karelska näset av Finland. Dessutom ville man bygga en...

Sovjetunionen

Sovjetunionen (1922-1991) var en socialistisk (i form av kommunism) statsbildning och en...

Finska inbördeskriget

Efter att Sverige förlorat Finland till Ryssland i samband med det finska kriget 1808-1809, blev...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
M

Finlands historia

av: Julia, Mattias och Kristoffer
2018-11-27

Julia, Mattias och Kristoffer fortsätter Norden-specialen genom att gå igenom Finlands historia.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Nordens historia

av: Julia, Mattias och Kristoffer
2018-10-02

Julia, Mattias och Kristoffer fortsätter Norden-specialen genom att gå igenom Nordens historia från c.a. år 800 e.Kr till idag.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Andra världskrigets utbrott

av: Mattias, Julia och Johannes
2018-03-06

Julia, Mattias och Johannes tar sig an starten på andra världskriget. Vad hände och varför?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Sveriges nittonhundratal: 1940-1949

av: Mattias, Julia och Kristoffer
2017-12-05

I årets sista podd fortsätter Julia, Mattias och Kristoffer serien om 1900-talet. Nu om 1940-talet. De pratar om andra världskriget, division Engelbrecht, ransoneringskuponger, beredskapsmusik, Ingrid Bergman och ekonomisk tillväxt.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Hitlers och nazisternas väg till makten

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-02-24

Julia, Mattias och Kristoffer förklarar bakgrunden till att Adolf Hitler och nazisterna kunde ta makten i Tyskland på 1930-talet.

+ Lyssna