De finska krigsbarnen var finländska barn som under andra världskriget tillbringade kortare eller längre tid i Sverige efter att ha evakuerats från det krigsdrabbade Finland. Sammanlagt kom inte mindre än 70 000 finska krigsbarn till Sverige för att dels få skydd, dels få näringsrik mat och sjukvård. Frivilliga organisationer i Sverige och Finland stod för en stor del av arbetet.
Evakueringarna skedde främst under vinterkriget 1939-1940 och fortsättningskriget 1941-1944.
Många barn skickades iväg för att slippa bombningar, matbrist och sjukdomar i det krigsdrabbade Finland. Resan till Sverige kunde vara dramatisk. En del barn var mycket små och reste utan sina föräldrar, ofta med en namnlapp runt halsen så att de skulle kunna identifieras. De flesta placerades i svenska fosterhem, men en del bodde också på barnhem eller fick vård på sjukhus.
Tanken var från början att många av barnen bara skulle stanna i Sverige tillfälligt. Efter kriget återvände de flesta till Finland, men en del blev kvar i Sverige eftersom de hade rotat sig i sina nya familjer eller eftersom situationen hemma hade förändrats. För vissa barn blev tiden i Sverige trygg och positiv, medan andra upplevde separationen från sina föräldrar som svår.
Organiseringen av denna stora omflyttning av barn till ett annat land sågs i samtiden som unik och positiv, men den var långt ifrån problemfri. Den innebar stora påfrestningar, och det kunde uppstå sociala konflikter eftersom många barn kom från enklare förhållanden medan mottagarfamiljerna ofta hade det bättre ekonomiskt.
Ett barn till jul?När tiotusentals finska krigsbarn skulle placeras i svenska hem krävdes en enorm organisation. Men sättet att hitta fosterfamiljer kan idag kännas främmande. I svenska tidningar förekom talonger där familjer kunde ange om de önskade ta emot en pojke eller flicka och hur gammalt barnet helst skulle vara. Arkivmaterial visar också önskemål så kortfattade som ”flicka 5 år”. Ibland var önskemålen ännu mer detaljerade. Historikern Ann Nehlin har i sin forskning hittat exempel på familjer som frågade efter en blond liten flicka och undrade om hon kunde komma till julafton. För ett modernt öga kan formuleringen nästan låta som en beställning av en julklapp. Samtidigt handlade det om riktiga barn som hade skilts från sina föräldrar, lämnat ett land i krig och ofta kom till människor vars språk de inte förstod. Det betyder inte att alla svenska fosterfamiljer såg på barnen på detta sätt. Många gav krigsbarnen trygghet och omsorg och knöt starka band till dem. Men exemplen visar hur annorlunda synen på barns behov kunde vara på 1940-talet. Kunskapen om hur små barn påverkas av långvariga separationer från sina föräldrar var betydligt mindre än idag. Hjälpinsatsen räddade många barn undan krigets faror, men kunde samtidigt skapa sorg, rotlöshet och svåra konflikter om var barnens verkliga hem fanns. |
M LÄS MER: Finska vinterkriget
M LÄS MER: Fortsättningskriget
M LÄS MER: Sverige under andra världskriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
https://yle.fi/a/7-10049353
https://www.minoritet.se/finska-krigsbarnsoden-hos-arkiv-gavleborg