För att förklara planeternas rörelser fram och tillbaka hade Aristoteles tvingats komplicera sitt system. Aristoteles måste använda 55 sfärer, som alla rörde sig. Vissa planeter tänktes sitta fast vid inte mindre än fyra olika sfärer.
Copernicus slogs av tanken att inte jorden utan solen var universums centrum. En världsbild som placerar solen i universums centrum kallas heliocentrisk. Även ordet helios kommer från grekiskan och betyder solen.
Med en heliocentrisk världsbild kunde Copernicus förklara planeternas skenbara vandringar åt väster.
Kalendern och årstiderna
Något som övertygade Copernicus om att han hade rätt var den förvirring som rådde när det gällde kalendern och årstiderna.
Med hjälp av himlakropparnas rörelser beräknades vissa kyrkliga högtider, exempelvis påsk, och andra viktiga datum som vårdagjämningen.
Den kalender som användes på Copernicus tid var den som Julius Caesar hade infört år 46 e.Kr. Enligt den var årets längd 365 1/4 dygn. För att få ordning på det fjärdedels dygnet infördes en extra dag, skottdagen, vart fjärde år.
Men det året är inte exakt 365 1/4 dygn. Det skiljer några minuter. Det betyder inget när det gäller en tidsrymd på några år, men under seklernas gång växte sig felet sig allt större.
På 1500-talet när Copernicus levde hade datumet för vårdagjämningen, den 21 mars, förskjutits tio dagar. Det datumet är dag och natt lika långa, men kalendern stämde inte längre med verkligheten. Bönderna visste inte när de skulle så, och kyrkan firade vissa högtider på fel dagar.
"Det måste vara något fel på ett system som ger sådana resultat", skriver Copernicus.
Idéer med sprängkraft
Copernicus visste att hans idéer var både vetenskapligt och religiöst farliga. Dels gick de emot Aristoteles, dels - och det var ännu värre - gick de emot Bibeln. Därför valde han att gå försiktigt fram.
Först presenterade han sina idéer i ett mindre arbete år 1540 och lät en av sina studenter stå som utgivare. Detta var ett försök som hade stora fördelar. Blev det uppskattat, skulle Copernicus lägga fram sitt eget arbete. Blev det angripet, kunde han tiga.
Resultatet överträffade Copernicus förväntningar. Efterfrågan blev så stor att en ny upplaga måste tryckas, och han beslöt att trycka sitt eget utförligare verk.
Han tog hjälp av Andreas Osiander som var präst och lärjunge till Martin Luther. Osiander var lite skeptisk till Copernicus idéer. Osiander skrev ett eget förord där han förklarade att det som stod i boken var en teori som inte alls behövde vara sann. Martin Luther tog också avstånd från Copernicus idéer.
