Folkhögskolor var i början internatskolor för bondeungdomen. Bland de första fanns Önnestads folkhögskola i Skåne, Hvilan i Skåne och Herrestad i Östergötland, som alla startade 1868. Inspirationen kom från de danska folkhögskolorna och från idéer i den danske folkbildaren och prästen N.F.S. Grundtvigs anda.
De svenska folkhögskolorna var dock inte lika kritiska mot statskyrkan, utan skulle framförallt bidra till bondeklassens behov av praktisk utbildning, medborgarbildning och politisk kunskap.
Från 1872 utgick statsbidrag till skolformen, som till skillnad från läroverken hade Lantmannapartiets stöd.
Kvinnor fick tidigt tillträde till folkhögskolorna, men deras kurser var ofta mer inriktade på hushåll och praktiska ämnen. Senare breddades rekryteringen. Folkrörelserna startade egna folkhögskolor: Brunnsvik utanför Ludvika fick starka band till arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen startade Wendelsberg i Mölnlycke och ungkyrkorörelsen startade Sigtuna. Även Birkagården i Stockholm blev en folkhögskola med socialt och folkbildande engagemang.
År 1918 fanns 50 statsstödda folkhögskolor.
Vad är folkbildning?Folkbildning betyder utbildning och kunskap som ska vara tillgänglig för många, inte bara för dem som går i vanliga skolor eller på universitet. Folkhögskolorna blev en viktig del av folkbildningen i Sverige. Där kunde vuxna läsa allmänna ämnen, diskutera samhällsfrågor och utveckla sina intressen. Idag (2026) finns 152 folkhögskolor i Sverige, och de drivs av folkrörelser, organisationer eller regioner.
|
S LÄS MER: Läroverk
S LÄS MER: Flickskolor
S LÄS MER: Folkskolan
S LÄS MER: Universitet
S LÄS MER: Skolans och läraryrkets historia i Sverige
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
