Men det visade sig snart att Jesus inte hade några politiska ambitioner. Jesus tappade därför de flesta av sina anhängare och efter ett tag var det bara en mindre skara som fortsatte att följa honom.
Jesus blev senare korsfäst och dödad, men enligt den kristna tron återuppstod han från sin grav efter tre dagar.
Kristna anser att Jesus var den Messias som judarna hade väntat på. Det grekiska ordet Kristus har samma innebörd som det hebreiska ordet Messias, som ungefär betyder "den utvalde".
Tron på Kristus spreds till andra judar
En del av Jesu anhängare fortsatte tro på Jesus som Messias. De var judar och de samlades i Jerusalem.
Jesus anhängare tänkte inte att de skapat en helt ny religion. De levde som judar och följde den judiska trons traditioner och lagar.
Dessa anhängare började sprida budskapet om att Jesus var Messias till judar i andra delar av romarriket. På vissa platser lyckades de, och där bildades nya församlingar.
Grekiskan var dåtidens internationella språk
Det språk som budskapet oftast spreds på var grekiska. Vid den här tiden var grekiskan det "allmänna språket" inom romarriket (precis som engelskans internationella roll idag).
Eftersom det grekiska ordet för Messias är Kristus, talade man snart om Jesus Kristus.
När sammanställningar av Jesus liv och verksamhet skrevs ner i fyra skrifter, de fyra evangelierna, gjordes detta på grekiska. Därför började alla judar som trodde att Jesus var Kristus att kallas för kristna. Det vill säga, anhängare till Kristus.
Tron på Kristus spreds till icke-judar
I Apostlagärningarna, som är en berättelse om tiden efter Jesus verksamhet, berättas det om hur budskapet även började spridas till icke-judar.
Genom att inkludera icke-judar bildades så småningom en ny religion, även om det från början inte var tänkt så.
Man diskuterade tidigt frågan om de som inte var judar (det vill säga hedningar) skulle behöva följa de judiska traditionerna eller inte. Om detta rådde det olika åsikter om. Det blev till slut den grupp som inte ansåg det som vann debatten. Efter ett tag sågs kristna inte längre som judar, istället började de kallas kristna.
I början av 300-talet var omkring 15 procent av romarrikets befolkning kristna.
Till en början förföljdes många för sin tro. Den romerska kejsaren krävde nämligen att han skulle tillbes som en gud. Detta var oacceptabelt för de kristna.
Kristendomen blev romersk statsreligion
År 380 blev kristendomen statsreligion i det romerska riket. De kristna behövde nu inte längre samlas i hemlighet. I och med det började många stora kyrkor att byggas.
Biskopen i Rom blev med tiden kyrkans ledare och kallades för påve.
På grund av en konflikt delades det romerska riket år 395 i det västromerska och det östromerska riket.
På 1000-talet delades kyrkan i romersk-katolska kyrkan i väst och ortodoxa kyrkan i öst. En anledning var att de ortodoxa inte ville erkänna påven som ledare för alla kristna.
Lyssna på I FOKUS om kyrkans splittring >
Missionen blev tidigt en drivande kraft inom den nya rörelsen.
Litteratur:
Sören Wibeck, Religionernas historia - om tro, hänförelse och konflikter. Historiska media, 2005
Niels C. Nielsen m.fl., Religions of the World, Bedford/St. Martin's, 1993
Jensen, Rothstein, Podemann, Sörensen. Gyldendals religionshistorie: Ritualer, mytologi, ikonografi. Gyldendal, 2011
Christer Hedin, Kristendom: lära, fromhetsliv och historia, Dialogos Förlag, 2011
Text: Hanna Hägerland, gymnasielärare i religionskunskap
