Olof Skötkonung - Sveriges första regent?
Redan under första århundradet efter Kristi födelse talade romerska författare om stammarna svear och götar, som bodde i det nuvarande Sverige. Länge trodde man att svearna senare underkuvade götarna genom krig, varigenom ett enat rike bildades. Genom en speciell tolkning av den s.k. Beowulfsagan, som emellertid var mycket osäker, ägde erövringen rum på 500-talet. Från 800-talet finns upplysningar om att sveakungen härskade även över Öland, Blekinge och Gotland.
Den förste kung som bevisligen härskade över både Svealand och det inre av Götaland var dock Olof Skötkonung (död ca 1022). Historikerna har därför flyttat fram enandet till 1000-talet. När vikingatågen österut vid denna tid avtog, menar somliga att svearna i stället vände sin territoriella expansion "inåt".
Även denna tolkning har emellertid ifrågasatts. Kanske utgick enandet i stället från Götaland? Eller från Danmark? Danmark hade enats redan i mitten av 900-talet, och däri ingick de södra och västra delarna av det nuvarande Sverige. Under 1000-talet verkar de danska kungarna tidvis ha utsträckt sitt inflytande ända upp till Mälardalen, och det kan ha påskyndat en centralisering av den politiska makten i området.
Oklart vilken makt och funktion kungen hade
Vi vet dock inte om ens Olof Skötkonung härskade i Svealand och Götaland samtidigt. Stora skogar skilde de två riksdelarna från varandra (de betecknades länge som Ovanskog och Nedanskog), vilket måste ha gjort det svårt att hålla ihop ett rike någon längre tid. Vi vet inte heller vilka befogenheter de första kungarna hade. En av Olof Skötkonungs efterträdare, Inge d.ä., fördrevs i slutet av 1000-talet från Mälardalen sedan han vägrat förrätta offer till de gamla asagudarna, och detta antyder att kungen åtminstone i dessa delar av riket mest hade rollen av överstepräst.
Också oklart vad som menas med ett "rike"
Det är slutligen inte heller självklart vad man menar med ett rike. De ständiga tronstrider som utbröt efter varje kungs död ger inte bilden av någon självklar politisk enhet, inte heller den omständigheten att kungen valdes av de olika landskapen var för sig, som i en federation. Om vi med ett rike menar ett territorium där sådana samhällsfunktioner som lagstiftning och beskattning centraliserats, är det tydligt att Sverige blev ett rike först under Folkungaätten (1250-1364).
Mot den här bakgrunden blir det tydligt att Sveriges "enande" inte kan anges till någon särskild tidpunkt eller som resultatet av någon särskild händelse, utan måste beskrivas som en långdragen process, som fortsatte under hela medeltiden.
Kungliga rättigheterRegalrätt var en från den kanoniska (kyrkliga) rätten härstammande uppfattning om kungens dispositionsrätt över allmänna nyttigheter som vägar, vattendrag, villebråd och naturtillgångar, liksom hans rätt att disponera kronans gods, ta upp skatt, slå mynt och få del av böter från domstolarna. Regalrättsliga föreställningar fanns i Sverige redan under 1100-talet då kungen hade rätt till en tredjedel av häradsallmänningarna i Småland och Östergötland. Det verkliga genombrottet kom dock under Folkungadynastin, då upprorsmän avrättades för majestätsbrott (under Magnus ladulås) och privilegier utfärdades för gruvbrytning (under Magnus Eriksson).
|
