Falu koppargruva - den svenska stormaktens hjärta

Lästid 5 minuter

Falu koppargruva var den svenska stormaktens hjärta, tills den rasade 1687. Under 1600-talet var den landets största arbetsplats med mer än tusen arbetare anställda. För dem rådde emellertid ingen stormaktstid. Deras slit var omänskligt tungt och hårt och förenat med ständiga risker.

Artikel

Bild: Nationalmuseum

Arbetet i gruvan var mörkt, smutsigt, ohälsosamt och mycket riskfyllt.

Världens största kopparexportör

Stormaktstiden varade så länge Falu koppargruva fungerade och Sverige var världens största kopparexportör.

Men gruvan rasade, stormaktstiden tog slut. Raset inträffade vid midsommartid 1687. Gruvan var då hårt överexploaterad. Sveriges stormaktstid varade därefter endast några årtionden till.

Gruvan (se planritning) som varit i gång långt tidigare, blev med staden Falun vårt första stora industrisamhälle och landets näst största stad. Mer än 5 000 människor bodde och arbetade här under 1600-talet.

ANNONS

Malmen bröts djupt nere med hjälp av eld. Arbetarna grävde sig in i mörka gångar, upplysta av tjärbloss. De tände eldar tills berget sprack av hettan. Det var tungt och livsfarligt, men Faluns koppar och de svenska brukens järn gav 80 procent av våra exportinkomster. Av malmen tillverkades bland annat kanoner - en industri där Sverige från och med då och ända in i vår tid var en av världsmarknadens största leverantörer.

Koppar användes till mycket

Koppar kom också till användning i den byggnadsvåg som gick över Europa; barockpalatsen och kyrkorna skulle alla ha koppartak, och koppar användes också i destillationsapparater, i hushållskärl och vid framställning av mässing och brons (som bland annat användes till kanoner).

Efterfrågan var mycket stor, priserna sköt i höjden. Falu koppargruva blev rikets största skattkammare.

Användbara begrepp

Export: Utförsel och försäljning av varor utanför ett lands gränser.

Import: Köp och införsel av varor över en tullgräns, exempelvis från ett annat land.

Kapital: Tillgångar i form av t.ex. pengar, maskiner, fastigheter och skepp.

Kapitalist: Kapitalägare, rik person.

Produktion: Tillverkning (producera = tillverka)

Louis de Geer och vallonerna

Det var utländska kapitalister och experter som med ny teknik och nya idéer drog igång storproduktionen av koppar och järn i Falun och på andra ställen. Den främste av dem var holländaren Louis de Geer, som blev Sveriges rikaste man. Han byggde upp exporten och fick svenskt monopol på kanon- och musköttillverkning och mycket annat. Han förde över ett hundratal familjer från franska Valloniet till Sverige. Vallonerna - som ofta arbetade som smeder - var sin tids skickligaste fackmän inom järnhantering. De slog sig ner i de Geers järnbruk i Finspång och andra platser. De kom med egna präster och skolor, hela sitt sociala system.

De flesta valloner stannade i landet, försvenskades snabbt och blev stamfäder till familjer som Allard, Wahl, Lamberts, Gauffin, Sporrong och många andra.

Framgångsrika utländska kapitalister

I styrelserna för vårt första kopparkompani satt flera utlänningar än svenskar. Likaså i tjärkompaniet - tjära var vår näst största exportprodukt.

Experter från Tyskland och Österrike förbättrade järnhanteringen och satte upp nya järnbruk och industrier. Bland dem Rademacher, de Besche och Geijer.

Bild: SO-rummet.se

Valloner i arbete i en smedja på 1600-talet.

De utländska experterna och finansiärerna (investerarna) stannade också kvar i landet, många blev adlade. Nära hälften av familjerna på Sveriges riddarhus härstammar från sådana invandrare, liksom hälften av städernas högre borgerskap vid den här tiden hade utländskt ursprung.

Men även om det är dessa oerhört framgångsrika utländska kapitalister som leder de största företagen och därför syns bäst, får man inte glömma att majoriteten av bruken i landet naturligtvis ägdes och drevs av svenskar.

ANNONS

Arbetare och bönder

En förutsättning för att det överhuvudtaget skulle bli någon storindustri var att det fanns arbetskraft i gruvorna och bönder i närheten som skaffade fram gruvved och hyttkol eller flottade bränsle ner för älvarna. Mälarbönderna sålde spannmål till bergsfolket (gruvarbetarna) och folk i Hälsingland levererade smör och ost. Norrifrån kom även salt fisk och från Småland kom oxar. Tillsammans fick de alla stormaktstidens hjärta att pumpa och arbeta.

Bild: Kungliga myntkabinettet

Mellan 1644 och 1776 användes i Sverige stora och tunga kopparplåtar som mynt. De största hade valören 10 daler silvermynt och gavs ut under åren 1644 och 1645.

Världens största mynt

Kronan (staten) ville pressa upp priset på kopparn i utlandet och samtidigt göra metallen så eftertraktad som möjligt i Sverige. Därför infördes kopparmyntfot. Men det var inte särskilt lyckat, för mynten tillverkades som stora otympliga plåtar. En tiodalersplåt vägde nära 20 kilo, ingenting som man skramlade i fickan med precis. Och den som ville betala med de största "mynten" var tvungen att ta släden för att kunna ta med sig pengarna. En fördel var dock att tjuvar knappast ens orkade rubba växelkassan.

Man kan förstå vilken lättnad många kände då holländaren Palmstruch grundade vår första bank, Stockholms Banco, och gav ut Europas första papperspengar. Strax efteråt (1668) grundades Riksbanken, Riksens ständers bank, världens äldsta ännu arbetande centralbank.

LÄS MER: Stormakten Sverige 1611-1718

LÄS MER: Svensk koppar under stormaktstiden

LÄS MER: Byggboom, byråkrati och statlig kontroll i 1600-talets Sverige

LÄS MER: Sverige under stormaktstiden

LÄS MER: Fet-Mats - gruvdrängen som blev turistattraktion

LÄS MER: Amsterdam - en viktig handelspartner för Sverige under 1600-talet

ANNONS

Kopparmyntfot

De första mynten i koppar präglades 1624. De var värdemynt, vilket innebar att mynten skulle ha ett värde som motsvarades av värdet på den koppar som mynten bestod av. Vi fick alltså kopparmyntfot.

Stora ansträngningar gjordes denna tid för att skapa ett svenskt kopparmonopol. När priserna på koppar började sjunka försökte man hålla uppe kopparpriserna genom att minska exporten och istället sälja kopparen på hemmamarknaden. Adelsmännen uppmuntrades att lägga koppartak på sina slott och Gustav II Adolf tog beslutet att börja tillverka kopparmynt.

I dag har vi bara kreditmynt, varken sedlar eller mynt har något substansvärde som motsvarar det belopp de utges för att motsvara.

1644 började myntverket i Avesta ge ut plåtmynt. De var stora, ohanterliga kopparplåtar. Det största vägde 19,7 kg (!) och var värt tio daler silvermynt. Det lär ha räckt till en ko på den tiden. Kopparn var mycket billigare än guldet och silvret, så för att komma upp i samma belopp var man tvungen att göra dessa mynt så stora.

Fakta från Riksbanken

ANNONS

Visst du att:

Arkeologiska och geologiska undersökningar har visat att gruvan börjat brytas mellan år 850 och 1080.
Gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Det var dock under 1600-talet som gruvbrytningen fick sin största omfattning, då Sverige var en stormakt. Produktionstoppen inträffade omkring 1650. Tidvis bröts 2/3 av all världens kopparmalm i Falun.
Falu rödfärg innehåller pigment av slagg från Falu koppargruva.
Vid Falu koppargruva användes linor av tvinnad oxhud för att hissa upp kopparmalmen. Oxarna kom från bland annat Småland i stora konvojer och slaktades vid framkomsten till Falun. Köttet saltades sedan, och röktes. Under 1500- och 1600-talet lärde tyskarna, som hade stort inflytande vid gruvan, svenskarna att göra korv av det rökta oxköttet.
Gruvan är sedan år 2001 med på UNESCO:s världsarvslista.
1992 gjordes den sista malmupptagningen från Falu koppargruva.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vilken betydelse hade kopparn och järnet för Sveriges ekonomi?
Hur gick det till när malmen bröts nere i gruvorna?
Ge exempel på vad kopparn användes till.
Vem var Louis de Geer?
Vilka var vallonerna?
Gruvarbetarna var såklart nödvändiga för gruvdriften. Men bönderna behövdes också för att gruvsamhällena skulle fungera. Varför?
Experimentet med att införa kopparmyntfot (se faktaruta) var inte så lyckat. Varför?
När grundades Riksbanken?

Litteratur:
L. Ekholm, Svensk krigsfinansiering, Acta universitatis upsaliensis, 1974
E. Heckscher, Den svenska handelns- och sjöfartens historia sedan Gustaf Vasa, Almqvist & Wiksells, 1940
E. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. 1.2, Bonniers, 1936
E. Heckscher, Den europeiska kopparmarknaden under 1600-talet, Scandia, 1938
Wilhelm Tham, Den svenska utrikespolitikens historia 1.2, 1560-1648, Norstedts, 1960
Sten Carlsson och Jerker Rosén, Svensk historia I, Bonnier, 1964
Jerker Rosén, 1500- och 1600-talens historia, Läromedelsförlaget, 1972
Herman Lindqvist, Historien om Sverige: när Sverige blev stormakt, Norstedts, 1994