Det fanns därmed en motsättning genom historien mellan t.ex. bönderna i Bosnien, vilka var kristna och en jordägande överklass som var muslimsk.
Motsättningarna kom också till uttryck i ländernas medier och litteratur. Detta märktes inte minst i de muslimska skolböckerna där turkarnas herravälde kallades för "en tid av framsteg och kultur". Medan det i serbiska och kroatiska läroböcker talades det om "en period av förtryck".
Skapandet av Jugoslavien efter första världskriget blev för serberna en nationell födelse, medan det för de andra folken var fråga om nationellt förtryck.
Jugoslaviska krigen
År 1991 förklarade sig Slovenien och Kroatien självständiga. Detta vägrade serberna - som dominerade inom den jugoslaviska staten - att acceptera. Ett häftigt krig utspelade sig innan FN lyckades genomdriva en vapenvila. Striderna flyttade då över till Bosnien, där serber, kroater och muslimer sedan lång tid tillbaka bott tätt inpå varandra, ofta i samma byar. Genom inbördeskriget förvandlades denna samvaro till bitter fiendskap.
De bosnienserbiska krigarbanden gjorde sig skyldiga till grymma övergrepp, med massavrättningar och massvåldtäkter, när de genom "etnisk rensning" försökte ta kontroll över så stora områden som möjligt. Men kroatiska förband visade samma hänsynslöshet då de fördrev den serbiska minoriteten från grannlandet Kroatien och de kroatiskt dominerade områdena i Bosnien. Först efter ingripande från NATO upphörde striderna.
Nästa konflikthärd blev Kosovo, där den albanska folkmajoriteten tröttnat på det serbiska förtrycket och gjorde uppror. Också här ingrep NATO genom att bomba militäranläggningar, fabriker, broar och städer i Serbien för att få slut på förföljelserna och framtvinga fred.
Krigen i före detta Jugoslavien väckte omvärldens fasa. Man trodde inte att sådana grymheter var möjliga i ett Europa som upplevt nazismens illgärningar under andra världskriget.
Jugoslavien splittras
I samband med inledningen på de jugoslaviska krigen 1991 förklarade sig både Slovenien och Makedonien självständiga. De båda länderna, som utgjorde gränsområden i norr och söder i det forna Jugoslavien, kom relativt lindrigt undan den storskaliga konflikten som rasade i det inre av Jugoslavien.
Värre blev det för Bosnien. Efter nästan fyra års krig enades Bosniens, Kroatiens och Serbiens ledare - under starka påtryckningar från framförallt USA och EU-staterna - om ett fredsavtal den 21 november 1995. Detta skedde efter tre veckors intensiva förhandlingar i Dayton, Ohio, USA. Enligt Daytonbestämmelserna skulle Bosnien förbli en enda stat. Men i praktiken blev det delat i två delar: den bosnisk-kroatiska federationen och den bosnisk-serbiska republiken. Idag är landet känt som Bosnien-Hercegovina.
