Johan Gyllenstierna (1635-1680) var Karl XI:s kanske främste förtrogne. Han har ibland blivit kallad "enväldets tjänare".
Johan Gyllenstierna var son till en friherre och tillhörde därmed högadeln. Han var också dotterson till riksrådet Johan Skytte – Gustav II Adolfs lärare. Till skillnad från många andra inom högadeln hade Gyllenstierna inte byggt upp någon stor förmögenhet eller skaffat sig omfattande jordegendomar. Han tillhörde alltså inte de adelsmän som hade blivit mycket rika genom krigsbyten och stora belöningar från kronan.
På Riddarhuset arbetade Gyllenstierna mot delar av högadeln. Vid riksdagen 1664 blev han en av de främsta motståndarna till grevarnas krav på särskilda företrädesrättigheter. Gyllenstierna betraktades som farlig, och rådet sökte passivisera honom genom att utse honom till lantmarskalk (adelsståndets talman) vid riksdagen 1668.
Sina grundläggande idéer övergav dock inte Gyllenstierna. Han verkade mot ett adelsvälde och för en stark kungamakt. Han ville ha ordning och reda i förvaltningen samt arbetade för reduktionen, alltså att gods som tidigare hade skänkts till adeln skulle lämnas tillbaka till kronan. Inom utrikespolitiken ville han att Sverige skulle vara mindre beroende av Frankrike och istället föra en försiktigare utrikespolitisk freds- och balanspolitik. Gyllenstierna arbetade alltså för att Sverige skulle kunna försvara sina egna intressen utan att bli alltför beroende av en annan stormakt.
Under Karl XI:s barndom styrdes Sverige av en förmyndarregering där mäktiga adelsmän hade stort inflytande. Samtidigt var statens ekonomi pressad efter många år av krig, medan stora jordegendomar hade övergått till adeln. Gyllenstierna såg en starkare kungamakt och reduktionen som sätt att återfå kontrollen över statens inkomster och finansiera armén och flottan. Konflikten handlade därför både om politisk makt och om vem som skulle kontrollera rikets resurser.
Gyllenstierna dog 1680, 45 år gammal. Då var han generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge och en av ledarna för försvenskningsarbetet. Det innebar bland annat att svenska lagar, svensk rättskipning och svenska kyrkliga regler infördes i de tidigare danska landskapen som erövrats av Sverige. Gyllenstierna arbetade även för att stärka flottan och spelade en avgörande roll när beslutet fattades att anlägga en ny örlogshamn i Blekinge. Den blev grunden för staden Karlskrona, som grundades 1680.
Vid Gyllenstiernas död sörjde kungen en av sina trognaste och effektivaste medhjälpare, medan många inom den gamla högadeln drog en lättnadens suck.
Han trodde först på häxanklagelserna – men började tvivlaÅr 1676 satt Johan Gyllenstierna i en kunglig kommission som utredde anklagelser om trolldom i Stockholm. I början trodde han, liksom flera andra ledamöter, att berättelserna kunde vara sanna. Efter några veckors förhör blev han däremot skeptisk och ansåg att fallen måste undersökas mycket försiktigt. Misstankarna mot vittnesmålen växte när det visade sig att flera barn hade hittat på berättelser och anklagat oskyldiga kvinnor. Den särskilda domstolen stoppade senare de fortsatta anklagelserna, och de stora svenska häxprocesserna upphörde 1676. Gyllenstierna var inte ensam om att vända utvecklingen, men hans snabba omsvängning visar hur kritiska frågor och noggrann granskning av vittnesmål kunde få avgörande betydelse. Under åren 1668-1676 hade nästan 300 människor avrättats för trolldom i Sverige.
|
M LÄS MER: Karl XI
M LÄS MER: Karl XI:s reduktion och förmyndarräfst
S LÄS MER: Riddarhuset
S LÄS MER: Försvenskningen av Skåne och andra områden
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
