Redan under sin livstid blev Jeanne d'Arc en nationellt samlande symbol. Hennes föredöme och starka tro fick fransmännen att åter börja tro på sig själva och att mobilisera all kraft för att slå tillbaka engelsmännen.
Jeanne d'Arc har stort värde som nationellt enande symbol i Frankrike.
Jeanne d'Arc som nationell symbol
Man kanske kan säga att hon förorsakade en masspsykos. Hon kunde ingenting om krigföring, men hon var uppenbarligen en naturbegåvning när det gällde ledarskap och övertalning. Hennes tro på sig själv som Guds redskap var så stark att omgivningen också blev övertygad. Därför lyckades hon på några veckor genomföra vad drivna militärer misslyckats med under årtionden.
Den franske författaren och politikern Alphonse de Lamartine verkade under förra hälften av 1800-talet. Han såg Jeanne d'Arc med romantikens ögon. Hennes styrka, säger han, ligger i hennes bondeursprung. Hon var starkt knuten till den franska jorden. Idén om en ung flicka som leder arméer, kröner kungen och befriar landet föddes ur en blandning av Bibelns legender och fransk folklore. Hon knöt ihop religionen med fäderneslandet.
ANNONS
ANNONS
George Bernhard Shaw, författare och debattör i England vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, kallade Jeanne d'Arc för "en av nationalismens första apostlar".
En av de mest uppseendeväckande rättegångarna vid förra sekelskiftet var den så kallade Dreyfusaffären i Frankrike. Dreyfus var militär av judisk härkomst och han anklagades för spioneri för Tysklands räkning. Militären visste att han var oskyldig, men de behövde en syndabock med judiskt ursprung. Rättegången var uppgjord på förhand. Dreyfus skulle förklaras skyldig. Men många kända personer, bland andra författaren Emile Zola ställde upp för Dreyfus. Efter flera år i fängelse och ett antal rättegångar blev han slutligen frikänd.
Bild: Nick in exsilio Jeanne d'Arc är en nationell hjältinna i Frankrike. Hon står för nationell frihet, nationell styrka, för lojalitet mot och uppoffring för fäderneslandet.
Man såg paralleller mellan Jeanne d'Arc och Dreyfus. Båda var oskyldiga offer för ett politiskt maskineri som inte tog någon hänsyn till demokratiska eller individuella rättigheter. För Dreyfusvännerna stod Jeanne d'Arc för individens frihet.
Men även den andra sidan, den yttersta högern använde sig av Jeanne d'Arc. I deras ögon var hon en symbol för den auktoritära staten, för ett fädernesland byggt på militär styrka. Action Française på yttersta högerkanten var mycket populär hos katolikerna. En av dess mer framträdande medlemmar var monarkisten Charles Maurras. Han hävdade att Jeanne d'Arc stod för det nationella arvet, för fäderneslandet och för monarkin. Hon var nationens, kyrkans och fäderneslandets hjältinna. Maurras och många andra medlemmar i Action Française kom under andra världskriget att samarbeta med Nazityskland.
Under andra världskriget användes Jeanne d'Arc både av tyskvänner och motståndsmän i det ockuperade Frankrike. En pro-tysk affisch från 1943 visar Jeanne d'Arc på bålet och ett Rouen brinnande under de allierades bombningar. Texten lyder: Brottslingar återvänder alltid till platsen för sitt brott. Det vill säga engelsmännen är tillbaka. En annan affisch visar Jeanne som martyr med Lothringenkorset, symbol för gaullisternas motstånd mot tyskarna.
ANNONS
ANNONS
Efter kanoniseringen 1920 fick Jeanne d'Arc en egen nationell helgdag i Frankrike. Den infaller första söndagen efter 8 maj. Kyrkan hedrar Jeannes minne på hennes dödsdag den 30 maj.
Jeanne d'Arc (målning från 1400-talets andra hälft).
Jeanne d'Arc i litteraturen
Många böcker har skrivits om Jeanne d'Arc, inte minst skönlitteratur. William Shakespeare skrev om henne på 1500-talet i dramat Henrik VI. Han såg henne då med engelsmännens ögon och uppfattade henne fortfarande som en häxa.
Frankrikes store författare Voltaire verkade under 1700-talet, under upplysningens tidevarv. Han betraktade henne därför som ett uttryck för medeltidens vidskepelse. Voltaire tyckte också illa om den katolska kyrkan. Hans kanske allra mest kända ord är: "krossa den skändliga" (d.v.s. katolska kyrkan).
Tyske författaren Friedrich Schiller skrev 1802 Die Jungfrau von Orléans. Schillers verk är inte historiskt korrekt. Han har skrivit ett erotiskt drama där Jeanne blir förälskad i en ung engelsk ädling och där hon dör på slagfältet inte på bålet. Men verket är mycket nationalistiskt. Schiller ville väcka det tyska folkets nationalism med Jeanne d'Arc som manande exempel.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Hur har Jeanne d'Arcs image använts i olika politiska sammanhang, såsom i Dreyfusaffären och under andra världskriget?
På vilket sätt har Jeanne d'Arc använts som en symbol av både höger- och vänsterpolitiska rörelser i Frankrike?
Berätta kortfattat om Jeanne d'Arcs tid som helgon.
Nämn kortfattat hur Jeanne d'Arc har porträtterats i litteraturen under några historiska perioder.
Fundera på:
Finns det någon eller några liknande gestalter i Sveriges historia som man skulle kunna jämföra med Jeanne d'Arc? Motivera varför eller varför inte.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Jeanne d'Arc: Rättegångsprotokoll år 1431, Göteborg: Universitetet, 1991 Victoria Sackville-West, Jeanne d'Arc, Tiden, 1937 Friedrich Schiller, Die Jungfrau von Orléans. I: Schillers Werke, Band 9, Böhlaus, 1948 Friedrich Schiller, Orleanska Jungfrun, Bonnier, 1872 Curt Wallis, Jeanne d'Arc, Fritzes, 1917 Marina Warner, Joan of Arc, Weidenfeld and Nicolson, 1981
FÖRFATTARE
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Varför bröt första världskriget ut 1914? Under lång tid hade spänningarna mellan Europas stormakter vuxit. Nationalism, konkurrens om kolonier och Tysklands växande makt skapade motsättningar. Samtidigt rustade länderna upp sina arméer och bildade militära allianser. Europa blev alltmer uppdelat i två rivaliserande grupper. När den österrikisk-ungerske tronföljaren Franz Ferdinand mördades i Sarajevo den 28 juni 1914 utlöstes en politisk kris. Genom en rad beslut och krigsförklaringar utvecklades konflikten snabbt till ett europeiskt storkrig, som snart spreds till andra delar av världen...
Den franska revolutionen 1789 förändrade Frankrike i grunden. Kungamakten störtades, adelns särskilda rättigheter avskaffades och upplysningens nya idéer om frihet och jämlikhet fick allt större betydelse. Men revolutionen ledde också till våld, förföljelser och tusentals avrättningar. När Napoleon tog makten 1799 gick revolutionen mot sitt slut, men dess idéer levde vidare och kom att påverka utvecklingen i stora delar av Europa...
Varför bröt den franska revolutionen ut år 1789? Bakom upproret låg ett växande missnöje med kungamakten och det orättvisa ståndssamhället, där adeln och prästerna hade särskilda förmåner medan stora delar av befolkningen levde i fattigdom. Samtidigt spreds nya idéer om frihet och jämlikhet. När landet dessutom drabbades av ekonomisk kris, missväxt och stigande matpriser blev situationen alltmer desperat. Till slut exploderade missnöjet i en revolution som skulle förändra både Frankrike och Europas historia...
År 1793 stod det revolutionära Frankrike inför ett allvarligt hot. Fiendearméer närmade sig landets gränser samtidigt som uppror rasade på hemmaplan. Då fattades ett beslut som skulle förändra både kriget och synen på vem som skulle försvara landet. Hundratusentals unga män kallades in till armén. Många av dem hade aldrig tidigare lämnat sin hembygd. Nu väntade långa marscher, brist på mat och utrustning, sjukdomar och blodiga strider – men också mötet med ett Frankrike de knappt visste fanns. Ur revolutionens massarméer växte en ny tanke fram: soldaten skulle inte längre bara kämpa för en kung, utan som medborgare för sitt land...
Sommaren 1793 reste 24-åriga Charlotte Corday ensam till Paris med en kniv gömd under kläderna. Hon var själv anhängare av revolutionens idéer, men avskydde det växande våldet och hade blivit övertygad om att den radikale journalisten Jean-Paul Marat bar en stor del av skulden. Genom att döda honom trodde hon att hon kunde rädda republiken från fortsatt blodspillan. Istället blev Marat martyr, Charlotte giljotinerades och revolutionen blev ännu våldsammare. Vem var kvinnan bakom ett av franska revolutionens mest berömda mord, och varför var hon beredd att offra sitt eget liv?
Det finns flera förklaringar till franska revolutionen 1789. Somliga historiker har lagt tonvikten vid det orättvisa ståndssamhället, statens dåliga finanser, den höga arbetslösheten och missväxten med följande hungersnöd. Andra har betonat att upplysningsförfattarnas svidande kritik mot ofriheten och att den amerikanska fri- och rättighetsförklaringen skapade revolutionära stämningar bland det franska folket. Alla dessa orsaker är riktiga och bidrog mer eller mindre till revolutionen. Men räcker de som förklaring?
