9. Ethelfled, merciernas härskarinna (ca 885-918)
Ännu en engelsk kungadotter, men under hennes tid var landet ännu inte enat. Ethelfled var prinsessa av det sydengelska riket Wessex och giftes bort med kungen av det nordliga grannriket Mercia. Kungen verkar ha varit sjuklig, för Ethelfled tog över allt mer av hans plikter, och när han 911 avled fortsatte hon regera med titeln "merciernas härskarinna". Hon avled endast sju år senare, men hade då slagit tillbaka både walesare och vikingar som brutit in över Mercias gränser.
8. Margareta Valdemarsdotter (1353-1412)
Mer känd som drottning Margareta, en prinsessa av Danmark som giftes bort med den norske kung Håkon. Hon visade tidigt stor talang för politik och fick vid faderns död sin egen son erkänd som tronföljare i Danmark trots att andra arrangemang redan gjorts. Efter att även maken avlidit styrde hon själv både Norge och Danmark i sin sons namn, och det så väl att hon när sonen 1387 dog kunde fortsätta i eget namn. Vid samma tid ingick hon avtal med missnöjda svenska stormän om att ta över även den svenska tronen. Efter en militär seger vid Åsle nära Falköping kunde hon förena Danmark, Norge (inklusive Island) och Sverige (inklusive Finland) i den så kallade Kalmarunionen.
7. Christine de Pizan (1364-ca 1430)
Christine växte upp vid det franska hovet där hennes far var hovastrolog. Han såg till att dottern fick den sorts grundlig utbildning som vid den här tiden var förbehållen män. När hon sedan som änka behövde försörja sig, sina barn, sin mor och ett syskonbarn hade hon därför de intellektuella redskap som behövdes för att bli författare. Hon skrev bra och kunde använda sina barndomskontakter i aristokratin för att få spridning. Med tiden blev hon en av Frankrikes mest kända författare. Den positionen använde hon för att i bok efter bok bekämpa den negativa kvinnobild som frodades i intellektuella cirklar. Vissa har därför kallat henne för den första feministen.
6. Johanna av Flandern (1295-1374)
Johanna var en grevedotter från Flandern som uppmuntrade sin make att 1341 ge sig in i striden om hertigdömet Bretagnes tron. Maken fängslades i det tronföljdskrig som följde, men Johanna drev konflikten vidare och överlevde med sina trupper en belägring av staden Hennebont, under vilken hon i stridens hetta ska ha lett en räd för att bränna fiendens läger. Hennes största påverkan på den europeiska historien kommer dock av att hon ingick en allians med den engelska kronan. Då hennes motståndare samtidigt hade allierat sig med Frankrike ledde det bretonska tronföljdskriget vidare in i det s.k. hundraårskriget mellan England och Frankrike.
5. Kejsarinnan Agnes (1025-1077)
Kejsarinnan, även känd som Agnes av Poitou, tog över ansvaret för det tysk-romerska riket när hennes make kejsaren avled 1056. Tanken var att hon skulle styra i sin son Henriks namn tills pojken blev myndig, men konflikter uppstod med kejsardömets aristokrati och till sist kidnappade ett antal stormän Henrik för att tvinga Agnes att lämna över makten. Vid det laget hade hon under fem år styrt Europas kanske mäktigaste rike, och genom sitt stora kontaktnät fortsatte hon agera för Henrik inför och efter hans myndighetsdag.
4. Fredegund (ca 545-597)
Under 500-talet fanns ett antal frankiska riken i det område som idag kallas Frankrike och i trettio år präglades deras historia av den blodiga kampen mellan två kungagemåler: Brynhild och Fredegund, som båda använde förmögenhet, alliansnätverk, politisk genialitet och lönnmördare för att bekämpa varandra. Fredegund ska ha arbetat sig upp från en position som livegen och styrde mot slutet av sitt liv riket Neustrien. Hon verkar ha avlidit av naturliga orsaker, vilket var något av en bedrift med tanke på tidens politiska klimat och hur många fiender hon skaffat sig.
3. Brynhild (ca 545-613)
Fredegund (se ovan) skulle inte gillat att hennes dödsfiende fick en högre placering än hon, men den visigotiska kungadottern Brynhild från dagens Spanien levde 16 år längre än henne, tillräckligt länge för att prägla det politiska livet i ytterligare en generation. Till sist greps och avrättades hon av Fredegunds son. Hennes ryktbarhet visar sig i att den Brynhild som dyker upp i medeltidens skandinaviska legender troligen kommer av berättelser om den historiska Brynhild som nått upp till Norden i början av 600-talet.
2. Matilda av Toscana (1046-1115)
På andra plats finner vi Matilda av Toscana som 1076 blev en av de få medeltida kvinnliga makthavarna som styrde i sitt egna namn och inte som inhoppare för en frånvarande make eller minderårig son. Anledningen var att resten av hennes släkt avlidit och att det inte fanns någon annan som kunde ta över ansvaret för det mäktiga huset Canossa. Eftersom detta hus var en av påvedömets viktigaste allierade i kampen mot den tysk-romerske kejsaren var påven synnerligen mån om att Matilda inte gick i kloster, som hon först tänkt, utan istället tog över som feodalherre. Hennes höga placering på den här listan kommer av att hon under de följande tjugo åren spelade en avgörande roll i påvens och kejsarens kamp om makten över kyrkan.
