Raoul Wallenberg - offer för kalla kriget

Raoul Wallenbergs räddningsaktion för judarna i Budapest under andra världskrigets slutskede varade bara i ett drygt halvår. Ändå räddades tiotusentals judar och han själv fick en hjältes berömmelse, något som ytterligare förstärktes av mystiken kring hans senare öde som försvunnen/död i den sovjetiska fängelseapparaten. Hur kom det sig att han överlevde de tyska nazisternas och deras ungerska allierades (”pilkorsarna”) våldsregim men föll offer för den framryckande sovjetmakten? Svaret kan sökas i det komplicerade storpolitiska spel som ägde rum i krigets slutskede när nazister försökte rädda sitt eget skinn, Sovjets misstänksamhet mot Väst tilltog och omvärldens senkomna engagemang för judarna tog fart.

Bild: USHMM Photo Archives

Raoul Wallenberg på ett passfotografi från juni 1944.

Raoul Wallenberg skickas till Budapest

Raoul Wallenberg anlände till den oroliga ungerska huvudstaden i juni 1944 för att som legationssekreterare vid den svenska ambassaden försöka rädda ungerska judar som hotades av deportation till förintelselägren. Budapest bestod då som nu egentligen av två huvuddelar, den västra sidan Buda som ligger i utkanten av ett bergsområde och den östra, Pest, en utlöpare till den ungerska slätten. Floden Donau flyter mellan stadsdelarna som förbinds med broar som Kedjebron, Elisabethbron och Margaretabron, alla sprängda under krigets sista år.

Budasidan domineras av Gellértberget (där den svenska ambassaden var belägen) och Slottsberget med det medeltida slottet. Pestsidan hyser stora hyreshusområden. I dess norra del fanns ”svenskhusen” där utsatta judar togs om hand. Mer centralt låg Raoul Wallenbergs sista högkvarter, vid Benczúrgatan 16.

Andra världskriget var i praktiken förlorat för den tyska sidan sommaren 1944 när Wallenberg kom till Budapest. Fortfarande fanns dock en stor risk för att hundratusentals människor skulle gå under i en desperat slutstrid i östra och mellersta Europa. Judarna i Ungern var särskilt hotade när dödslägrens maskineri gick allt snabbare och starka grupper i Ungern drev på arbetet med att fullborda folkmordet.

Nazitysklands förhållande till Ungern

Ungern tillhörde den förlorande sidan efter första världskriget då den kejserliga dubbelmonarkin Österrike-Ungern upplöstes. Landområden avträddes till Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Rumänien. Med hopp om revansch allierade man sig med Nazityskland efter ”Anschluss”, då Österrike med tvång återförenades med Tyskland 1938. Ungerska trupper deltog i Tysklands anfall på förre alliansbrodern Sovjet i juni 1941 (Operation Barbarossa). En stor del av dessa gick dock under vid Donfronten i början av 1943, när slaget vid Stalingrad avslutades, krigets vändpunkt. Ungrarna sökte sedan i hemlighet kontakt med väst för att ingå en separatfred.

Tyskarna blev alltmer misstänksamma mot den ungerska ledningen med den auktoritärt konservative riksföreståndaren Miklós Horthy i spetsen. Man krävde ökade ekonomiska och militära uppoffringar, förbud mot det socialdemokratiska partiet samt aktioner för att lösa judefrågan en gång för alla. Horthy vägrade emellertid och i en blixtaktion 19 mars 1944 ockuperade tyska trupper Ungern.

Svenskt inflytande

Med hjälp av en tyskvänlig ny regering deporterade Adolf Eichmann alla judar från landsbygden. Omkring 400 000 personer, hälften av Ungerns judiska befolkning, fördes till Auschwitz. Både politiska påtryckningar från väst och Röda arméns framryckningar medförde ett tillfälligt stopp för deporteringarna. Påven skickade brev i ärendet, likaså den svenske kungen Gustav V, vars prestige bland konservativa ungrare nu kunde utnyttjas. Dessutom företrädde det neutrala Sverige ungerska intressen på olika håll i världen och ledningen i Budapest var därför mån om goda förbindelser med Sverige.

Redan innan Wallenbergs ankomst hade den svenska beskickningen på eget initiativ utfärdat provisoriska svenska pass, resedokument till förföljda judar som kunde anses ha förbindelser till Sverige. Dessa dokument var föregångare till Wallenbergs ”skyddspass” som dock utfärdades i allt större mängd och också användes mer aktivt. Dessutom utfärdade den 72-årige universitetslektorn i svenska vid Budapests universitet, Valdemar Langlet, tillsammans med sin hustru Nina ”skyddsbrev” i Röda korsets namn. Även Rädda barnens Asta Nilsson deltog i räddningsaktionerna för stadens judar.

Situationen förvärras

När svenske ministern Ivan Danielsson begärde hjälp från Stockholm för den allt mer vittförgrenade verksamheten kom Raoul Wallenberg in i bilden. De pass han utformade fick dock en starkare officiell prägel genom att de var försedda med fotografi och var underskrivna av svenske ministern i Budapest.

När Wallenberg hade verkat i Budapest några månader ändrades läget återigen till det sämre. Med stöd av tyska grupper grep ungerska fascister, ”pilkorsarna”, makten den 15 oktober och en antisemitisk terrorregim installerades. Judar mördades urskillningslöst på Budapests gator, liken kastades i Donau och Eichmanns specialkommando kunde fortsätta med sina deportationer. Wallenberg fortsatte sitt svåra arbete i en alltmer förtvivlad situation.

Vem var Raoul Wallenberg?

Vem var då denne sedermera hjälteförklarade person? Raoul föddes 1912, fadern hade avlidit strax innan. Modern Maj gifte sedan om sig med Fredrik von Dardel. Den unge Raoul kom att stå nära farfadern Gustaf Wallenberg, svensk minister i Turkiet. Deras brevväxling under Raouls uppväxt är för övrigt utgiven med titeln Käre Raoul.

Även om Raoul var mest intresserad av arkitektur tog han steget in i affärslivet. I handelsfirman Meropa verkade han som yngre partner till en ungersk jude, Kálmán Lauer. I samma hus på Strandvägen 12 B i Stockholm låg den amerikanska legationen som våren 1944 besöktes av attachén för flyktingfrågor, norskättlingen I.C. Olsen. Denne var samtidigt agent för OSS (Office of Strategic Services), CIA:s föregångare.

Tidigare hade engagemanget för judarnas sak varit ljumt i Sverige. 1937 års invandringslag försvårade för flyktingarna. En jude som flydde från Nazityskland togs inte emot om flyktingskälet ”bara” var dennes judiska tillhörighet. Endast ca 3 000 judar fick en fristad fram till krigsutbrottet 1939. Även ledande judiska organisationer, med undantag för Judisk krönika och den svenska grenen av World Jewish Council, var skeptiska till ökad invandring av judar, något de fruktade skulle leda till ökad antisemitism. I USA upprättades War Refugee Board, (WRB, krigsflyktingbyrån) men de allierade i väst och öst satte länge en snabb seger över Hitlertyskland före hjälpaktioner för judarna.

Judarnas tragiska öde började dock alltmer stå klart för omvärlden. Även det amerikanska intresset hade vaknat och USA bad den svenska regeringen att sända någon för att under diplomatisk täckmantel hjälpa judarna i Ungern.

Den språkkunnige och initiativrike Wallenberg ansågs vara rätt man. Han utrustades med diplomatpass och särskilda befogenheter, samtidigt som han via I.C. Olsen fick finansiellt stöd av amerikanska WRB. Raoul Wallenberg såg sig dock inte som vare sig en traditionell diplomat eller ombud för amerikanska WRB. Han använde de medel som fanns för att rädda så många judar som möjligt, från den 9 juli 1944 då han anlände till den svenska legationen utrustad med två ryggsäckar, en sovsäck, en vindtygsrock samt en revolver, till den 17 januari 1945 då han bortfördes av sovjetiska soldater.

Wallenbergs skyddspass

Wallenberg inrättade i samarbete med diplomaten Per Anger en avdelning för ”skyddspass”, officiella svenska dokument i gult och blått med Tre kronor som emblem. Fram till pilkorsarnas maktövertagande i oktober såg de ungerska myndigheterna ofta mellan fingrarna på användandet av skyddspass.

När svårigheterna tilltog ökade antalet skyddspass snabbt. Delegationsledningen ansåg att massutfärdandet av dokument riskerade att undergräva hjälparbetet vilket ledde till dispyter med Wallenberg som ansåg att tiden var knapp. Med fara för sitt liv ingrep han vid fångtransporter, viftade med dokument och hävdade att judarna stod under svenskt beskydd. Ofta fungerade hans auktoritativa uppträdande förbluffande väl.

Av rädsla för reprimander från högre tyska myndigheter som Wallenberg åberopade valde många lägre befälhavare att göra som den märklige svensken begärde. Många flyktingar härbärgerades i svenskhusen samtidigt som de nödlidande i ghettot fick mat och kläder genom svensk försorg.

Wallenberg arbetade under ständigt dödshot

Nazister (bland annat Eichmann) och pilkorsare hotade att döda Wallenberg. Vid ett tillfälle körde en tysk lastbil rakt in i dennes bil. Wallenberg befann sig dock på annat håll.

Ungrare engagerades som medhjälpare och hans medarbetarstab uppgick, inklusive familjer, som mest till 300 personer. Judarna i organisationen befriades från tvånget att bära den gula judestjärnan.

Schweiz, Vatikanen och Internationella Röda korset bedrev ett liknande arbete. Sammanlagt räddades cirka 50 000 judar, hälften genom svenska insatser varav de flesta tack vare Wallenbergs arbete.

Under hösten 1944 närmade sig Röda armén snabbt Budapest. Kvarvarande judar tvingades ut på en marsch mot den österrikiska gränsen, en marsch där otaliga omkom eller sköts när de inte orkade gå längre. Wallenberg och Anger följde dock med för att rädda så många som möjligt. Pilkorsarna hade nu blivit alltmer aggressiva. Länge hade regimen trott att den skulle kunna erkännas av Sverige, något som från svensk sida aldrig var aktuellt. När detta stod klart för pilkorsarna försvann deras sista hämningar rörande våld mot såväl de judar som svenskarna beskyddade som svenskarna själva. Delegationen inhandlade nu vapen inför de risker som slutstriden om staden skulle föra med sig.

På julaftonen stormades beskickningen av pilkorsarna. En samtidig sovjetisk offensiv - hela staden var nu inringad av Röda armén - gjorde dock att personalen kunde rädda sig över till hemliga lokaler vid Uri utca i kullarna upp mot Borgen. Röda korsets Asta Nilsson och Margareta Bauer greps emellertid. På en kaserngård ställdes de upp mot en vägg för att avrättas. Exekutionen ställdes dock in och kvinnorna fördes istället till ghettot varifrån de senare kunde räddas.

Wallenberg förs bort av ryssarna

Wallenberg följde inte med till Buda utan fortsatte arbetet på Pestsidan där de flesta judar bodde. Han ville snabbt komma i kontakt med Röda armén som också den 13 januari 1945 nådde fram till Benczúrgatan 16. Huset (tillhörande Röda korset) sattes under bevakning. Fyra dagar senare hämtades han av en sovjetisk major med eskort. Wallenberg tog farväl av sina medarbetare och hämtade sina tillhörigheter. Han var vid gott mod men sa en aning skämtsamt att han inte visste om han var ryssarnas gäst eller fånge.

Mystiken kring Raoul Wallenbergs senare öde ska inte beröras här. Istället diskuteras frågan om sovjetledningens motiv för att fängsla, föra bort den svenske diplomaten till det fruktade Lubjankafängelset i Moskva samt slutligen (sannolikt) avrätta honom. Lika intressant är dock varför tyskarna, bortsett från Eichmann och en del andra, lät Wallenberg och hans medarbetare hållas. Man skyddade vid något tillfälle till och med den svenska beskickningen mot pilkorsare och lät bli att utplåna det judiska ghettot. Wallenbergs försvinnande är fortfarande en gåta, liksom det faktum att tyskarna lät honom hållas.

Sovjetledningens bakomliggande motiv till Wallenbergs försvinnande

Det sistnämnda problemet har med tyskarnas successiva försvagande att göra. I takt med motgångarna på östfronten och på andra håll blev alltfler nazister angelägna att finna en räddningsplanka. En del hoppades på mildare behandling om de kunde hävda att de bidragit till att rädda judar; andra försökte likt Himmler att köpslå om judars liv (till exempel i samband med Folke Bernadottes hjälpaktion, vita bussarna) för att stärka sin egen ställning; ytterligare andra såg lika krasst möjligheten att byta judar mot utrustning som Tyskland behövde. Även en sådan person som Eichmann var inblandad i förhandlingar som skulle ge Tyskland lastbilar mot ett visst antal judar enligt proportionen 1 till 100. Förhandlingarna strandade dock på bestämt sovjetiskt motstånd mot all köpslagan, oavsett om judar kunde räddas.

För den extremt misstänksamme Stalin och de andra ledarna i Moskva var varje försök till förhandling med Nazityskland från de allierades sida liktydigt med försök till en separatfred mellan Tyskland och väst för att rikta vapnen mot Sovjetunionen. Även neutrala staters agerande kunde ses i det ljuset. Det misslyckade attentatet den 20 juli 1944 mot Hitler av oppositionella officerare stämplades i Sovjet som reaktionärt. En av dem som avrättades efter attentatsförsöket var förre borgmästaren i Leipzig Carl Goerdeler som hade goda kontakter med Jacob Wallenberg, kusin till Raouls far.

I realpolitiska sovjetiska ögon föreföll den oegennyttiga svenska räddningsaktionen för judarna ytterst märklig. Den måste dölja något annat, rimligen arbete i linje med USA:s strävan att låta tyskarna rikta vapnen mot Sovjet. Som experten på fallet Raoul Wallenberg historikern Bernt Schiller framhåller:

”Ryssarna hade tagit Raoul Wallenberg till fånga därför att de trodde att hans räddningsaktion ingick i en storpolitisk sammansvärjning mellan nazisterna och de kapitalistiska makterna riktad mot Sovjetunionen och syftande till ensidig kapitulation i väst.”

Raoul Wallenbergs verksamhet kunde bedrivas under en absurt säregen tid när hans egen djärvhet och påhittighet indirekt kunde få stöd av att Nazityskland befann sig i gungning. När en ny brutal regim tog över i Östeuropa blev hans idealism ett offer för den misstänksamhet gentemot de allierade i väst som ledarna i Kreml närde. Inte blev det bättre av att Wallenberg också drog upp planer för ett fortsatt arbete för Ungerns judar efter kriget. Landet var tänkt att ingå i den sovjetiska intressesfären utan inblandning från väst. Utifrån ett sovjetiskt perspektiv måste därför Wallenbergs aktion vara ett led i en konspiration mot Sovjet, inte något så obegripligt som en oegennyttig handling av en neutral stat utförd av en medlem av finansfamiljen Wallenberg.

LÄS MER: Raoul Wallenberg

LÄS MER: Förintelsen

LÄS MER: Andra världskriget

LÄS MER: Sverige under andra världskriget

LÄS MER: Vita bussarna

LÄS MER: Ungerns historia

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vem var Raoul Wallenberg?
Varför skickades Raoul Wallenberg till Budapest?
Beskriv situationen för Ungerns judar hösten 1944.
Hur gick Wallenberg och hans medhjälpare till väga i sina försök att rädda så många människoliv som möjligt?
På vilka sätt var Wallenberg och hans medarbetare också utsatta för stora risker?
Ange några skäl till att nazisterna och de ungerska pilkorsarna oftast lät bli att ingripa mot svenskarna.
Vilka motiv låg bakom ryssarnas bortförande av Wallenberg?
Vad tror man hände med Raoul Wallenberg efter bortförandet?

Litteratur:
Per Anger, Med Raoul Wallenberg i Budapest, 1979
Steven Koblik, "Om vi teg, skulle stenarna ropa", i Sverige och judeproblemet 1933-1945, 1987
Räddningen - Budapest 1944: Rapporter ur UD:s arkiv, 1997
Bernt Schiller, Varför ryssarna tog Raoul Wallenberg, 1991

Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia

Senast uppdaterad: 27 september 2020

Publicerad: 27 september 2020

Spara som favorit

Liknande filmer och poddradio