Ingår i en artikelserie + Visa hela artikelserien

Slaveriet och triangelhandeln, del 1 : Sverige och slavhandeln

Under 350 år skeppades miljontals afrikanska barn, kvinnor och män över Atlanten för att bli slavar i Amerika och Västindien. Britterna dominerade slavhandeln men även Sverige var inblandat.

Bild:

www.antislavery.org

"Vad menas med att människor har kastats överbord? Det här handlar om handelsvaror och ägodelar."

Sagt av brittiske juristen John Lee som försvar mot protester mot att afrikaner har mördats under resan över Atlanten. Han menade att de inte var riktiga människor utan handelsvaror, precis som kaffe eller socker.

Sverige ger sig in i slavhandeln

Den 12 maj 1646 inleddes den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika, på initiativ av den ledande affärsmannen Louis de Geer. Nu skulle man lägga grunden för en ny svensk handelsverksamhet – att köpa och sälja förslavade afrikaner.

Skeppets kapten, Arendt Gabbesson, seglade först till nuvarande Nigeria. Där köpte han elfenben, tyger och omkring 260 förslavade afrikaner. I skeppets trånga, smutsiga lastutrymme blev fångarna snabbt sjuka. Redan innan fartyget hann lämna kusten hade över 30 av fångarna dött i dysenteri. De överlevande skeppades vidare över Atlanten för att säljas till engelska plantageägare på ön Barbados i Västindien. Bara 150 levde vid ankomsten.

Den första svenska slavexpeditionen gav god vinst. I slutet av sommaren 1647 seglade kapten Gabbesson hem mot Sverige med eftertraktade varor som socker, elfenben och guld i lasten. Han tog dessutom med sig fyra förslavade afrikanska barn. Med dessa ”varuprover” från en framgångsrik färd uppvaktade kaptenen den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna.

Under 1600- och 1700-talen var det populärt bland rika européer att ha en liten svart husslav och minst ett av de afrikanska barnen ska ha placerats på rikskanslerns eget gods.

Svenska Afrikakompaniet grundas

Uppmuntrade av den lyckade expeditionen bildades det Svenska Afrikakompaniet 1649 av Louis de Geer och ett antal höga adelsmän. Kompaniet fick kungligt privilegium av drottning Kristina, alltså ett särskilt tillstånd från statsmakten att driva svensk Afrikahandel.

Bild:

Luke Bosman

Det svenska slavfortet Carolusborg byggdes i nuvarande Ghana. Det övertogs av engelsmännen 1664, döptes om till Cape Coast Castle och blev engelsmännens huvudfort i Afrika. Idag är det ett museum om Västafrikas historia, med slavhandeln i fokus.

Svenska Afrikakompaniet hade en enkel affärsidé. Man köpte tillfångatagna afrikaner och fraktade dem över Atlanten där de såldes eller byttes mot varor som var efterfrågade på den svenska och europeiska marknaden. De flesta svenska slavtransporterna gick till den portugisiska sockerön Sao Tomé utanför Afrikas kust. Där kunde slavar bytas mot socker. Flera slavskepp seglade också till Västindien.

Det svenska slavfortet

I nuvarande Ghana kom Svenska Afrikakompaniet överens med kungariket Fetu om att få bygga ett svenskt handelsfort. Sten och annat byggnadsmaterial transporterades på svenska skepp för bygget av Carolusborg som blev det näst största fortet på den afrikanska kusten. Affärerna gick bra och snart upprättade svenskarna fler handelsstationer längs den afrikanska kusten.

Bild:

"Jag och 18–20 andra pojkar och flickor fördes bort från vårt hemland då vi lekte på ett fält. Några av oss försökte förgäves att fly men männen hade svärd och skjutvapen. De sa att om vi inte lydde skulle de döda oss alla." Ottobah Cugoano, ur boken ”Narrative of the Enslavement of a Native of Africa” (1787).

Afrikanska Kompaniets framgångar varade inte så många år. Konkurrensen om de afrikanska slavarna var hård och snart tävlade Holland, Danmark och England om vem som först kunde tvinga bort svenskarna och ta över det svenska fortet.

År 1663 förlorade Sverige kontrollen över sitt slavfort och Svenska Afrikakompaniet gick i konkurs. Carolusborg döptes om till Cape Coast Castle och blev engelsmännens huvudfort i Afrika.

Fortet byggdes ut och var till slavhandelns avskaffande en av de större utskeppningshamnarna för slavar, vid sidan av grannfortet Elmina och ön Gorée i Senegal.

Slaveriets långa historia

Det transatlantiska slaveriet, där afrikaner förslavades och transporterades tvärs över Atlanten, skilde sig från tidigare former av slaveri. De människor som såldes och utnyttjades i den transatlantiska slavhandeln sågs enbart som varor och behandlades som boskap. Deras enda värde var pengarna man kunde tjäna genom att köpa, sälja och utnyttja dem.

Slaveri har förekommit i hela världen och så långt tillbaka i tiden man känner till, långt före penningekonomin. I antikens Grekland och Rom var en stor del av befolkningen förslavad, oftast människor som hade tagits till fånga under krig eller som begått brott.

Slaveri har även funnits i Sverige, till exempel under vikingatiden.

Även i Afrika fanns slaveri långt innan européerna kom dit. Krigsfångar och brottslingar kunde bli förslavade. Men dessa slavar betraktades fortfarande som människor – inte som handelsvaror.

Text: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige

Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.

Läs mer om