Under 1600- och 1700-talen var det populärt bland rika européer att ha en liten svart husslav och minst ett av de afrikanska barnen ska ha placerats på rikskanslerns eget gods.
Svenska Afrikakompaniet grundas
Uppmuntrade av den lyckade expeditionen bildades det Svenska Afrikakompaniet 1649 av Louis de Geer och ett antal höga adelsmän. Kompaniet fick kungligt privilegium av drottning Kristina, alltså ett särskilt tillstånd från statsmakten att driva svensk Afrikahandel.
Svenska Afrikakompaniet hade en enkel affärsidé. Man köpte tillfångatagna afrikaner och fraktade dem över Atlanten där de såldes eller byttes mot varor som var efterfrågade på den svenska och europeiska marknaden. De flesta svenska slavtransporterna gick till den portugisiska sockerön Sao Tomé utanför Afrikas kust. Där kunde slavar bytas mot socker. Flera slavskepp seglade också till Västindien.
Det svenska slavfortet
I nuvarande Ghana kom Svenska Afrikakompaniet överens med kungariket Fetu om att få bygga ett svenskt handelsfort. Sten och annat byggnadsmaterial transporterades på svenska skepp för bygget av Carolusborg som blev det näst största fortet på den afrikanska kusten. Affärerna gick bra och snart upprättade svenskarna fler handelsstationer längs den afrikanska kusten.
Afrikanska Kompaniets framgångar varade inte så många år. Konkurrensen om de afrikanska slavarna var hård och snart tävlade Holland, Danmark och England om vem som först kunde tvinga bort svenskarna och ta över det svenska fortet.
År 1663 förlorade Sverige kontrollen över sitt slavfort och Svenska Afrikakompaniet gick i konkurs. Carolusborg döptes om till Cape Coast Castle och blev engelsmännens huvudfort i Afrika.
Fortet byggdes ut och var till slavhandelns avskaffande en av de större utskeppningshamnarna för slavar, vid sidan av grannfortet Elmina och ön Gorée i Senegal.
Slaveriets långa historia
Det transatlantiska slaveriet, där afrikaner förslavades och transporterades tvärs över Atlanten, skilde sig från tidigare former av slaveri. De människor som såldes och utnyttjades i den transatlantiska slavhandeln sågs enbart som varor och behandlades som boskap. Deras enda värde var pengarna man kunde tjäna genom att köpa, sälja och utnyttja dem.
Slaveri har förekommit i hela världen och så långt tillbaka i tiden man känner till, långt före penningekonomin. I antikens Grekland och Rom var en stor del av befolkningen förslavad, oftast människor som hade tagits till fånga under krig eller som begått brott.
Slaveri har även funnits i Sverige, till exempel under vikingatiden.
Även i Afrika fanns slaveri långt innan européerna kom dit. Krigsfångar och brottslingar kunde bli förslavade. Men dessa slavar betraktades fortfarande som människor – inte som handelsvaror.
Text: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige
Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.
Läs mer om