Det är livet här och nu som är det väsentliga
Kärleken till medmänniskor har av de bibliska profeterna och de judiska lärde genom århundradena framhållits som det väsentligaste i judendomen. "Du ska älska din nästa som dig själv" [3:e Mosebok 19:18.] Därför har judendomen en i grunden ljus och optimistisk livssyn, vars tyngdpunkt består i att människan är skapad till ett liv i glädje, gemenskap och tacksamhet.
Trots att man tror på ett liv efter detta, är det ändå livet före döden som är det väsentliga. Den värld Gud skapat är god och människorna bör därför inte avstå från Guds goda.
Det goda livet - som det formulerats i judendomen under århundraden - handlar i hög grad om att låta tron bli en naturlig del av livet. Inte enbart något för högtidliga tillfällen, utan för varje dags liv. Det är därför som judiskt liv handlar så mycket om maten, familjen, kroppen, sabbaten och synagogan. Judiskt liv är på en och samma gång en religion, ett folks historia och en livsstil.
Människan är helig
Judiskt vardagsliv är i högsta grad något som syns och hörs och inget som sker vid sidan om det vanliga livet. Helighet är ett viktigt begrepp inom judendomen om man vill förstå dess seder och bruk. Gud är helig och människan bör även hon sträva efter att leva ett heligt liv, ett helt liv. Ett liv där alla delarna hänger samman och riktas åt ett och samma håll - en strävan att leva efter Guds vilja.
Omsorgen om människans helighet utgör grunden och syftet med de religiösa lagarna. Lagar, eller levnadsregler, som berör inte bara det andliga livet utan varje aspekt av livet - matvanor, sexualliv, affärsmoral, socialt engagemang, fritidssysselsättningar - allt finns reglerat i den judiska lagen. Därför är också antalet lagar och förordningar omfattande - och det bör sägas, de som följer dem till punkt och pricka få.
Judendomen betonar särskilt människans helighet, tidens helighet och platsens helighet. Varje judisk lag har med någon av dessa att göra. Tidens helighet regleras i sabbatslagarna och helgdagarna. Platsens helighet reflekteras i lagarna om templet i Jerusalem och i lagarna om synagogan. Människans helighet regleras i alla de lagar som rör vardagslivet, t.ex. matlagar och familjelagar.
En helig människa är ofta i andra religioner en person som dragit sig undan vardagslivets alla måsten, men judendomen förespråkar ett heligt vardagsliv och ett aktivt deltagande i samhället och världen. En helig människa är en som lever i gemenskap med andra människor, som vill leva efter Guds vilja så att hon kan skilja rätt från orätt, sant från osant, gott från ont, rent från orent, äkta från oäkta, heligt från profant (icke heligt).
Halacha är den sammanfattande termen för judisk lag. Den täcker varje aspekt av livet och poängterar att den judiska tron är till för att levas var dag. Judendomen är inte endast en tro, en religion som reglerar människans förhållande till det andliga och lämnar det kroppsliga och materiella därhän, utan en livsväg och en livsstil.
Vad är meningen med judendomens alla bud?
Många stora rabbiner och lärda har själva ägnat mycket tid åt att söka efter anledningen till många av lagarna och föreskrifterna. Buden om att visa barmhärtighet och utöva välgörenhet är enkla att motivera, men hur är det med andra bud som varken framstår som förnuftiga eller väl motiverade. Hur ska man se på dem?
