Judiskt familjeliv

Andra hävdar, utifrån andra utgångspunkter, att judendomen liksom de flesta andra religioner, bär på en patriarkal barlast som man bör göra sig av med och som man menar inte är ett genuint uttryck för äkta judisk tro. Denna judiska feminism arbetar bl.a. för en större flexibilitet i mäns och kvinnors roller i hemmet, i synagogan liksom i arbetslivet.

I Sverige förs t.ex. en diskussion om kvinnans roll i församlingen på ett sätt som direkt för tankarna till liknande diskussioner inom svensk kyrklighet, och svenskt samhällsliv för den delen. Här handlar diskussionen främst om mäns och kvinnors religiösa förpliktelser sådana de är formulerade av Toran och Talmud, en lagstiftning som ju är bindande. Den stora stötestenen för feministiskt medvetna judiska kvinnor är att det är så mycket kvinnor inte är förpliktade att göra, och som därför utestänger dem från ett mer aktivt deltagande i församlingslivet.

Somliga vill ändra på det faktum att kvinnor hänvisas till läktaren i synagogan. Andra - som anser att skälen för att män och kvinnor inte bör sitta tillsammans i gudstjänsten är väl grundade - är starkt emot att de dessutom oftast blir hänvisade till de sämsta platserna i synagogan där man varken ser eller hör.

Bland extremt ortodoxa får kvinnor exempelvis inte sjunga offentligt eftersom en kvinnas röst betraktas som hennes nakna kropp. Ortodoxa judar accepterar inte heller kvinnliga rabbiner. Det finns inte många sådana i världen ännu, men de finns och fler är på väg.

Barn och föräldrar

När det gäller barnens uppfostran lär judendomen att båda föräldrarna har ansvaret, men fadern är barnens ställföreträdare i religiöst avseende och kvinnan har som sin främsta uppgift att ta hand om hemmet och familjen. Detta innebär emellertid inte att svenska judiska mammor är hemmafruar i större utsträckning än andra. Liksom i de flesta familjer yrkesarbetar båda parter och den judiska familjens rollfördelning skiljer sig inte nämnvärt från hur det ser ut i de flesta svenska hem.

Ett exempel på hur judendomen på senare år förändrats mot en större jämställdhet är t.ex. firandet av bar mitsva och bat mitsva. Bar mitsva är den högtid när en pojke respektive flicka anses religiöst myndig. Pojkar blir bar mitsva på sin trettonde födelsedag och flickor bat mitsva på sin tolfte. Ordet betyder budets son respektive budets dotter, och det betyder att de från och med då enligt judisk lag anses vara vuxna och därför ska följa judendomens föreskrifter och bud.

För pojkar markerar bar mitsvan en religiös vändpunkt och från och med den får de spela en större roll i gudstjänsten och t.ex. vara med vid Toraläsningen.

Eftersom kvinnor inte deltar aktivt i synagogans gudstjänst har flickornas bat mitsva inte tillnärmelsevis firats på samma sätt som pojkarnas. Men en förändring har skett. För 70 år sedan firades inte flickornas bar mitsva alls i Sverige, men nu liksom på många andra håll i världen firas och uppmärksammas även flickornas religiösa myndighetsdag i de flesta judiska församlingar.

På samma sätt har man idag allt oftare namngivningsceremonier också när flickor föds, och inte som förut ritualer och festligheter endast när en pojke föds.