Sagorna och spåren efter resorna
Det mesta vi vet om Leifs resor kommer från Grönlänningasagan och Erik Rödes saga. De skrevs ner först på 1200-talet, mer än 200 år efter händelserna, och bygger på äldre muntliga berättelser. Sagorna skiljer sig dessutom åt på flera punkter. Därför går det inte att veta exakt vad som hände på Leifs resor, även om arkeologiska fynd efter boplatser visar att nordbor verkligen nådde Nordamerika.
Omkring år 985 seglade islänningen Bjarne Herjolfsson västerut för att följa sin far som hade utvandrat till Grönland. Enligt Grönlänningasagan kom skeppet ur kurs efter en våldsam storm som fört skeppet söderut. När vädret klarnade upp såg man ett landskap med skogar och kullar. Bjarne insåg att det inte kunde vara Grönland, och de passerade fler skogsklädda kustområden och bergslandskap med snöklädda toppar innan Bjarne lade om kursen österut. Fyra dagar senare anlände de till Grönland.
Västerut mot Helluland, Markland och Vinland
Bland nordborna pratade man mycket om Bjarnes upptäckt och Leif Eriksson bestämde sig för att utforska landet västerut. Enligt sagan köpte han Bjarnes skepp och förberedde en egen expedition. Pappan, Erik Röde, hade tänkt följa med, men alldeles före avresan snubblade hans häst och han skadade sitt ena ben.
Leif hade med sig en besättning på omkring 35 personer enligt sagan, men man vet inte exakt hur deras skepp såg ut. Förmodligen var det ett handelsskepp, bredare än krigsfartygen och ca 30 meter långt, byggt av ek och furu, väl tätat och sammanfogat med järnnitar. Sådana fartyg byggdes av överlappande träplankor och drevs framförallt med ett stort fyrkantigt segel, men var också utrustade med åror.
Först anlände de till ett område som de kallade för Helluland, vilket betyder ungefär "de flata stenarnas land". Helluland brukar idag förknippas med Baffinön i norra Kanada.
Nästa område som nordborna besökte var Markland (Skogslandet). Det brukar förknippas med Labradorkusten. Därifrån fortsatte Leifs expedition söderut och kom enligt sagorna till ett område som fick namnet Vinland. Där fanns bland annat gott om gräs, skog och fisk. Enligt Grönlänningasagan byggde Leif och hans följe hus och stannade över vintern. Exakt var detta Vinland låg är fortfarande omdiskuterat.
L'Anse aux Meadows bekräftar nordbornas närvaro
Det säkraste arkeologiska beviset för nordbornas resor finns vid L'Anse aux Meadows på Newfoundlands nordligaste udde i dagens Kanada. Där upptäcktes 1960 resterna av en nordisk boplats. Arkeologerna har bland annat hittat lämningar efter åtta byggnader, järnframställning och föremål av samma typer som användes på Island och Grönland. Platsen är den enda säkert belagda nordiska boplatsen i Nordamerika utanför Grönland. Det går däremot inte att säkert bevisa att just Leif Eriksson bodde där.
Nordborna var inte de första människorna i området. Ursprungsbefolkningar hade levt i regionen i tusentals år innan européerna kom dit. I de isländska sagorna berättas om möten och strider mellan nordbor och människor som redan bodde i Nordamerika. Dessa möten verkar framförallt ha skett under senare expeditioner efter Leifs resa.
Vinlandsresorna blev kortvariga
I de isländska sagorna berättas det om flera resor till Vinland. Men ingen bosatte sig där för någon längre tid. Varför nordborna gav upp försöken att skapa en permanent bosättning vet vi inte säkert. Det långa avståndet till Grönland, den lilla nordiska befolkningen och konflikter med ursprungsbefolkningen kan ha bidragit.
Vinland var nordbornas namn på ett område i Nordamerika vars exakta utbredning fortfarande är okänd. Markland brukar förknippas med Labrador och Helluland med Baffinön. Resorna kan bland annat ha varit viktiga eftersom det fanns gott om skog i Nordamerika, medan timmer var en bristvara på Grönland. Fynd från L'Anse aux Meadows visar dessutom att platsen användes som bas för resor till områden längre söderut.
År 1021 var nordborna bevisligen i AmerikaLänge visste forskarna att nordbor hade befunnit sig vid L'Anse aux Meadows omkring år 1000, men inte exakt när. År 2021 kunde forskare för första gången slå fast ett bestämt år. Trä som hade bearbetats med metallverktyg visade att nordbor fällde träd på Newfoundland år 1021, nästan 500 år före Christofer Columbus första resa över Atlanten. Nyckeln till dateringen kom märkligt nog från rymden. En kraftig solstorm år 993 hade orsakat en ovanlig ökning av radioaktivt kol i jordens atmosfär. Spåret efter händelsen finns kvar i trädens årsringar. Forskarna hittade denna speciella årsring i träet från L'Anse aux Meadows och kunde sedan räkna ringarna fram till barken. På så sätt kunde de visa att träden hade huggits år 1021. Fyndet bevisar inte att Leif Eriksson själv befann sig där just 1021. Det visar däremot med stor säkerhet att nordbor arbetade på Newfoundland det året. De gamla sagornas berättelser om resor över Atlanten hade därmed fått ett ovanligt exakt stöd från modern naturvetenskap.
|
M LÄS MER: Vikingarna seglar till Grönland och Nordamerika
M LÄS MER: Nordbornas resor och kolonisering i österled och västerled under vikingatiden
M LÄS MER: Vikingatiden
M LÄS MER: Grönland
L LÄS MER: Vikingarna och deras värld (artikelserie)
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
