Även den franska militärledningen var pessimistisk. General Joffre, den franska arméns högste befälhavare skrev till landets krigsminister: ”Våra arméer har inte uppvisat de offensiva kvaliteter på slagfältet som vi hoppats på”. Dessutom förfogade de franska och brittiska arméerna bara över några hundra kulsprutor vardera, medan den tyska armén hade 12 000 kulsprutor.
Trots sin pessimism gav han följande order till sina befälhavare: ”Varje ansträngning måste göras för att angripa och driva tillbaka fienden. En soldat som inte längre kan rycka fram måste hålla det territorium som redan tagits, vad det än må kosta. Han måste förr bli dödad där han står än retirera”.
Charles de Gaulle, som då var plutonchef i franska femte armén skrev: ”På ett ögonblick stod det klart att inte ens allt mod i världen skulle kunna motstå denna eld”.
Men de tyska trupperna var dödströtta efter dagsmarscher på över fyra mil mot Paris. En tysk officer skrev: ”Soldaterna marscherar med slutna ögon och sjunger i kör för att inte falla i sömn”.
I Berlin var kejsaren överlycklig, enligt en hovman var han i ”hipp-hurra-stämning”.
Av nervositet tummade den tyske överbefälhavaren Helmuth von Moltke på Schlieffenplanen. Han försvagade den tyska högra flygeln och sände två kårer mot ryssarna i öster och andra enheter för att förstärka tyskarna i Elsass-Lothringen, på vänstra flygeln. När den berömda lucka hos fransmännen uppstod, som Schlieffen talat om, fanns där inga tyska trupper för att utnyttja den. Schlieffenplanen fuskades bort.
Med taxi till fronten
Inför slaget vid Marne saknade det franska försvaret transportmöjligheter att frakta soldater till fronten. Därför gav den franske generalen Gallieni order om att Paris samtliga taxibilar skulle rekvireras. Militärpolisen stoppade 600 taxibilar och gav order om att transportera soldater till fronten Taxibilarna körde i skytteltrafik mellan Paris kaserner och fronten.
Sammanlagt transporterade de omkring 6 000 utvilade soldater till fronten så att den 6:e armén orkade hålla stånd. Som tur var fanns det inget bombflyg. I så fall hade den berömda transporten blivit ett blodigt fiasko. Nu mötte de bara ett enda fientligt flygplan som soldaterna sköt mot lutande sig ut genom bilfönstren.
Det var egentligen inte någon större förstärkning till fronten, men den psykologiska effekten var ovärderlig. När chaufförerna återvände till Paris läste de av taxa 2 på taxametern, den som gällde för mer än tre passagerare och medförde rätt till återkörningsavgift, och det var staten som betalade.
Slaget vid Marne
Den 6 september bestämde sig den franske överbefälhavaren Joffre för motanfall. Slaget vid Marne, som sedan följde, har fått namn efter den franska floden Marne, är ett världskrigets viktigaste slag. Egentligen var slaget i verkligheten en hel serie slag. Nära två miljoner man deltog längs en 250 kilometer lång front. Totalt deltog 900 000 tyska, 980 000 franska och 100 000 brittiska soldater i striderna.
