Christofer Columbus heter han, troligen härstammande från Genua i Norditalien. I åratal har han rest runt i Europa, från det ena hovet till det andra, och förgäves försökt övertala någon om att satsa på hans vilda plan: att segla västerut över det stora havet och på så vis hitta en genväg till Asien. Där kommer kristendomen att kunna spridas till oräkneliga hedningar, har han sagt - vilket är en tanke som nu håller på att slå rot hos drottning Isabella.
I januari år 1492 äger mötet rum. Den då 41-årige Columbus berättar om sin plan. Eftersom handelsvägarna österut över land till stor del är stängda, då Sidenvägen nästan är ofarbar efter att mongolväldet fallit och Konstantinopel tagits över av mer eller mindre fientliga makter, behöver köpmännen hitta en annan rutt, och den borde gå rakt västerut. Christofer Columbus tror sig kunna segla rakt över Atlanten och nå Japan och därifrån lätt segla vidare till Kina och Indien.
Columbus hade räknat fel
Att jorden är rund är allmänt känt. Frågan är bara hur stor den är. Columbus har räknat optimistiskt och kommit fram till att avståndet till den japanska ögruppen borde vara knappt 400 landmil. Dåtidens experter håller inte med, utan menar att det bör vara flera gånger längre än så - och idag vet vi att det var de som hade rätt. Det sanna avståndet är närmare 1 200 mil, beroende på vilken rutt man tar.
Inte undra på att först kungen av Portugal, sedan härskarna i Venedig och Genua, följt av såväl den engelske som den franske kungen, har vägrat att finansiera Columbus projekt. Utifrån all tillgänglig kunskap är det uppenbart att hans resa kommer att misslyckas. Så långt kan inget fartyg vid denna tid segla - provianten kommer helt enkelt inte att räcka.
Men inför drottning Isabella lägger Columbus återigen fram sin sak, så övertygande som möjligt. Precis när hon börjar ge med sig kommer de in på frågan om vad som ska hända sedan, när dessa nya territorier väl är erövrade och kristnade. Den självberusade Christofer Columbus kräver titeln ”amiral av Oceanien” och vill förklaras vara ”vicekung” över alla nya territorier. Dessutom vill han att tio procent av alla intäkter därifrån ska gå direkt till honom och hans ättlingar i all framtid.
Då får drottningens rådgivare, Fernando de Talavera, nyutsedd ärkebiskop av Granada, nog av denne påstridige och högfärdige man. Mötet slutar som så många tidigare - Columbus lämnar en regent med ett nej.
Relativt liten insats i proportion till eventuella vinster
Redan samma kväll packar han sina saker, sätter sig på sin mula och rider iväg. Men samtidigt har en annan hovman, Luis de St Angel, inlett ett sista försök att övertala drottningen. Varför inte ändå chansa, föreslår han. Det handlar trots allt om en relativt liten utgift. Och de möjliga vinsterna är enorma.
