Royal Suédois – svenskt regemente i fransk tjänst

När regementets fanor och standar brändes av franska soldater vid en ceremoni utanför kyrkan S:t Nicolas i april 1792 sattes punkt för en hundraårig episod i svensk militärhistoria. Royal Suédois, det svenska regementet i fransk tjänst, upplöstes som ett led i den franska revolutionens nationalistiska strävanden. Att svenskar – liksom britter, holländare, skottar med flera – tjänstgjorde i andra länders arméer hade varit naturligt under 1600- och 1700-talens internationaliserade krig men framstod som suspekt för den nya tidens revolutionära och nationella strömningar.
S

Royal Suédois ordonannsfana som den såg ut vid 1760-talets mitt. Här samsas de svenska symbolerna tre kronor och ett lejon med det franska riksvapnet i mitten.

Regementets sista garnison var citadellet i Valenciennes som är beläget i koldistriktet i norra Frankrike, vid floden Escaut nära gränsen mot Belgien. Med sina cirka 40 000 invånare i innerstaden, 340 000 inberäknat stadens omgivningar, är Valenciennes en medelstor stad med de särskilt i norra Frankrike påtagliga minnena av krig, om än av yngre slag än de Royal Suédois var inblandade i.

Royal Suédois uppkomst

Royal Suédois uppstod i kölvattnet av ett av 1600-talets många krig, för ovanlighets skull ett där de oftast allierade Sverige och Frankrike befann sig på olika sidor. I Augsburgsligan förenades England, Holland, Österrike, Spanien och Sverige mot Ludvig XIV:s Frankrike. Karl XI lät svenska trupper som var stationerade i Svenska Pommern delta i striderna under holländsk ledning.

ANNONS

ANNONS

Efter ett blodigt slag i Fleurus i södra Belgien 1690 där fransmännen triumferade fick drygt 500 tillfångatagna svenskar (många av dem tyskar från erövrade provinser) på sedvanligt manér erbjudande om att övergå till den andra sidan. Ett infanteriregemente i fransk tjänst inrättades, inkluderande ungefär 100 infödda svenskar. Officerarna var dock än så länge fåtaliga.

Med utnämnandet av den blott 18-årige Erik Sparre av Sundby till överste 1694 inleddes dock en lång period där den utflyttade, franska grenen av ätten Sparre kom att leda regementet. Sedan Sverige och Frankrike åter hamnat på fredsfot med varandra sökte sig allt fler svenska officerare till regementet.

Tjänstgöring i utländska arméer var vanligt under 1700-talet

Tjänstgöring i utländska arméer sågs på 1700-talet som ett önskvärt inslag i officerarnas utbildning. Överhuvudtaget var tidens arméer märkbart etniskt blandade. Förutom att tillfångatagna soldater ibland bytte sida bestod trupperna till stora delar av legosoldater som kunde ge sig av till fienden om betalning uteblev.

Att stormakterna inom sina gränser hade en mängd nationaliteter förstärkte också truppernas internationella karaktär. Svenskarna åkte gärna till Frankrike, den av kontinentens stormakter som Sverige hade bäst förbindelser med.

Under trettioåriga kriget hade det katolska Frankrike stått för en viktig del av de svenska arméernas finansiering. Kungen kunde dela ut stipendier eller andra belöningar till officerare som verkat utomlands. Baktanken var att de som vände hem inte bara medförde militära erfarenheter utan ibland också kunde bidra med ritningar över fästningar och fältslag som kunde komma till pass i kommande krig som Sverige var invecklat i.

Royal Suédois deltog i många krig

Som en del av den franska krigsmakten fick regementet delta i en lång rad krig under det oroliga 1700-talet.

Regementet förflyttade sig snabbt, ca 30 km om dagen och soldaternas packning vägde närapå 50 kg. De meniga var sällan svenskar utan en salig blandning av européer. Trots riskerna i strid och vedermödorna också i fred lockade soldatyrket med sin knappa, men säkra utkomst, mat, kläder och sovplats. Att möjligheter till plundring fanns var också en faktor i sammanhanget.

1700-talets europeiska tronföljdskrig

1701 ställdes Frankrike mot den stora alliansen, Österrike, England och Nederländerna (se spanska tronföljdskriget). I Royal Suédois rulla återfinns 80 officerare, bland dem den tidigare nämnde Erik Sparre och andra i hans ätt och Jakob Gustaf Lenck som 1714 efterträdde Sparre som befälhavare. Denne blev så småningom istället svensk ambassadör i Paris.

Vid freden i Utrecht 1713 tvingades Frankrike avstå Gibraltar och Minorca till England. Spaniens tron var dock räddad åt Ludvig XIV:s sonson, Filip V.

ANNONS

ANNONS

Nu inträdde en längre fredsperiod för regementet som höll till i olika garnisoner runt Frankrike, bland annat i Caen och Alsace.

Med polska tronföljdskriget och Österrikes ockupation av Lorraine (Lothringen) 1733 tog kriget fart igen. Under sin nye befälhavare Per Appelgrehn deltog regementet också i det österrikiska tronföljdskriget då Österrike och England ställdes mot Frankrike och dess allierade Spanien, Sicilien, Preussen och Bayern.

Själva namnet Royal Suédois fanns inte med från början. Efter sitt deltagande i österrikiska tronföljdskriget, bland annat i strider vid Prag, belönades regementet 1742 för sin lojalitet. Hedersnamnet Royal Suédois medförde dessutom ett kungligt regementes alla materiella fördelar. Löftet att bara svenska officerare skulle utnämnas infriades emellertid inte, men det styrdes hela tiden av svenskar.

Under krigets slutskede fördes befälet av ytterligare en från ätten Sparre, Josef Sparre av Kronoberg, son till den franske greven Lars-Magnus Sparre, kusin till den tidigare befälhavaren Erik Sparre.

Sjuårskriget

I sjuårskriget från 1756 ingick Frankrike, Sverige, Österrike, Ryssland och Sachsen på den ena sidan gentemot England och Preussen.

Regementets nye befälhavare Alexander Sparre kom – som en bekräftelse av arméernas internationella karaktär – att vid slaget mot preussarna vid Haastembeck utanför Köln stå emot fadern Josef som året innan inträtt i preussisk tjänst.

Under kriget led de franska arméerna svåra förluster och Royal Suédois införlivades med en polsk motsvarig styrka, Royal Pologne.

Efter freden 1762 följde några års lugn och regementet förlades till Saarlouis där man år 1770 besöktes av kronprins Gustav under dennes europeiska bildningsresa.

Nordamerikanska frihetskriget

Regementet hann också att delta i det Nordamerikanska frihetskriget 1775-1783 då Frankrike stödde de amerikanska självständighetsivrarna mot den brittiska kolonialmakten.

Huvudstyrkan stred i Europa där särskilt belägringen av det av engelsmännen ockuperade Gibraltar väckte uppmärksamhet. Royal Suédois hade 1781 äntrat fartyg från Toulon med 56 officerare, 947 soldater, 29 officersbetjänter och 28 kvinnor. Befälhavare var Louis Sparre, bror till företrädaren Alexander. Gibraltar var närmast ointagligt. Attacker från land måste stödjas från sjösidan. De specialtillverkade beväpnade pråmar som användes blev dock ett fiasko. Bränder uppstod när pumpsystemet inte fungerade och bland annat Erik Ludvig Armfelt från regementet tvingades överge sin båt.

Kriget som helhet var dock mer lyckosamt. Nordamerika kunde med fransk och spansk hjälp vinna sin självständighet.

ANNONS

ANNONS

Axel von Fersen och en rad andra svenska adelsmän i regementets tjänst

En av de svenskar som ingick i den franska styrkan i striderna i Nordamerika var Axel von Fersen, senare mest känd för sitt misslyckade försök att organisera den franska kungafamiljens flykt 1791.

Efter hemkomsten från Nordamerika skrev han brev till Gustav III för att denne skulle hjälpa honom att övertala Fersens far att stödja ett kostsamt projekt. Att befälet över Royal Suédois följde ätten Sparre var nämligen ingen slump. På 1700-talet var köp av regementen (liksom av andra offentliga ämbeten) vanliga, även om överlåtelserna skulle godkännas av monarken. Bröderna Alexander och Louis var villiga att lämna över regementet mot 100 000 livres och Serafimerorden en svensk kunglig riddarorden/statsorden). Fadern gav till slut med sig och mycket tack vare Marie-Antoinette godkände också Ludvig XVI affären.

När Fersen förenade sig med regementet i Valenciennes 1785 var ungefär en tredjedel av officerarna svenskar, men bara fyra av de cirka 1 400 soldaterna. Fersen var samtidigt tvungen att delta i den svenska armén, i kriget med Ryssland 1788-1789. Under Fersens frånvaro leddes Royal Suédois av en veteran, baron Curt von Stedingk, född i Pommern och från 1766 i regementet. Han blev 1790 svensk ambassadör i S:t Petersburg.

En rad kända svenska adelssläkter hade genom åren försett regementet med officerare. I rullorna återfinns namn som Aminoff, Anckarström (anförvanter till Gustav III:s mördare), Anrep, Armfelt (nio personer), Banér, Bielke, Boije af Gennäs, Bonde, Cederström, Coyet, Douglas, Drangel, Essen, Fersen, Fock, Funck, De la Gardie, Grönhagen, Gyllenhammar, Hamilton, Hierta, Horn, Höpken, Klingspor (sex personer), Lagercrantz, Lewenhaupt, Oxenstierna, Piper, Reuterholm, Reuterskiöld, Ribbing, Rålamb, Scheffer, Sinclair, Sparre (nitton personer), Stenbock, Taube, Uggla, Ulfsparre, Virgin, Wrangel och Wrede. En del av dem rekryterades när företrädare för regementet gjorde värvningsresor till Sverige. Andra tog sig på egen hand till Frankrike.

Väl i tjänst fick de bära uniformen (från 1760) i blått tyg med gul krage, revärer och uppslag. På det vita skörtet satt en svensk krona, också den i gult. Under rocken bars en vit halsduk, byxor av vit trikå, kragstövlar eller alternativt för stadsbruk sidenstrumpor och skor med silverspännen, hatt av svart filt, kokard av vitt tyg under tränsen. Håret, som var långt och pudrat, hölls samman i nacken, skriver militärhistorikern Margareta Beckman i sin historik över förbandet.

ANNONS

ANNONS

Royal Suédois upplöstes under franska revolutionen

Med franska revolutionens utbrott 1789 svepte nya vindar över samhället. Fersen beskriver sin avsky i samband med Bastiljens stormning 14 juli:

”Det finns inte längre några lagar, varken ordning eller rätt, ingen disciplin, ingen religion, alla band är brutna och hur skall man kunna återknyta dem? Jag vet inget svar; men detta är följden av Englandsvännernas och filosofernas upplysningsidéer, Frankrike ligger i ruiner för lång tid framåt.”

Med revolutionen följde också krav på att militären skulle förfranskas, eller åtminstone visa sin lojalitet mot det nya samhället. De nya reglerna innebar början till slutet för regementet vars sista år var problematiska, även på andra sätt. Utländska trupper var inte välsedda och bristen på livsmedel drabbade också militären.

I maj 1790 bestämde Nationalförsamlingen att alla soldater skulle bära en kokard i den revolutionära trikolorens färger, rött, vitt och blått. Uniformen skulle också göras enhetlig. På ettårsdagen av stormningen av Bastiljen stod regementet i Valenciennes uppställt vid citadellet och svor en ny ed där Nationalförsamlingens maktställning poängterades, även om republiken ännu inte införts:

”Jag lovar att vara Nationen, Lagen och Konungen trogen och att efter hela min förmåga upprätthålla den författning som Nationalförsamlingen förordnat och som godkänts av Konungen.”

Nästa steg mot införlivningen av Royal Suédois och andra yrkesarméer i nationalgardet togs genom en lag den 1 januari 1791 där regementet istället för sitt namn tilldelades ett nummer i den franska armén. Royal Suédois blev 89:e linjeregementet men vid det här laget fanns få svenska officerare kvar i tjänst. Beckman uppger att den siste svensk att lämna det tidigare Royal Suédois var Hans Henrik Skiöldarm som försvann först i februari 1792 och därför kan ha tjänat republiken en kort tid.

ANNONS

De drygt hundra åren av impulser mellan svenskt och franskt militärväsen hade upphört genom en av Europas mer omtumlande händelser, franska revolutionen. Hädanefter fick svenska militärer söka sig till andra länder för att få erfarenhet, särskilt genom att deltagandet i alliansen mot Napoleon och fälttåget i Norge 1813-1814 har följts av en lång svensk fredsperiod som nu är mer än dubbelt så gammal som hundraåriga Royal Suédois.

LÄS MER: Spanska tronföljdskriget

LÄS MER: Sjuårskriget

LÄS MER: Amerikanska frihetskriget

LÄS MER: Axel von Fersen

LÄS MER: Krig och försvar 1500-1776

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Varför grundades ett svenskt regemente i fransk tjänst 1690?
     
  2. Varför tjänstgjorde många soldater i utländska arméer under 1700-talet?
     
  3. Nämn några stora internationella konflikter som Royal Suédois deltog i under 1700-talet.
     
  4. Varför upplöstes Royal Suédois under franska revolutionen?
     

 

Litteratur:
Margareta Beckman, Under fransk fana: Royal Suédois - svenskt regemente i fransk tjänst, 1690-1771, 1995


Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
 

Senast uppdaterad: 3 augusti 2023
Publicerad: 15 oktober 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

S
Centralförsvarstanken

Från centralförsvar till allmän värnplikt

Efter att Sverige hade förlorat Finland 1809 uppstod ett nytt geopolitiskt och utrikespolitiskt...

S
Svenska armén på reträtt efter Poltava.

Karolinska fångar efter katastrofen vid Poltava

Uppemot 200 mil öster om Moskva, på andra sidan de mäktiga Uralbergen levde för över 300 år sedan...

M

Taipingupproret - när Jesus lillebror ödelade Kina

Åren 1851-1864 skakades Kina av det förödande Taipingupproret, som är en av de blodigaste...

L

Lätta fakta om samurajernas historia

Under många hundra år var det samurajerna, den japanska krigarklassen, som härskade i Japan. Deras...

L

Eldvapnens historia

Krutet uppfanns i Kina och användes först till fyrverkeripjäser och smällare. Under sina angrepp...

S

Orsaker till krig

Krig är förödande för människan, för miljön, för hela staters existens. Ändå krigar vi. Att stater...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Krig och försvar 1500-1776

Vapen, strider, fältslag, krigföring och krig under den nya tiden.

Hi

Krig och försvar 1776-1914

Vapen, strider, fältslag, krigföring och krig under det långa 1800-talet.

Relaterade taggar

Hi
Strider

Spanska tronföljdskriget

Det spanska tronföljdskriget var en väpnad storkonflikt mellan de europeiska stormakterna 1701-1714...

Hi
Sjöslag

Sjuårskriget

Sjuårskriget (1756-1763) var en världsomspännande konflikt som utkämpades mellan å ena sidan...

Hi
Amerikanska trupper

Amerikanska frihetskriget

Amerikanska frihetskriget (1775-1783) kallas även för det amerikanska revolutionskriget och...

Hi
Axel von Fersen

Axel von Fersen

Axel von Fersen (1755-1810) var greve, riksmarskalk och nära vän till Frankrikes drottning Marie...