Som "förjul" och ljushögtid är advent ganska nytt. Detsamma gäller flera av våra adventstraditioner som adventsljus och adventsstjärna. Bådadera hör samman med vad som har kallats "1900-talets ljusrenässans". Seden att tända ett ljus för varje adventssöndag finns nämnd hos Nathan Söderblom (1866-1931, ärkebiskop). Ljusen placerades i en enbuske - en variant den adventsgran som är känd från Ersta diakonissanstalt i Stockholm från 1870-talet. Från 1930-talet fick adventsgranen konkurrens med den adventsstake, som numera finns i praktiskt taget alla svenska hem.
Adventsstjärnans ursprung är diffust. Den har förknippats med adventsandakterna bland de herrnhutiska brödraförsamlingarna på kontinenten och till inre missionskretsar i Tyskland. Från början måste adventsstjärnan ha symboliserat Betlehemsstjärnan och har senare "sekulariserats". Anknytningen till stjärntydarna (de tre vise männen) från österns länder finns fortfarande kvar vid firandet av luciadagen och trettondehelgen.
Också de tidigaste adventskalendrarna hade religiösa motiv. Bakom julaftonsluckan fanns alltid Jesus i krubban. Numera har också adventskalendern sekulariserats, inte minst med TV:s hjälp. I radio och TV talar man idag mera om julkalender än om adventskalender.
Under adventstiden infaller årets mörkaste dygn, midvintersolståndet. Det tunga mörkret och sedan solens återvändande har i årtusenden präglat människors tro och traditioner. Vintersolståndet har förknippats med mörkrets alla ondskefulla makter, med faror, olyckor och nöd. Då stod kampen som starkast mellan ljus och mörker. När dagen började bli längre, var det ljusets makter som segrade. Solen segrade över mörkret. Ett exempel på sådan kult är den romerska festen "Sol invictus" (den obesegrade solen), som efter kristendomens införande som statsreligion i romarriket ersattes av den kristna julhelgen. Också här i Sverige måste den kristna julen ha trängt ut olika typer av hednisk kult kring vintersolståndets brottning mellan ljus och mörker.
Luciafirandet
Kampen mellan ljus och mörker kommer tillbaka också i samband med luciafirandet 13 december. Just lucianatten var enligt folktron årets mörkaste (alltså inte 21 december).
Luciahelgen är mycket komplex. Den innefattar mörkrets alla ondskefulla makter, ofta anförda av Lucifer, mörkrets furste. Mycket av lussefirandet har säkerligen förkristna rötter.
Mot allt det ondskefulla står Lucia, ljusdrottningen. Legenden berättar att helgonet Lucia levde i Syrakusa på Sicilien där hon ska ha lidit martyrdöden 13 december år 304. Ljusen i Lucias hår kan vara ett minne av bålet, som hon en gång ska ha bestigit.
Men traditionens och riternas Lucia lever ett ganska självständigt liv jämfört med martyren och helgonet. Sedan lång tid tillbaka har lussefirandet en central roll i vårt advents- och julfirande. 300-talets flickmartyr har samtidigt förvandlats till en modern skönhetsdrottning.
Bakgrunden till luciatraditionerna är alltså många och skiftande. De allra flesta är idag bortglömda. Kvar finns luciatågen, luciakröningarna och lussemorgonens uppvaktningar. Sången "Sankta Lucia" är från början en sjömansvisa från Neapel. Mycket av lussefirandet är förknippat med den sången.
På Lucias festdag den 13 december började under medeltiden den stora vinterfastan före jul. Liksom vid fastlagen före påskfastan gällde det att ladda upp ordentligt! Det gjorde man med hjälp av den nattliga lussebiten eller lussefrukosten under den farliga lucianatten. Vid lusseottan gick man upp mitt i natten och kalaset tog sin början. Först lutfisk med sup, sedan fläsk, lussekatter, glögg och andra rätter. Lussekatterna hade i folktron samband med djävulen. Ljusdrottningen och glögg och lussekatt är en sista rest av forna tiders lussekalas med sin starka religiösa laddning.
Kanske har tåget med Lucia och stjärngossarna samband med Bibelns berättelser om Maria och de vise männen, stjärntydarna från österns länder? De som i Sverige har sin festdag trettondedag jul.
M LÄS MER: Advent
M LÄS MER: Lucia
M LÄS MER: Advent, lucia och julfirandet förr
M LÄS MER: Vardagsliv och högtider i ett historiskt perspektiv
M LÄS MER: Kyrkoåret
M LÄS MER: Kristendomens riter
S LÄS MER: Kristna traditioner och högtider
M LÄS MER: Svenska högtider och traditioner förr och idag
M PODCAST: Varför firar vi jul?
L PODCAST: Adventsfirandet i Sverige
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Nils-Arvid Bringeus, Årets fester, LT förlag, 1988
Jarl Hemberg m.fl., Människan och Gud en kristen teologi, Liber, 1982
Lilla boken om kristen tro, Verbum, 1992
Inge Löfström, Från nyår till Sylvesterkväll. Almanackan berättar, Verbum, 1971
FÖRFATTARE
Text: Jan Arvid Hellström, biskop, docent i praktisk teologi och professor i kyrko- och samfundsvetenskap.
