Trots all försiktighet från såväl drottning Elisabet av England som från kung Filip av Spanien drevs de bägge länderna i krig mot varandra. England stod som representant för den moderna protestantiska världen medan Spanien var den katolska världens förespråkare.
De holländska rebellerna hade tidigare vädjat till Elisabet om hjälp. Men hon ansåg då att England ännu inte var moget för en kraftmätning med det väldiga spanska väldet. Trots detta kom Elisabet att förbinda sig att ge större hjälp åt holländarna än hon från början hade tänkt sig.
Filip hade nu beslutat sig för ett avgörande. Han gav befallning att en väldig flotta - "den oövervinnliga armadan", som den kom att kallas - skulle byggas för direkt angrepp på England.
Gammalt mot nytt, katolik mot protestant
I de engelska hamnarna rådde livlig verksamhet inför angreppet från den stora armadan. Slaget skulle stå mellan det traditionstyngda spanska väldet med dess gammalmodiga fartyg och den tekniskt sett överlägsna brittiska flottan. De engelska fartygen utnyttjade på ett helt annat sätt segelförmågan och kanonernas eldkraft. Man kan också säga att striden stod mellan den på kulturella anor baserade katolska världen och den nya, på effektivitet och utveckling grundade, protestantiska världen. Det var samma strid som fördes i Nederländerna.
Sir Francis Drake och John Hawkins som var ansvariga för den engelska flottan, hade till fulländning utvecklat kombinationen mellan navigering och utnyttjande av eldkraften. De hade också haft stöd av drottning Elisabet i sitt moderniseringsarbete av flottan. Hon hade även tidigare stött deras kapningar som var riktade mot den spanska sjöfarten. De hade då fått möjlighet att utprova sina idéer i verklig strid.
Stormen närmar sig
När den spanska flottan avseglade hängav sig hela Spanien åt bön. Filip själv sägs dagligen ha legat på knä försänkt i timslånga böner. Fasta och förböner var anbefallda i hela landet och de religiösa processionerna avlösta varandra.
I England rådde högsta aktivitet. Katoliker spärrades in, folket beväpnades och övades. Om så skulle behövas gällde det att kunna möta landstigningen av en invasionsarmé. Man kan här tala om nationell samling inför hotet från den katolska världen. Drottningen höll tal till sin mobiliserade armé:
"Mitt kärleksfulla folk! [...] Må tyrannerna frukta! Jag har alltid uppfört mig så, att jag, näst Gud, haft min förnämsta styrka och mitt beskydd i mina undersåtars lojala hjärtan och goda vilja, [...] utan därför att jag är besluten att mitt i stridens hetta leva och dö bland eder alla, att för min Gud och för mitt kungarike och för mitt folk nedlägga i stoftet min ära och mitt blod. Jag vet, att jag har en svag och bräcklig kvinnas kropp, men jag har en konungs hjärta och mod, och en engelsk konung till på köpet [...]."
Många talade nu om att protestantismens öde skulle avgöras. Katoliker och protestanter bad överallt i Europa om seger för just sina trosfränder.
Spanska armadans undergång
På kvällen den 27 juli 1588 ankrade armadan utanför Calais. Följande kväll drevs de bort från ankringsplatsen av engelska brännare. Vädret visade sig nu stå på Englands sida och starka vindar bidrog till att skingra den mäktiga spanska armadan som till stora delar fördes ut ur Engelska kanalen. Trots spanjorernas hjältemod fick engelsmännen fullkomligt övertaget och drev ut den resterande flottan ur Engelska kanalen.
Under seglatsen tillbaka till Spanien tvingades många fartyg segla runt det engelska öriket, förbi Skottland och Irland. Där drabbades den utspridda armadan av ytterligare förluster av fartyg på grund av hårt väder. Vid hemkomsten till Spanien var det en hårt sargad armada som gick i hamn (se högupplöst karta). Bara omkring häften av skeppen hade klarat sig tillbaka.
Segern firades i hela England. Drottningen deltog i en procession till S:t Paulskyrkan, Citygillen i sina ämbetsdräkter och stjärngossar vid Temple Bar utförde vacker musik. I parlamentets öppningstal for talaren (Hatton) ut mot påven, "vidundret" Pius V.
M LÄS MER: Spanska armadan
M LÄS MER: Drottning Elisabet ledde England genom dess svåraste tid
S LÄS MER: Elisabet I - jungfrudrottningen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Garrett Mattingly, The Armada, Houghton Mifflin Company, 1987
Oliver Warner, Berömda sjöslag, Forum, 1973
Jonathan Israel, The Dutch republic, Clarendon Press, 1995
John Lothrop Mothley, Nederländernas frihetsstrid, Band 1-4, Bille, 1884-1887
J. E. Neale, Drottning Elisabet, Skoglund, 1947
P.J.A.N. Rietbergen och G.H.J.Seegers, A short history of the Netherlands, Bekking, 1992
FÖRFATTARE
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
