Elisabet I - jungfrudrottningen

Elisabet I, dotter till Henrik VIII och hans andra hustru Anne Boleyn, regerade England och Irland i nästan 45 år. Att hon blev drottning var ingen självklarhet, eftersom hon i unga år förlorade rätten till tronen efter att modern avrättats för påstådd otrohet. Elisabet styrde öriket under en av dess svåraste stunder, men hennes tid som landets drottning brukar betecknas som en guldålder, både vad gäller konst och litteratur.
S

Porträtt av Elisabet I (1533-1603), målat av William Segar 1585.

Henrik VIII:s död 1547 kom som en befrielse för alla de undersåtar som plågats under hans tidvis tyranniska styre. Många engelsmän hade fått sätta livet till under de närmare fyra decennier som han var kung, däribland hans andra hustru Anne Boleyn (mor till Elisabet I, engelsk stavning Elizabeth I) samt hans femte hustru Katherine Howard. Viss lättnad kände med största sannolikhet även kungens sjätte och sista hustru, Catherine Parr, som under lång tid fått utstå hans alltmer paranoida och galna personlighet, vilken förstärktes genom hans stora intag av alkoholhaltiga drycker.

Elisabet ges skulden

Det dröjde inte länge efter att Henrik VIII avlidit förrän Catherine Parr gifte om sig med sir Thomas Seymour, adelsman och bror till Henrik VIII:s tredje hustru Jane Seymour. Detta giftermål ansågs som en skandalös händelse, eftersom kungens lik knappt hunnit kallna. Men det ingen kände till var att Catherine Parr haft en långvarig och hemlig kärleksrelation med Thomas Seymour innan hon utsågs till kungens gemål - en relation som hon då tvingats att bryta, men senare återupptog efter kungens frånfälle.

ANNONS

ANNONS

Henrik VIII:s död innebar att dottern Elisabet som 13-åring blev föräldralös, och medan hennes halvbror, den då endast nioårige Edward VI (vars mor var Jane Seymour), besteg tronen under en förmyndarregering ledd av Thomas Seymours bror Edward Seymour (båda morbröder till den unge kungen), så fick Elisabet flytta in hos Catherine Parr och hennes nya man i deras hushåll i Chelsea. Detta var ett mindre lyckat arrangemang eftersom Thomas Seymour, då i 40-årsåldern, var en skrupelfri kvinnokarl med stora maktambitioner. Vad som sedan egentligen hände i huset i Chelsea vet man inte, men det finns historiker som menar att Thomas Seymour förgrep sig sexuellt på Elisabet, och att detta var ett tungt vägande skäl till att hon senare aldrig gifte sig och skaffade några barn. Catherine Parr, som för tillfället var gravid, förstod att allt inte stod rätt till, och att maken hade starka lustar till Elisabet. Hon lade dock merparten av skulden på Elisabet, som skyndsamt fick lämna huset.

Seymour avrättas

Thomas Seymour slutade inte med sina närmanden efter att Elisabet flyttat ut. Catherine Parrs graviditet slutade nämligen i en tragedi, och hon avled som så många andra kvinnor på den tiden i barnsäng. Genast såg Thomas Seymour sin chans att öka sin makt genom ett äktenskap med Elisabet, vilket hon dock inte var det minsta intresserad av. Problemet var att ett rykte hade börjat spridas som gjorde gällande att Thomas Seymour skulle gifta sig med Elisabet och att de tillsammans skulle störta hennes halvbror Edward VI från tronen och själva ta makten. Thomas Seymour hade genom sitt arroganta och självgoda uppträdande skaffat sig många och farliga fiender, däribland sin egen bror, riksföreståndaren Edward Seymour, som fruktade att störtas från sin position vid kungens sida.

Maria I
Bild: Royal Collection
Maria I (engelska: Mary I) (1516-1558) var regerande drottning av England och Irland från den 19 juli 1553 fram till sin död. Hon var äldsta dotter och enda överlevande barn till Henrik VIII av England och Katarina av Aragonien, och hon blev den fjärde regerande monarken av huset Tudor.
Thomas Seymour greps på order av sin bror misstänkt för högförräderi, och i mars 1549 fick han lägga sitt huvud på stupstocken. Detta var ett öde som även Edward Seymour skulle gå till mötes tre år senare. Elisabet slapp inte undan misstankar. Hon tvingades genomgå långa och ingående förhör om sina intentioner och eventuella inblandning i att vilja störta kungen. Förhören ledde ingen vart och det framgick snart tydligt för förhörsledarna att Elisabet var utan skuld.

Maria I (den blodiga)

År 1553 avled den 15-årige kungen Edward VI, troligtvis i tuberkulos. Under sin tid som kung - visserligen under en förmyndarregering - hade han genomdrivit ett antal förändringar inom kyrkopolitiken för att leda landet i en mer protestantisk riktning. Henrik VIII hade tidigare brutit med katolska kyrkan för att kunna ta ut skilsmässa från sin första fru Katarina av Aragonien (mor till Elisabets äldre halvsyster Maria) och istället gifta sig med Elisabets mor Anne Boleyn, men han behöll bland annat större delen av den katolska mässordningen. Men Edward VI var trots sin unga ålder starkt pådrivande vad gällde protestantiska reformer, och som kung avskaffade han prästernas tvång att leva i celibat och bestämde dessutom att mässan inte längre skulle hållas på latin utan på engelska.

ANNONS

ANNONS

På sin dödsbädd lät den unge kungen göra en förändring i sitt testamente gällande den successionsordning som fadern hade slagit fast 1544, och som tydligt angav att hans halvsystrar Maria - följd av Elisabet - skulle bestiga tronen i händelse av hans bortgång. Edward ogillade dock sina halvsystrar, mest Maria för att hon, precis som sin mor, var strängt troende katolik. Elisabet var å andra sidan troende protestant, men kungen hade inget större förtroende för hennes kompetens att styra riket. Edward utsåg därför sin kusin, den 16-åriga lady Jane Grey, som regent. Detta blev efter kungens död emellertid en mycket kortvarig lösning eftersom Maria hade folkets stöd. Hon var dessutom uppbackad av många adelsmän som hellre ville se en katolsk drottning på tronen än Jane Grey, som förespråkade reformationen.

Prinsessan Elisabet
Bild: wartburg.edu
Prinsessa Elisabet, cirka 1546, av en okänd konstnär.
Nio dagar senare störtades lady Jane Grey av Maria och hennes katolska anhängare. Därefter hölls hon fängslad fram till februari 1554 då hon halshöggs på order av den nya drottningen, som har gått till historien som Maria den blodiga (Bloody Mary). Elisabets äldre halvsyster drottning Maria I inledde nämligen en ytterst blodig hetsjakt på de protestantiska företrädare som varit pådrivande inom reformationen i England. Hundratals protestanter, däribland ärkebiskopen Thomas Cranmer, fick bestiga bålet. Inte heller Elisabet gick säker.

Elisabet blir drottning

Elisabet och hennes halvsyster Maria hade ett minst sagt komplicerat förhållande till varandra vilket hade sin bakgrund i tragiska händelser under deras barndom och uppväxt.

Efter att Henrik VIII genomfört skilsmässan med Marias mor Katarina av Aragonien för att gifta sig med Elisabets blivande mor Anne Boleyn, så förklarades Maria som ett illegitimt (oäkta) barn till kungen, varefter hon ströks från tronföljden. Hon åtskiljdes dessutom från sin mor som hon aldrig mer fick träffa i livet.

När Elisabet föddes år 1533 övertog hon Marias plats i tronföljden. Men liksom sin halvsyster förklarades hon som ett illegitimt barn till kungen efter att hennes mor 1536 avrättats för påstådd otrohet.

Under sin uppväxt levde både Elisabet och Maria åtskilda med egna hushåll. Det var endast vid ytterst sporadiska tillfällen som de fick träffa sin far och varandra. Han såg dock till att de båda döttrarna fick en bra utbildning - de var troligtvis bland de bäst utbildade flickorna i hela England under den här tiden.

Det finns ett antal bevarade brev från Elisabet till Henrik VIII i vilka hon lovprisar sin far och hans fullkomlighet som regent. Men de tillfällen då de träffades personligen var sällsynta. Förändringen skedde då Henrik VIII äktat sin sista fru, den ovannämnda Catherine Parr, som på något vis fick kungen att vekna och återknyta kontakten med sina döttrar. Detta lät han manifestera genom 1544 års successionsakt, i viken Elisabet och Maria återupptogs i tronföljden. Deras status som illegitima barn förändrades dock inte.

ANNONS

ANNONS

Då Maria I blivit drottning 1553 gjorde hon allt i sin makt för att hennes protestantiska syster Elisabet inte skulle bli framtida regent. För att det inte skulle kunna inträffa krävdes att Maria födde en tronarvinge. Året efter kröningen ingick Maria I därför äktenskap med prins Filip av Spanien (kung av Spanien 1556- 1598). Men äktenskapet blev barnlöst och året före Marias död 1558 lämnade Filip England och återvände till Spanien.

Marias misstänksamhet mot Elisabet tog sig olika uttryck. Efter att ett större uppror mot Marias styre slagits ner 1554, hölls Elisabet inspärrad under ett års tid.

Under sin tid i fångenskap fick Elisabet, som hunnit bli 21 år gammal, återigen utstå ingående förhör. Men inte heller den här gången fanns det några bevis för att hon var inblandad i någon form av konspiration.

Efter att Maria I insjuknat 1558 och hon förstått att döden närmade sig, så förtydligade hon i sitt testamente att Elisabet skulle efterträda henne. I november 1558 blev Elisabet I, vid 25 års ålder, drottning av England och Irland.

En guldålder i Englands historia

Elisabet I:s tid som regent 1558-1603 (den elisabetanska eran) brukar kallas för en guldålder vad gäller politik och kultur i England. Det var under den här perioden som dramatikerna William Shakespeare, Christopher Marlowe och Ben Jonson var verksamma. Deras pjäser spelades flitigt på de teatrar som växte fram i London på Themsens södra strand. Den mest berömda av dem hette The Globe, nedbrunnen till grunden 1613, men återuppbyggd under 1990-talet.

Den elisabetanska eran är också berömd för att det var då som England blev en sjöfararnation. Inte minst genom att sjömilitären sir Francis Drake som första engelsman gjorde en världsomsegling (1577-1580), den andra i historien (efter spanjoren Magellans expedition).

Inledningsvis var Elisabet I en mycket omtyckt och populär drottning som fortsatte faderns och halvbroderns arbete med att reformera den engelska kyrkan. Hon var heller inte någon enväldig regent som sin far, utan förlitade sig mycket på rådet och sin närmaste rådgivare William Cecil som ständigt fanns i hennes närhet. Han var dock ingen nickedocka, utan kom ofta med konstruktiva invändningar mot drottningens planer, vilket hon uppskattade. Redan från Elisabet I:s trontillträde fanns det en fråga som engagerade Cecil och rådet, nämligen med vem hon skulle ingå äktenskap för att säkra tronföljden.

Jungfrudrottningen

Till en början visade Elisabet I intresse för flera av de tänkbara äktenskapsalternativ som presenterades. Det rådde heller inte någon brist på kungligheter som kunde tänka sig att gifta sig med henne. Även kronprins Erik (XIV) av Sverige sände henne ett friarbrev tillsammans med sitt porträtt (de europeiska furstehusens dåvarande motsvarighet av vår tids Tinder).

Med tiden blev det dock alltmer uppenbart, både för rådet och det engelska folket, att Elisabet aldrig skulle gifta sig.

ANNONS

ANNONS

Anledningen till varför hon avstod att ingå äktenskap har blivit mycket omdiskuterad. Ett tänkbart svar på frågan är att hon inte ville riskera att komma i skymundan av en manlig medregent. Som nämnts tidigare finns det också historiker som menar att svaret går att finna i de sexuella övergrepp som hon troligtvis utsattes för i sin ungdom.

Maria Stuart
Bild: National Portrait Gallery
Maria Stuart var sondotter till Henrik VIII:s syster Margareta och därmed en av Elisabets närmaste släktingar.
Elisabets livsstil som ogift och mäktig kvinna blev hur som helst ett utbrett samtalsämne bland befolkningen. Det växte till och med fram en folklig jungfrukult inom vilken drottning Elisabet hyllades som en stark kvinna utan historiskt motstycke.

Halshögg sin släkting

Under sin tid som drottning hade Elisabet ett antal utrikespolitiska problem att hantera, problem som riskerade att undergräva hennes ställning som drottning, samt få stora konsekvenser för landet. Hon var bland annat oroad över att ärkefienden Frankrike skulle invadera England och installera hennes släkting Maria Stuart på tronen. Maria Stuart var dotter till den skotske kungen Jacob V, vars mor var Margareta Tudor, som var syster till Elisabets far Henrik VIII. Hon var drottning av Skottland, men även fransk drottning sedan hon ingått äktenskap med den franske kungen Frans II. Efter hans död återvände Maria Stuart till Skottland där hon ingick två nya äktenskap innan hon blev avsatt av en samling protestantiska skotska adelsmän, som inte stod bakom hennes planer på att återinföra katolicismen i landet.

Efter att ha varit fängslad en tid lyckades Maria Stuart fly från Skottland, och för att inte riskera att bli avrättad tog hon sin tillflykt till England där hon hoppades få skydd av sin sin släkting drottning Elisabet. Men istället blev hon på hennes order inspärrad varefter hon hölls i husarrest i nästan 20 år innan Elisabet beordrade hennes avrättning genom halshuggning. Elisabet hade nämligen fått veta att det fanns långt gångna planer på att med Spaniens hjälp låta mörda henne och sätta Maria Stuart på den engelska tronen. Vid sidan av Maria Stuart dömdes även ett tjugotal andra misstänkta konspiratörer till döden.

Maria Stuart avrättades den 8 februari 1587, 44 år gammal.

ANNONS

ANNONS

Den spanska armadan

Den spanske kungen Filip II, som tidigare varit gift med Elisabet I:s halvsyster Maria, hade under en längre tid planerat att avsätta Elisabet I. I mitten av 1580-talet hade England skickat militärt bistånd till de protestantiska holländarna, som kämpade mot spanjorerna i Spanska Nederländerna. Detta stöd i kombination med hur Maria Stuart behandlats gjorde Filip II rasande. Han beordrade därför byggandet av en enorm armada som skulle krossa den engelska flottan och landsätta trupper som skulle invadera England.

Elisabet
Bild: Wikimedia Commons
Elisabet I, "Regnbågsporträttet", cirka 1600, en allegorisk representation av drottningen, tidlös i sin ålderdom.
Den tidigare brittiske sjöamiralen sir Francis Drake lyckades dock 1587 sänka en del av armadan då den låg för ankar vid staden Cadiz, vilket försenade invasionen. Året efter var de spanska skeppen återigen redo, och i maj 1588 avseglade den stora armadan - som bestod av närmare 140 fartyg - från Lissabon i Portugal, som var en del av det spanska imperiet.

I Engelska kanalen fick de stora och svårmanövrerade spanska galeonerna (äldre fartygstyp med tre eller fyra master med utbyggd förstäv) redan inledningsvis en del problem i sitt möte med de mindre men mer lättmanövrerade och snabbare engelska skeppen.

På kvällen den 27 juli 1588 ankrade armadan utanför Calais. Följande kväll drevs de bort från ankringsplatsen av engelska brännare. Vädret visade sig nu stå på Englands sida och starka vindar bidrog till att skingra den mäktiga spanska armadan som till stora delar fördes ut ur Engelska kanalen. Trots spanjorernas hjältemod fick engelsmännen fullkomligt övertaget och drev ut den resterande flottan ur Engelska kanalen.

Under seglatsen tillbaka till Spanien tvingades många fartyg segla runt det engelska öriket, förbi Skottland och Irland. Där drabbades den utspridda armadan av ytterligare förluster av fartyg på grund av hårt väder. Vid hemkomsten till Spanien var det en hårt sargad armada som gick i hamn. Bara omkring häften av skeppen hade klarat sig tillbaka.

Denna seger som innebar att den spanska invasionen uteblev, blev också en stor propagandavinst för Elisabet I, som hyllades av folket som den verkliga hjältinnan.

ANNONS

ANNONS

Elisabet I:s död

Elisabet blev med tiden alltmer en karikatyr av sig själv. Dold bakom lager av smink, storslagna klädkreationer och påkostade peruker, försökte hon leva upp till sitt rykte som jungfrudrottningen som aldrig åldrades. Samtidigt som kulturen i landet blomstrade, minskade hennes popularitet bland folket. Mycket berodde på att hon sällan visade sig utanför slottsmiljön och hovet. Detta i kombination med att alltfler betydelsefulla personer i hennes omgivning avled, medförde bland annat att hon under sin sista tid i livet drabbades av långa variga perioder av djup depression.

I mars 1603 blev Elisabet svårt sjuk och hamnade i en obotlig melankoli, vilket troligtvis ledde till hennes död några veckor senare, den 24 mars. Drottning Elisabet blev 69 år gammal.

Begravning
Bild: Wikimedia Commons
Del av drottning Elisabet I:s begravningskortege.

Elisabet I, den sista regenten av ätten Tudor, begravdes i den praktfulla kyrkan Westminster Abbey i London. Där finner man idag hennes gravvård jämte andra kungligheters och världsberömda britters (t.ex. Charles Darwin och Isaac Newton) sista viloplats.

LÄS MER: Elisabet I

LÄS MER: Drottning Elisabet ledde England genom dess svåraste tid

LÄS MER: Drottning Elisabet I, reformationen och irländarna

LÄS MER: Spanska armadan

LÄS MER: Storbritanniens historia


Litteratur:
Antonia Fraser, Henrik VIII:s sex hustrur, Bokförlaget Forum, 2003.
John Edwards, Mary I - England´s catholic queen, Yale University Press, 2011.
Peter Ackroyd, Tudors, Pan Books, 2013.
Robert Hutchinson, The last days of Henry VIII, Weidenfeld & Nicolson, 2009.
Tracy Borman, The private lives of the Tudors, Hodder Paperback, 2017.
Tracy Borman, Elizabeths Woman, Vintage, 2010.
 

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
 

Senast uppdaterad: 16 juli 2022
Publicerad: 15 juli 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

L

Tsar Peter I formade Ryssland till en stormakt

I Kreml föddes år 1672 ett gossebarn i tsarfamiljen. Pojken döptes till Pjotr, på svenska Peter....

S

Christine de Pizan - den första feministen

Christine de Pizan fick en bättre utbildning än de flesta flickor på 1300-talet. När hennes make...

S

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna - svensk regent i en mörk tid

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna levde i gränslandet mellan medeltiden och den tidigmoderna tiden...

S

Kvinnliga krigare under vikingatiden

Fanns det kvinnliga krigare bland vikingarna? Vilka var möjligheterna för vikingatida kvinnor att...

SO-rummet bok
L

Så bodde man förr, del 2: Herrgården

I slutet av 1700-talet hade Sverige drygt två miljoner invånare. Landet var glest bebott. Nittio...

M

Robin Hood - myt eller verklighet?

Förmodligen är Robin Hood en av de mest kända gestalterna från medeltiden. Idealiserad på 1400-...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Kända personer 1500-1776

Historia om några av den nya tidens mest kända personer och deras levnadsöden.

Kvinnohistoria och genushistoria

Kvinnohistoria handlar främst om kvinnors villkor och betydelse i historiska skeenden, med syfte att sätta in kvinnor i...

Storbritanniens historia

Historia om Storbritannien (England, Skottland, Wales och Nordirland). Här finns material som behandlar Storbritanniens...

Relaterade taggar

Elisabet I

Elisabet eller Elizabeth I Tudor (1533-1603), var drottning av England under andra halvan av 1500-...

Spanska armadan

Spanska armadan är en benämning på den örlogsflotta som Spaniens kung Filip II sände mot drottning...

Drottningar

Det har funnits många berömda drottningar genom historien, antingen som ensamma regenter eller som...

Berömda kvinnor

Vår historia är full av kvinnors och mäns levnadsöden. Men männen har i alla tider givits förtur...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
M

Frågan om Skottlands självständighet

av: Mattias Axelsson
2021-05-10

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i samhällskunskap och historia) om Skottland och kraven på skotsk självständighet.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Nordirlands historia

av: Mattias Axelsson
2021-04-12

I veckans avsnitt pratar gymnasieläraren Mattias Axelsson om Nordirlands historia under 1900-talet och framåt.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
L

Vasatiden

av: Juia, Mattias och Kristoffer
2017-04-25

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om Vasatiden - alltså när Gustav Vasa och hans söner regerade Sverige.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Att vara kvinna under 1800-talet

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-02-08

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna under 1800-talet i Sverige.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Historiesyn - olika perspektiv på historia

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-11-30

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om aktör- kontra strukturperspektiv, om genusperspektiv och om postkoloniala perspektiv på historia.

+ Lyssna