De nordiska länderna
De nordiska länderna var i ett internationellt perspektiv tidigt ute med allmän rösträtt för män och kvinnor. Före var ändå amerikanska nybyggarstater (delstater) som Wyoming och Utah med allmän rösträtt 1869 respektive 1870, och Nya Zeeland och Australien 1893 respektive 1902 (men urbefolkningen diskriminerades).
Det är nog ingen slump att nya stater, mindre bundna av traditioner med mäktiga kungar och adel, var tidigt ute. Parlamentarismens hemland Storbritannien var däremot sent med full rösträtt, 1918, och i Frankrike och Italien fick kvinnorna rätt att rösta först efter det andra världskrigets slut 1945.
Exemplet Danmark visar också att det politiska inflytandet för vanliga medborgare inte bara berodde på rösträttens införande. Tyskland fick manlig rösträtt 1871, men riksdagen hade ett ganska litet inflytande eftersom kejsaren valde sina ministrar på egen hand. Något parlamentariskt ansvar fanns inte för dem. Förutom allmän rösträtt krävs således att regeringen utses utifrån partifördelningen i riksdagen/parlamentet, inte av statschefen i form av kung/drottning eller kejsare. Däremot uppfyller en folkvald president kravet på att demokrati finns på plats.
Tidiga grannar
Men åter till Norden. Varför var Sverige sämst i klassen? Lättare är kanske att resonera om varför Finland och Norge blev föregångare i Norden. I båda länderna var frågan om nationell frihet, full självständighet, synnerligen viktig. Finland blev efter 600 år inom det svenska riket år 1809 ett ryskt storfurstendöme. Orsaken var det för Sverige katastrofala kriget mot Ryssland 1808-1809. Även om Finland hade betydligt mer av självstyre än andra delar av Ryssland växte kraven på självständighet under slutet av 1800-talet.
I Norge uppstod en stark folklig rörelse för ett upplösande av unionen med Sverige under samma tid.
I den politiska kampen var många kvinnor aktiva. Behovet av att ena hela folket för den nationella saken skull banade vägen i både Finland och Norge för kvinnornas erövrande av det politiska medborgarskap som rösträtten innebär. Någon sådan samlande konflikt fanns inte i Sverige.
Ser man på inflytande vid sidan om rösträtten släpar inte Sverige efter sina nordiska grannar under denna tid, kanske till och med tvärtom. Folkrörelser och en relativt omfattande pressfrihet bidrog till att skapa grunden för ett demokratiskt samhälle, och dessutom driva på rösträttsfrågan så att den till slut kunde vinnas.
