Ubåtskriget - slaget om Atlanten

Storbritannien drabbades hårt till en början

Slaget om Atlanten var en av de värsta konfrontationerna mellan Tyskland och Storbritannien under andra världskriget. Slaget innebar stora förluster för de allierade och det var nära att de tyska ubåtarna skar av Storbritanniens livsnerv. Efter kriget sa Churchill: ”Det enda som jag någonsin var riktigt rädd för under kriget var ubåtsfaran.”

Hotet från de tyska ubåtarna fanns där hela tiden under de första krigsåren. Den 13 oktober 1939 genomförde den tyska ubåten U-47 en helt osannolik attack mot den brittiska flottan i dess hemmabas vid Scapa Flow i Orkneyöarna. I Scapa Flow var inloppen till hamnen blockerade av sänkta fartyg, minor och nät. Trots detta lyckades den tyska ubåten ta sig in i hamnen där den med torpeder sänkte slagskeppet Royal Oak som gick till botten med 833 man. När ubåten återvände till Nordsjön antecknades det i loggboken: ”Skenet från Scapa Flow syns ännu.” Två veckor senare var U-47 i Tyskland och kaptenen Günther Prien tilldelades det eftertraktade Riddarkorset.

Den tyska ubåtsflottan

Chefen för den tyska ubåtsflottan var amiral Dönitz 1943 blev han överbefälhavare för hela den tyska flottan. Dönitz var mycket omtyckt bland vanliga meniga som kallade honom för ”Lejonet.” Han i sin tur kallade sina mannar för ”de grå vargarna,” eftersom ubåtarna var gråa liksom besättningens uniformer.

I början av andra världskriget hade Tyskland bara 56 ubåtar, och tio av dem var inte i tjänst vid krigsutbrottet. Dönitz hade räknat ut att om Storbritannien skulle besegras behövdes det 300 ubåtar för att tvinga Storbritannien ut ur kriget. Under de följande krigsåren ökade emellertid den tyska tillverkningen av ubåtar, men Kriegsmarines behov kunde aldrig tillgodoses fullt ut. Den tyska ubåtsflottan fick under hela kriget kämpa med knappa resurser mot en fiende (USA och Storbritannien) som med åren blev allt mer övermäktig på grund av deras överlägsna industrikapacitet. USA kunde t.ex. ensamt producera många fler båtar än vad tyskarna hann sänka.

De tyska ubåtarna var konstruerade som attackvapen med torpeder som främsta vapen. Torpederna drevs av batterier och räckvidden var 14 kilometer med en hastighet på 44 knop (81,5 km/tim.).

Omkring hälften de sänkta ubåtarna sänktes av flygplan och som försvar hade ubåtarna en eller flera 37 millimeters kanoner som kunde bekämpa flygattacker. Större däckskanoner användes främst för att sänka fartyg. Kalibern var upp till 127 millimeter och de 10 kilo tunga granaterna nådde 15 kilometer bort. Ombord fanns även minor som kunde läggas ut på grunt vatten.