Sverige och andra världskriget, del 3: Den svenska neutralitetspolitiken i ett kritiskt perspektiv

En fråga som väckt debatt
Länge har den dominerande uppfattningen bland historiker varit att den svenska neutralitetspolitiken var förankrad i den allmänna opinionen och att de eftergifter som gjordes var helt nödvändiga om Sverige skulle kunna fortsätta att stå utanför kriget. På senare tid, en bit in på 2000-talet, har dock neutralitetspolitiken alltmer blivit föremål för både diskussion och kritik.
En omdiskuterad fråga är i hur stor utsträckning som eftergifterna under åren 1940-1943 motiverades av en fruktan för ett tyskt angrepp. Eller var det ett uttryck för en önskan hos grupper i det svenska samhället att närma sig Tyskland? Denna önskan kunde i sin tur vara ett uttryck för en allmänt tyskvänlig inställning som gick ut på att ställa sig väl med Tyskland ifall de skulle segra i kriget.