Sahara är inte bara sand
Bara mellan 10-20 procent av Sahara täcks av sand. Resten utgörs av stenöknar och grusöknar i form av bergskedjor, klippor, kratrar, slätter och dalar.
De största bergsmassiven är Ahaggar som når 3 003 m.ö.h. och Tibesti som är 3 415 m.ö.h. Topparna utgörs av unga slocknande vulkaner.
Sandöknar med vandrande dyner förekommer huvudsakligen i utkanten av Sahara. Sanddynerna kan bli upp till 300 meter höga.
Dyner bildas genom att sandkornen blåser upp till en kam på långsidan och rinner ner på den brantare sidan. Dynerna vandrar hela tiden framåt i vindens riktning, i allmänhet med omkring 3 meter om året.
Om det blåser starkt kan dynerna röra sig 30 centimeter om dagen. Det innebär också att öknen vandrar. Ett exempel på det var 1912 då ett fartyg gick på grund utanför Sydvästafrika. Nu har sanden transporterat fartyget en kilometer in i öknen.
Saharas befolkning
Sahara har varit grön av växtlighet minst två gånger. Människan började odla området för 5 000 – 9 000 år sedan. Men för omkring 3000 år sedan förändrades klimatet i Sahara. Öknen växte och med tiden upphörde jordbruket.
Sahara har alltsedan dess utgjort en svårgenomtränglig barriär mellan Medelhavsområdet och "Afrika söder om Sahara".
Större delen av Sahara är obeboelig och öde. Bara omkring 2,5 miljoner människor beräknas bo i Sahara idag.
Befolkning utgörs främst av nomadiserande handelsfolk och boskapsskötare samt jordbrukare i oaserna.
Oaserna är vanligtvis grupperade längs med floddalar och andra områden där grundvattnet ligger ytligt (som t.ex. i sänkor).
Extremt väder
Sahara är under sommaren ett av jordens varmaste områden. I juli ligger medeltemperaturen på 25-35°C. Under vintermånaden januari är medeltemperaturen 10-20°C.
Vädret i Sahara är extremt. Den torra luften i kombination på bristen av växtlighet medför stora temperaturskillnader mellan dag och natt. Ibland på sommaren kan medeltemperaturen nå över 50°C, medan kalla vinternätter kan innebära minusgrader.
Heta häftiga sandstormar hör till vardagen.
Vad är en öken?
En öken är ett område med väldigt lite nederbörd och hög avdunstning som medför att växtlighet saknas eller förekommer sparsamt.
Det finns fyra huvudtyper av öknar om man delar in dem efter markens struktur: sandöknar, klippöknar, stenöknar och grusöknar. De vanligaste sorterna är klippöknar och grusöknar - sandöknar är inte är så vanliga.
Det finns även köldöknar (eller polaröknar) på Antarktis och de nordligaste delarna av Arktis. Här råder permafrost varför öknarna utgörs av snöfält och glaciärer som smälter obetydlig under sommaren.
De torraste delarna av jordklotet ligger vid vändkretsarna på båda sidorna av ekvatorn. Här finns de flesta av jordens varma öknar. I en varm öken är temperaturen hög, samtidigt som nederbörden är mycket låg. Det råder också stora temperaturskillnader mellan natt och dag.
I en varm öken är avdunstningen större än nederbörden. Men i varma öknar finns i regel även oaser - fruktbara områden med både vatten och växtlighet. Läs mer om öknar >
|
LÄS MER: Lätta fakta om öknar
Text: Robert de Vries (red) och Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare