Familjeliv på vikingatiden

Mannens och kvinnans roll

Mannen som ägde gården kallades husbonde. Han hade det yttersta ansvaret för jordbruket, jakten, fisket och alla andra arbeten utomhus. Husbonden såg också till att gården var skyddad mot faror och han kunde leda familjens folk i strid om det behövdes.

Kvinnan som var gift med husbonden kallades husfru. Hon skötte gårdens hushåll och bestämde över matlagning och alla arbeten inomhus. Hon ledde arbetet med att spinna ull, väva tyg och sy kläder. Husfrun ansvarade också ofta för skörden av grönsaker och örter till mat och medicin. När mannen var borta på resor eller vikingatåg var det ofta husfrun som styrde hela gården.

Kvinnorna på vikingatiden hade mer frihet och makt än kvinnor i många andra delar av världen vid samma tid. De kunde äga mark, skilja sig och bestämma över sina egna ägodelar.
 

Barnens plats i familjen

Barnen på vikingatiden lärde sig tidigt att hjälpa till. Det fanns ingen skola, så barnen fick lära sig allt hemma på gården. Flickorna lärde sig spinna, väva och laga mat. Pojkarna fick hjälpa till ute på åkrarna, fiska eller lära sig smida. De flesta barn började jobba redan när de var små. Men de hade också tid att leka. Många pojkar lekte med träsvärd och sköldar, medan flickorna kunde ha dockor av trä eller tyg.

När pojkarna blev äldre tränade de ofta med riktiga vapen. Många unga män följde med på vikingatåg redan när de var i 16-årsåldern.

Äktenskapet - mer än bara kärlek

Att gifta sig under vikingatiden handlade inte bara om kärlek. Äktenskapet sågs som en överenskommelse mellan familjer - inte bara mellan de två som gifte sig. 

Det var därför vanligt att föräldrarna bestämde vem barnet skulle gifta sig med. Ett välplanerat giftermål kunde ge både makt och trygghet, särskilt i oroliga tider. 

Ett äktenskap påverkade alltså hela släkten, och var ett viktigt sätt att skapa starka band mellan de inblandade släkterna. 

Flickor kunde bli bortlovade till äktenskap redan när de var 13 år gamla, men själva giftermålet skedde ofta först när de blivit lite äldre, omkring 16 år.

Ett bröllop var en stor händelse med mycket fest, mat och dryck. 

Att föda barn

Om ett par inte kunde få barn, var det en stor sorg, eftersom barn var viktiga för att arbeta på gården och föra släktens namn vidare. 

Men det var också farligt att föda barn förr i tiden. När arkeologerna undersöker gravar från vikingatiden hittar de ofta kvinnor som dött när de fött barn. 

När ett barn föddes var det en viktig händelse. Barnet lades i moderns famn, och husbonden erkände barnet som sitt genom att lyfta upp det i famnen - ett slags välkomnande till familjen. Barn som inte erkändes kunde lämnas att dö, även om det troligen var ovanligt.

Skilsmässa

Kärleken mellan man och hustru var viktig, men som vi redan läst handlade äktenskapet ofta om praktiska saker som mark, släktband och rikedomar. I flera av de isländska sagorna berättas om både lyckliga och olyckliga äktenskap. 

Att skilja sig var inte ovanligt. Både kvinnor och män kunde säga att de ville skiljas. 

Kvinnor kunde till exempel skilja sig om mannen var våldsam eller inte tog sitt ansvar. Det kunde till och med räcka med att äktenskapet inte fungerade som det skulle. De isländska sagorna berättar om kvinnor som lämnade sina män av många olika skäl - ibland ganska oväntade. Det visar att vikingatidens kvinnor hade mer rättigheter än vad många kanske tror idag.
 

Trälarna - nordbornas slavar

Alla på gården hade sin plats, men alla var inte fria. Många av nordborna ägde trälar som arbetade för dem. Trälar var slavar som saknade egna rättigheter. De kunde vara fångar från vikingarnas plundringar eller köpas på slavmarknader. Trälarna fick göra de hårdaste och smutsigaste arbetena på gården, som att sköta djuren, hugga ved, arbeta på fälten och gräva diken. Husbonden och husfrun hade rätt att bestämma över deras liv.

En del trälar blev frigivna och kunde då själva bilda familj och leva som fria män och kvinnor. Men det var ovanligt.

Utan trälarna hade inte vikingasamhället fungerat som det gjorde. De var en viktig del av samhället, även om de själva inte hade någon makt. Trälarnas arbete låg bakom mycket av det som vikingarna lyckades med.