Vikingakvinnan var ofta idrottsintresserad och liksom männen prövade hon på ridning, löpning, simning och skidåkning.
Många kvinnor, åtminstone de som hade det gott ställt, ristade runor. En del gjorde utlandsresor till länder som Grönland och Skottland. Andra planerade att resa mycket längre bort. En runsten i Uppland berättar: "Ingrid Hårds dotter lät rista runorna efter sig själv. Hon ville fara österut och till Jerusalem." Andra runstenar rapporterar om kvinnor som arbetat med att bygga vägar och broar.
I familjen var det ofta kvinnan som förde traditionerna vidare. Medan elden brann på kvällen berättade hon vad tidigare generationer hade upplevt.
Klädedräkten
Den dominerande begravningsseden i Norden under vikingatiden var att bränna de döda. Därför finns nästan inga bevarade kläder från perioden. Vi vet dock att kvinnorna i regel tillverkade sina kläder själva, av lin, ull eller hampa.
Många arkeologiska utgrävningar av kvinnogravar har lett till fynd av spännen, nålar och broscher som skulle hålla samman dräkterna. Beslag eller amuletter i silver eller brons i form av kvinnofigurer visar hur de var klädda. Kjolen var oftast fotsid, och broderier och bårder var vanliga. Ibland bar hon en sjal mot kyliga vindar. När vintern kom satte hon på sig pälsmantlar.
Arkeologiska fynd i form av små kvinnofigurerna visar också hur frisyren såg ut. Det långa håret var ofta bundet i hästsvans, och knuten kunde vara smyckad med ett band i färg.
När Norden blev kristnat
År 830 (eller möjligen 829) kom Ansgar, kallad "Nordens apostel", till Sverige för att missionera. I Birka på Björkö i Mälaren grundades en liten kristen församling, och en kyrka byggdes. Men först på 1000-talet slog kristendomen igenom - några hundra år efter övriga Europa. Nu ersattes nordbornas kultur av kristna värderingar och kvinnornas liv förändrades på många punkter.
Kyrkan skulle styra och vaka över människorna "från vaggan till graven". Bikt och bot blev nyckelord i jordbrukets byar.
Religiöst skulle kvinnan betraktas som jämlik med mannen och inför Gud ha samma värde, men hon förblev i huvudsak en mannens tjänarinna. Att kvinnan kom på andra plats efter mannen visar skapelseberättelsen i Bibeln - Eva skapades av Adams revben. Den italienske teologen och filosofen Thomas av Aquino som levde på 1200-talet, betonade i likhet med Bibeln, att kvinnan i frälsningen är likvärdig men på jorden underordnad.
Kärlekslivet kom i mångt och mycket att regleras efter männens tycke och smak. Kvinnans lust doldes och ersattes av hyckleri. Sexualiteten som en naturlig del av mänskligt samliv och en stor glädjekälla maskerades. Skammen, som tidigare varit nästan okänd, inpräntades hos kvinnan.
Ekonomiskt och politiskt hade inte vikingakvinnan haft något större inflytande, men detta krympte nu mot nollstrecket.
Yrken som kunde förknippas med mannens revir stängdes för kvinnan. Att arbeta som läkare och präst blev otänkbart. I Sverige, liksom i alla andra länder, skulle frågan om kvinnliga präster vila till in på 1900-talet. Enligt Bibeln måste kvinnan tiga i församlingen, och traditionen rubbades inte. Sannolikt betydde det en hel del att Jesus samtliga tolv apostlar var män.
