Slavarna ansågs inte ha något mänskligt värde och många ägare behandlade sina slavar sämre än sina djur.
På USA:s slavmarknader såldes kvinnor och män separat, men i exempelvis Brasilien fick ofta slavar från samma familjer och hemtrakter leva ihop. Där finns därför ännu spår av afrikansk kultur.
Mary Prince har berättat hur det gick till när hon och hennes systrar såldes på Barbados:
Auktionsutroparen ledde ut mig i mitten av gatan. Han sa åt mig att snurra runt, så att alla kunde se mig från alla håll. Snart var jag omringad av män som talade om min storlek och mitt utseende på samma sätt som om de hade talat om ett djur… Sedan såldes jag. Efteråt såg jag mina systrar föras ut och säljas till andra människor. Efter auktionen grät min mamma. Hon kramade oss och sa åt oss att hålla hoppet uppe. Sedan gick vår stackars mamma hem till vår gamla slavägare, alldeles ensam.
Rymlingar straffades hårt
Slavar som inte gjorde som de blev tillsagda straffades hårt. De misshandlades eller dödades, hängdes, brändes, kvävdes eller piskades. Slavar kunde bestraffas genom att ägaren sålde dem eller någon de tyckte om. Barn togs ifrån sina föräldrar och makar skiljdes åt. En del slavar stod inte ut utan tog sina liv. Många rymde men det var ett brott som bestraffades hårt.
Kvinnliga slavar våldtogs av plantageägare eller förmän. När barnet föddes blev även dessa barn slavar. Omänskliga arbetsförhållanden, dålig kost och sjukdomar bidrog till att en av tre afrikaner dog inom tre år efter ankomsten. Det oroade inte plantageägarna eftersom, som man sa, ”slavar kunde köpas billigare än bröd”. Många slavar arbetade helt enkelt ihjäl sig.
Så här berättade Henry Coor, förman på ett jamaikanskt plantage i slutet av 1700-talet:
De flesta förmän hade som mål att låta slavarna arbeta ut sig, och litade på påfyllning från Afrika: Jag har hört många förmän säga; ’Jag har dödat 30–40 negrer mer [än andra förmän] men jag har producerat mer än nog för att täcka upp förlusten.
Text: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige
Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.
Läs mer om