Ingår i en artikelserie

Slaveriet och triangelhandeln, del 3 : Livet som slav

De förslavade afrikanerna hade inga rättigheter. De tvingades arbeta hårt från morgon till kväll och kontrollerades med hot och brutalt våld. Många arbetade ihjäl sig och ersattes då snabbt med nyinköpt, billig arbetskraft.

Bild: New York Public Library

Män, kvinnor och barn tvingades till tungt slavarbete från morgon till kväll på plantagerna. Här arbetar slavar på sockerrörsfälten.

Under 1700-talet ökade antalet slavar som köptes och såldes explosionsartat i takt med att man behövde ännu mer billig arbetskraft i Västindien och Amerika. Allt fler slavskepp anlände fullastade till de brittiska, portugisiska, franska spanska och holländska kolonierna.

Behandlades sämre än djur

Afrikanerna såldes oftast på auktion och hamnade på plantager där de fick utföra alla sysslor som ansågs för tunga eller smutsiga för vita människor. Män, kvinnor och barn arbetade ofta fjorton timmar om dagen, sex dagar i veckan, under stekande sol. De jobbade i fälten, byggde hus, reparerade hus och stängsel och tog hand om slavägarens barn, plockade bomull och skördade sockerrör, avverkade skog, klippte gräs och sådde vete.

ANNONS

Slavarna ansågs inte ha något mänskligt värde och många ägare behandlade sina slavar sämre än sina djur.

På USA:s slavmarknader såldes kvinnor och män separat, men i exempelvis Brasilien fick ofta slavar från samma familjer och hemtrakter leva ihop. Där finns därför ännu spår av afrikansk kultur.

Bild: New York Public Library

Halsjärn användes för att märka ut och straffa slavar som försökt rymma. Den som bar det kunde varken ligga ner eller luta sig mot något. Andra, liknande konstruktioner, användes för att hindra slavar från att äta eller prata.

Mary Prince har berättat hur det gick till när hon och hennes systrar såldes på Barbados:

Auktionsutroparen ledde ut mig i mitten av gatan. Han sa åt mig att snurra runt, så att alla kunde se mig från alla håll. Snart var jag omringad av män som talade om min storlek och mitt utseende på samma sätt som om de hade talat om ett djur… Sedan såldes jag. Efteråt såg jag mina systrar föras ut och säljas till andra människor. Efter auktionen grät min mamma. Hon kramade oss och sa åt oss att hålla hoppet uppe. Sedan gick vår stackars mamma hem till vår gamla slavägare, alldeles ensam.

Bild: New York Public Library

Affisch som berättar om en kommande slavauktion (1829).

Rymlingar straffades hårt

Slavar som inte gjorde som de blev tillsagda straffades hårt. De misshandlades eller dödades, hängdes, brändes, kvävdes eller piskades. Slavar kunde bestraffas genom att ägaren sålde dem eller någon de tyckte om. Barn togs ifrån sina föräldrar och makar skiljdes åt. En del slavar stod inte ut utan tog sina liv. Många rymde men det var ett brott som bestraffades hårt.

Kvinnliga slavar våldtogs av plantageägare eller förmän. När barnet föddes blev även dessa barn slavar. Omänskliga arbetsförhållanden, dålig kost och sjukdomar bidrog till att en av tre afrikaner dog inom tre år efter ankomsten. Det oroade inte plantageägarna eftersom, som man sa, ”slavar kunde köpas billigare än bröd”. Många slavar arbetade helt enkelt ihjäl sig.

Så här berättade Henry Coor, förman på ett jamaikanskt plantage i slutet av 1700-talet:

De flesta förmän hade som mål att låta slavarna arbeta ut sig, och litade på påfyllning från Afrika: Jag har hört många förmän säga; ’Jag har dödat 30–40 negrer mer [än andra förmän] men jag har producerat mer än nog för att täcka upp förlusten.

ANNONS

LÄS MER: Slavhandeln över Atlanten (artikelserie)

LÄS MER: Transatlantiska slavhandeln - historiens värsta brott?

LÄS MER: Svensk slavhandel

LÄS MER: Slaveri och triangelhandel

LÄS MER: Bomull - slaveriet och textilindustrins framväxt

Frågor och svar om slavhandeln

Hur började den transatlantiska slavhandeln?
På 1600-talet började europeiska stater kolonisera delar av den amerikanska kontinenten och Västindien. Man kallade sina kolonier för den ”nya världen”. Sverige hade en kort tid i slutet på 1600-talet ”Nya Sverige” i Delaware. I kolonierna startades jordbruksplantager, som krävde stor arbetskraft. Den lokala befolkningen räckte inte till och ville inte arbeta där. Slavar från Afrika blev lösningen.
Vilka blev förslavade?
En del av de afrikaner som såldes som slavar var krigsfångar, andra hade hamnat i skuld eller begått brott. Men de flesta var vanliga människor som kidnappades från sina byar, ofta långt inne i landet. De tillfångatogs och tvingades vandra eller fraktades i kanoter i dagar, ibland veckor till kusten där de såldes till de europeiska slavhandlarna. I väntan på att fraktas över Atlanten förvarades fångarna i slavfort som européerna låtit bygga. Många dog redan under sin väntan i slavforten, de blev sjuka i den fruktansvärda hettan och trängseln eller blev dödade av sina fångvaktare.
Hur många blev slavar?
Det är omöjligt att veta exakt hur många afrikaner som förslavades och fördes över Atlanten under de 350 år som slavhandeln pågick. Dels för att så många olika länder och privata bolag var inblandade och dels för att en del av handeln var illegal. Forskarnas uppskattningar idag sträcker sig från 12 upp till 20 miljoner människor – den största tvångsförflyttningen av människor i historien.
Hur kunde förslavandet av afrikaner accepteras?
När slavhandeln började fanns det knappast någon demokrati i Europa. Även länder som hade parlamentariskt styre, som i England, var det eliten som bestämde, alltså samma personer som tjänade på slavhandeln. De rättfärdigade handeln med en nedsättande och föraktfull syn på afrikanerna. Afrika beskrevs som en kontinent utan historia, civilisation och kultur.

Samtidigt som slavhandeln växte, uppstod nya idéer om jämlikhet, frihet och alla människors lika värde, fröet till det vi i dag kallar mänskliga rättigheter. Ur detta växte rörelsen mot slavhandel och slaveri. Men humanismen tävlade dock med en ny raslära, som delade in alla folk i lägre och högre raskategorier. När europeiska stater på 1800-talet började erövra stora delar av Afrika gav rasismen användbara argument för att försvara en dålig sak.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vilka typer av arbete utförde slavarna på plantagerna?
Hur beskrivs slavarnas arbetsförhållanden och behandling?
Varför ökade antalet slavar som köptes och såldes under 1700-talet?
Hur beskriver Mary Prince upplevelsen av att bli såld som slav tillsammans med sina systrar?
Hur bestraffades slavar som försökt rymma?
Vilka konsekvenser hade de omänskliga arbetsförhållandena och den dåliga kosthållningen för slavarnas hälsa och överlevnad?

Text: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige

Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.

Läs mer om