Skola och utbildning i antikens Aten

klocka
Lästid 9 minuter
I antikens Aten gick många pojkar i skolan från sju års ålder, även om det är oklart om det fanns skolplikt. Undervisningen skedde oftast hemma hos läraren och betalades av pojkens familj. Därför fick rika barn ofta en längre och mer omfattande skolgång än fattiga barn. Skoldagen började i soluppgången och disciplinen var sträng. Pojkarna tränade sig i de ämnen som ansågs viktiga för en fri man: läsning, skrivning, musik och gymnastik. När pojken blev 18 började en ny fas med militär träning, och senare fick han även tillgång till gymnasier där idrott blandades med studier i politik och filosofi. Flickor fick i regel bara sin undervisning i hemmet.
M
Artikel
Vasmålning som föreställer en sittande lärare med en caxtavla och penna, medan en elev står bredvid.

Del av en vasmålning där en elev skriver eller räknar. Tre trätavlor bestrukna med vax är hopbundna till något som påminner om våra skrivböcker.

Undervisning för pojkar

Vi vet inte säkert om det var skolplikt i Aten, om föräldrarna var skyldiga att sända sina barn till skolan. Men även om det inte fanns någon lag om skolplikt så var det vanligt att pojkar gick i skolan från 7-årsåldern för att lära sig läsa och skriva. Sådan var traditionen.

Gå i skolan ja! Det fanns ingen offentlig skolbyggnad dit barnen gick. Barnen fick istället besöka läraren i hans hem. Man kan därför säga att det var fråga om privatskolor, där undervisningen bekostades av föräldrarna, även om det undantagsvis förekom att myndigheterna bidrog till lärarnas löner.

ANNONS

ANNONS

Hur omfattande undervisningen blev var därför beroende av familjernas ekonomiska ställning. De rika hade råd att låta barnen gå i skolan åtminstone till 16-årsåldern. De fattigas barn fick sluta betydligt tidigare. Somliga barn läste och skrev så dåligt att man kan tala om analfabeter.

Skoldagen började alltid i soluppgången, och undervisning fick inte ske efter solens nedgång. Det var sträng disciplin i skolan. Den som bröt mot reglerna bestraffade läraren med käppen. De många religiösa festdagarna var skolfria.

Tre slags lärare

Det fanns huvudsakligen tre skolämnen eller rättare sagt tre slags lärare: grammatisten som lärde ut konsten att läsa och skriva, kitharisten som undervisade i musik och paidotriben, alltså gymnastikläraren. Ibland tillkom ett fjärde ämne: teckning och målning.

Filosofen Platon skriver: 

Så snart barnen kan läsa, låter läraren för eleverna, sittande på sina pallar, föreläsa de stora skaldernas dikter och låter barnen lära sig dem utantill... Kitharisten i sin tur låter eleverna, så snart de lärt sig behärska sitt instrument, stifta bekantskap med andra sköna verk ... Och ännu senare skickas barnen till paidotriben.

Det verkar alltså som om undervisningen i läsning och musik kom först. Därefter lärde man sig de gymnastiska färdigheterna. Från 14-årsåldern och ett par år framåt dominerade gymnastiken.

De rikas barn följdes till skolan av en slav, kallad pedagogen, som även bar hans läromedel. Under skoltiden stannade slaven kvar i skolan för att sedan följa eleven hem. Pedagogen svarade för en väsentlig del av uppfostran. Han skulle lära barnet vett och hyfs och hade därvid även rätt att tillgripa kroppslig bestraffning. Pedagogen fick också övervaka läxläsningen.

Läsning, skrivning och räkning

Det första skedet av skoltiden ägnades av allt att döma åt läsning. Eleven måste lära sig alfabetet: alfa, beta, gamma, delta och så vidare. Från bokstäverna gick man till korta stavelser och sedan till hela ord, som blev allt svårare.

När eleven fortsatte med löpande läsning, väntade nya svårigheter - texten saknade i regel inte bara skiljetecken utan även mellanrum mellan orden.

Bara högläsning förekom. Många berömda talare lade här grunden till en tydlig och medryckande talekonst.

Så kom skrivövningar. Man skrev på en trätavla, som var bestruken med vax. Tavlorna var antingen enkla, tvåsidiga eller flersidiga. Om de var flersidiga, hölls de samman av gångjärn eller snören som löpte i hål.

Pennan var en spetsig träpinne eller griffel. Med pennans andra ända strök man ut det skrivna.

Dessutom kunde man skriva på papyrusblad. Som penna användes då ett spetsat vassrör som man doppade i bläck.

När eleven skaffat sig lite rutin i läsning och skrivning, fick han studera vad de stora diktarna skrivit i form av papyrusrullar. Framför allt läste han Homeros stora diktverk Iliaden och Odysséen. Dessa studerades inte bara av språkliga skäl. Här fick eleven också basfakta om yrkesliv och politik, religiösa seder och dessutom spännande läsning.

ANNONS

ANNONS

Att lära sig räkna var svårt. Man använde alfabetet för att beteckna siffror. De 27 bokstäverna kompletterades med tre tecken. Någon nolla fanns inte.

När det gällde enklare uträkningar, använde man fingrarna. Vid mer komplicerade beräkningar tog man hjälp av räknemarker och abakus, d.v.s. ett bräde som var uppdelat i rutor och där man placerade ut småstenar som marker. I olika rader markerade man ental, tiotal, hundratal o.s.v. med markerna.

Musik och gymnastik

Musiken hade en särställning i undervisningen. För grekerna var musik grunden för all kultur. Ordet musik härleds från muserna, som var de gudomliga beskyddarna av all intellektuell och konstnärlig verksamhet. Det är därför naturligt att många vasmålningar återger musiker och musiklyssnare.

Cittran eller lyran var ett stränginstrument. Kitharan, som den kallades under antiken, hade i regel sju strängar, men åtta eller nio strängar förekom också. Man spelade genom att knäppa på strängarna med en liten platta av trä, ben eller metall, en s.k. plektron som genom ett band satt fast vid instrumentet.

Några män som spelar på harpor.
Bild: SO-rummet.se
En musiklektion. Två unga män spelar lyra. Musiken ansågs ha en läkande kraft. Kanske är det den kraften som den unge mannen med krycka hoppas på.

Aulas var ett blåsinstrument, en dubbelflöjt. Munstyckena var gjorda av vassrör, hade hål och tungor som skapade vibrationer. På många vasmålningar ser man hur kitha- risten undervisar sina elever i konsten att spela flöjt.

Det fanns inga skrivna tonsättningar - musiken var alltid enstämmig. Undervisningen i musik byggde därför på musikalitet och omfattande övning.

Undervisningen i läsning, skrivning och musik krävde, som vi sett, ingen speciell lokal. Gymnastik hade man i palestran som hade den rätta utrustningen och det nödvändiga utrymmet. Palestran var en fyrkantig, muromgärdad plats under bar himmel. Utmed sidorna löpte pelarhallar, och där bakom låg slutna rum där man kunde klä av sig, bada och vila sig. På schemat stod bland annat löpning, diskuskastning, hopp, spjutkastning och brottning.

ANNONS

ANNONS

Gymnasierna

När pojken fyllt 18 år betraktades han som vuxen och fick genomgå en tids militärutbildning och även delta i religiösa processioner. Därefter fick han, liksom alla fria män, tillträde till gymnasierna som var en slags offentliga anläggningar för både idrottsövningar och studier i politik, filosofi och talekonst. Gymnasierna fungerade också som männens träffpunkt och fritidsnöje.

I alla idrottsövningar uppträdde man naken, som på grekiska heter gymnos, därav namnet gymnasium.

Gymnasierna var uppförda av staten eller av enskilda, som sedan överlämnade dem till staten för allmän användning.

Diskuskastare - vasmålning
Bild: SO-rummet.se
Diskuskastning står inte på schemat i våra skolor! Men orden diskus och schema har svenskan lånat in från grekiskan. Kanske började diskuskastningen med att man kastade flata stenar mot en fiende.

Skolor för flickor fanns inte. Men Platon påpekade någon gång att sådana borde finnas. Flickorna fick en viss undervisning i hemmet av mamman eller någon slavinna.

En del unga män som ville göra karriär som politiker och ämbetsmän sökte sig till de berömda vishetslärarna. Huvudämnena var retorik (talekonst), dialektik (diskussionskonst) och grammatik. Undervisningen var så dyr att nästan bara rikemanssöner hade råd med den. Men det berättas om fattiga ynglingar som på sin lediga tid, främst kvällar och nätter, arbetade i kvarnar och trädgårdar för att få pengar till filosofernas skolor. 

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vårt ord schema kommer från grekiskans skema, och grundbetydelsen är utkast, mönster, läsordning. Vilka ämnen hade antikens elever på sitt schema?
     
  2. Vårt ord pedagog kommer från två grekiska ord: pais som betyder barn och agein som betyder gå, leda. Vårt ord betyder person som sysslar med undervisning. Förklara sambandet med vårt ord och de grekiska orden.
     
  3. Hur fungerade skolorna i Aten när det inte fanns offentliga skolbyggnader, och vad innebar det att undervisningen ofta var privat betald?
     
  4. Vilka gick i skola? 
     
  5. Vilka tre huvudtyper av lärare fanns, och vad tränade varje lärare eleverna i?
     
  6. Varför läste eleverna Homeros verk som Iliaden och Odysséen, och vilka kunskaper kunde de få genom sådana berättelser?
     
  7. Vad var en pedagog och vilka uppgifter hade han?
     
  8. Vilka möjligheter fanns för de ungdomar som ville fortsätta sina studier?

Fundera på:

  1. Vilka är de största skillnaderna, enligt din åsikt, mellan den atenska skolan och den skola du själv går i?
     

 

M  LÄS MER: Antikens Grekland

M  LÄS MER:  De olympiska spelen i antikens Grekland

M  LÄS MER: Atens demokrati

M  LÄS MER: Skriftens historia - från bildskrift till alfabet

M  LÄS MER: Alfabetets uppkomst

M  LÄS MER: Kvinnor i antikens Grekland och Rom

M  LÄS MER: Aristoteles och konsten att systematisera

M  LÄS MER: Arkimedes - antikens store matematiker och fysiker

M  LÄS MER: Sapfo

M  LÄS MER: Aristoteles

M  LÄS MER: Platon

M  LÄS MER: Sokrates

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.


Litteratur:
Robert Flacelière, Dagligt liv i antikens Grekland, Prisma Magnum,1986
Hilding Thylander, Den grekiska världen, Svenska humanistiska förbundet, 1986
Alf Henriksson, Antikens historier I-II, Bonniers, 1968
Gialourēs m.fl., Antikens olympiska spel: idrottens historia i det antika Grekland, Strömberg/Brunnhage, 1991
Erik J. Holmberg, Aten, Paul Åströms Förlag, 1975
 

FÖRFATTARE

Text: Göran Wadner, f.d. förlagsredaktör och läromedelsförfattare

Senast uppdaterad: 26 februari 2026
Publicerad: 26 februari 2026

ANNONS

ANNONS

Liknande artiklar

Världens sju underverk

M
Bilder på de sju underverken.
av: Kaj Hildingson
2026-02-18
klocka Lästid 9 minuter

Omkring 140 f.Kr skrev den grekiske diktaren Antipatros från Sidon en lista om imponerande byggnadsverk. Listan som skrevs blev – med en senare ändring – grunden för begreppet ”världens sju underverk”. Det finns flera listor, både äldre och yngre, men denna är den mest klassiska...

+ Läs mer

Sapfo

SO-rummet bok
M
Sapfo
av: Lars Hildingson
2024-04-05
klocka Lästid 5 minuter

Sapfo är en av de mest kända lyrikerna från antikens Grekland. Hon är samtidigt den första kända kvinnliga poeten i världshistorien, kanske mest berömd för sina kärleksdikter. Trots sparsam information om henne har några av hennes verk överlevt tidens tand. Sapfo levde i en tid då männen styrde både hemmet och samhället. Men hon kunde genom sitt författarskap nå utanför de sociala barriärer som hindrade kvinnor från att komma till tals i offentligheten...

+ Läs mer

Olympiska spelen och politik, del 2: Politikens skugga växer

SO-rummet bok
M
OS flagga
av: Lars Hildingson
2024-04-04
klocka Lästid 16 minuter

Under de antika olympiska spelen skulle det råda fred i Grekland. Samma princip har inte gått att upprätthålla under de olympiska spelen i modern tid. Tävlingarna var inställda under båda världskrigen, och under efterkrigstiden har politiska konflikter kastat skuggor över spelen - allt från politiska spänningar till dramatiska händelser i form av terroristattacker och dopingskandaler. I den här artikeln fortsätter vi berätta om de olympiska spelens historia och utveckling i modern tid, från OS i London 1948, till OS i Sydney 2000...

+ Läs mer

Olympiska spelen och politik, del 1: Krig väcker OS till liv

SO-rummet bok
M
OS flagga
av: Lars Hildingson
2024-04-03
klocka Lästid 20 minuter

De första olympiska tävlingarna hölls i antikens Grekland för över 3 400 år sedan. Efter att Grekland införlivats i romarriket förvaltades traditionen vidare under romerskt styre. När sedan kristendomen infördes i romarriket i slutet av 300-talet förbjöds de olympiska spelen. Tävlingarna föll därefter mer eller mindre i glömska under 1 500 år, till slutet av 1800-talet då de återupptäcktes och återinfördes. De första olympiska spelen i modern tid hölls 1896 i Aten, och har därefter ägt rum vart fjärde år (med vissa undantag) på olika platser runt om i världen. De olympiska tävlingarna förenar numera idrottare över hela världen, men OS speglar också världshistoriens politiska och ekonomiska förändringar. I den här artikeln berättas framför allt om de olympiska spelens historia och utveckling i modern tid - från OS i Aten 1896, till OS i Berlin 1936...

+ Läs mer

Skriftens historia - från bildskrift till alfabet

M
av: Lars Hildingson
2023-07-04
klocka Lästid 18 minuter

Det äldsta kända skriftspråket, kilskriften, utvecklades i Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan. Till en början användes skriftspråket för bokföring inom handel och jordbruk. Det bestod ursprungligen av teckningar och var en slags bildskrift. När alfabetet uppfanns blev skriftspråket enklare. Det var ett stort genombrott i skriftens historia eftersom tecknen nu istället motsvarades av olika ljud. Med ett alfabet kunde man använda en bokstav för ett ljud och slapp på så vis ha ett tecken för varje ord...

+ Läs mer

Kvinnor i antikens Grekland och Rom

M
av: Jan-Olof Fallström
2023-06-10
klocka Lästid 8 minuter

Det antika samhället var starkt militaristiskt och den manliga krigaren framstod som ett ideal. Därigenom ansågs pojkar ha ett större värde än flickor. Kvinnorna var till stora delar utestängda från det offentliga livet i antikens Grekland. De atenska kvinnornas främsta uppgift, oavsett social status, var att ta hand om hemmet och att föda barn. Vanligtvis giftes flickorna bort tidigt i tonåren och förväntades därefter föda barn, helst pojkar. I antikens Rom skiljde sig kvinnornas roll i samhället mot hur det såg ut i Grekland. Även om de romerska kvinnorna saknade makt och inflytande ansågs det rätt att kvinnorna deltog i det sociala livet, vistades ute och deltog i samtalen med männen. Men kvinnorna i Rom var liksom de grekiska kvinnorna underställda sina män som även var deras förmyndare...

+ Läs mer

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi
Grekisk vasmålning från antiken som föreställer två hopliter i strid. Motiv från Illiaden.

Antikens Grekland

I antikens Grekland (700-300 f.Kr) lades grunden till den västerländska kulturen. Antikens grekiska välde var splittrat...

Hi
Fyra kvinnor med baddräckt och badmössa.

Idrottshistoria

Historia om idrott och olika sporter från antiken till idag. Fokus ligger på svensk idrottshistoria.

Relaterade taggar

Hi
Grekisk teater

Antikens Aten

I antikens Grekland var Aten den största stadsstaten. Aten låg på halvön Attika i södra Grekland (...

Hi
Neutral genussymbol

Genus och genusperspektiv

Ordet genus är hämtat från latinet och betyder "sort" eller "släkte". Begreppet genus används för...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Olympiska spelens historia

av: Mattias Axelsson
2022-02-09

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare) om de olympiska spelens (OS) historia.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
L

Demokratin i antikens Aten

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2015-10-14

I fokus första avsnitt handlar om atensk demokrati. Julia, Mattias och Kristoffer pratar om vad ordet demokrati betyder och hur den atenska demokratin fungerade. Var det verkligen demokrati i antikens Aten?

+ Lyssna