© 2026 SO-rummet.se
Kungen och hans män - den svenska centralmaktens uppkomst
Det feodala systemet gick ut på att kungen band stormännen tätare till sig genom att dela ut landområden som de själva kunde kontrollera och beskatta. De blev därigenom hans vasaller och fick svära en trohetsed.
Ett feodalt samhälle växer fram
Efter en våldsam kamp på liv och död mellan fyra bröder styrdes Sverige från och med 1275 av Magnus Ladulås, son till Birger jarl av Folkungaätten. Denna familj regerade i fyra generationer från 1250 till 1364.
Under Folkungaättens styre växte ett totalt nytt samhälle fram. Överst i samhällspyramiden stod kungen, uppburen av adeln och prästerna, som ingendera behöver betala skatt. Närmast under dem finns den nya klassen av borgare i städerna, och under dem kom de 95 procent av befolkningen som bodde på landet, slet med jorden, var fiskare och jägare. Det var denna massa i pyramidens botten som betalade alla skatterna och pålagorna och som tvingades till dagsverken för kungen och frälset.
ANNONS
ANNONS
Det var ny strids- och vapenteknik med ryttare i tunga rustningar som krävde en helt ny försvarsorganisation och högre utgifter för kungen. Därför måste hela skattesystemet göras om.
Tre händelser formade slutgiltigt samhällspyramiden och det svenska "feodalsamhällets" framväxt. Den första var slaget vid Sparrsätra 1247, där det sista motståndet mot kungligt centralstyre och skatter krossades. Sigtunaannalen (annal = årsbok) suckar efteråt: "Detta år 1247 förlorade bondemenigheten vid Sparrsätra segern och friheten och dem blev pålagt spannmål, skeppsvist [en skatt bestående av naturaprodukter] och andra skatter." Därmed fick svenska folket sin första skattsedel.
Följande år kom en legat (påvligt sändebud) från Vatikanen och vid mötet i Skänninge 1248 slogs det fast att kyrkan, prästerna och klostren var underställda påven. Inte kungen. Kyrkan skulle vara skattefri i Sverige.
Den tredje stora händelsen som formade medeltidens maktpyramid var Magnus Ladulås herredag på Alsnö hus utanför Stockholm år 1280. Där skapades det världsliga frälset. Den som tjänade kungen med ryttare till häst slapp betala skatt. Därmed uppstod den nya samhällsklassen, adeln.
Svenska riddare
Detta var riddartiden, med idéerna hämtade från Frankrike. Där skulle en riddare inte bara slåss ädelt enligt konstens alla regler, han skulle också kunna jaga med falkar, skriva vers och uppvakta damer med ballader, samt kunna spela schack. Våra ”svenska” riddare var kanske inte alltid fullt så galanta som det var tänkt. Men slåss och spela schack kunde de. Pjäserna finns fortfarande kvar på Historiska museet.
Stormännens söner började som svenner och väpnare och kunde, om de var skickliga, bli dubbade till riddare med rätt att kallas "herr". Bara riddarens hustru fick tituleras ”fru”. Riddarna hade sina heraldiska vapen på sköldarna, vapen som senare skulle bli deras efternamn: Natt och Dag, Bielke, Sparre och så vidare.
ANNONS
ANNONS
Centralisering - ökad kungamakt och kontroll
Nu hölls regelbundna herredagar, vilka så småningom kom att utvecklas till vår tids riksdag. De nya herrarna vid kungens sida blev de första riksråden, det som sedan skulle bli regering. Biskoparna och huvudmännen för de finaste släkterna var riksråd. De förnämsta i rådet var drotsen, marsken och kanslern (se begrepp nedan).
Även landets lagar sågs över. Lagarna hade tidigare varit olika i olika delar av landet. Varje landskap hade haft sin egen lag som lagmannen skulle kunna utantill. Detta tecknades nu ner. Allt för att stärka centralmakten. Så tillkom vår äldsta bok, Äldre Västgötalagen, kring 1280.
För att få in sina skatter, sköta handeln och hålla ögonen på adel och bönder, byggdes nu de första riksfästena och städerna. Viktigast av dem blev Stockholm, som nu under medeltiden låg mitt i riket. Därifrån hade man kontroll över landet både öster och väster om Östersjön. Stockholm kontrollerade även inloppet till Mälardalens varuproducerande städer och Bergslagen.
Nu och under de följande årtiondena grundades en rad nya städer. Därtill byggdes flera kloster och borgar eller så byggde man ut gamla borgar och murar. Detta gäller främst Arboga, Nyköping, Söderköping, Enköping, Västerås, Jönköping, Kalmar, Linköping, Norrköping, Gamleby-Västervik, Uppsala, Vadstena, Visby och Örebro men också Åbo, Tavastehus, Borgå och Viborg i ”Österland”.
Den svenska adelns tillkomstDet svenska adelssystemet kom till under 1280-talet. Det skedde på Alsnö (nuvarande Adelsö) i Mälaren, när Birger jarls son Magnus - senare med tillnamnet ladulås - höll en herredag (ett riksmöte) med stormän som samlats ihop från hela landet. Under mötet på Alsnö reglerades hur makten i landet skulle fördelas mellan kungen och stormännen. Här bestämdes att de som ställde en stridshäst och en ryttare till kungens förfogande skulle slippa betala skatt. De skulle vara frälse, som betyder ungefär "fri hals" vilket syftar på skattefriheten - det vill säga frälsta från att betala skatt. Detta s.k. frälse blev den första svenska adeln. |
ANNONS
ANNONS
S Var Sverige ett feodalsamhälle under medeltiden?Länen utgjorde grunden för den medeltida förvaltningen från mitten av 1200-talet och framåt. De kungliga borgar som byggdes under detta århundrade krävde att skatter och inkomster från de kringliggande områdena avsattes för deras underhåll och försörjning. Riket kom att indelas i slottslän. Dessa förvaltades under mycket skiftande villkor.
Genom länssystemets etablering stärktes till en början kungamaktens kontroll över rikets olika delar. Från och med Magnus Erikssons regering, när kronan genom jordbrukskrisen fått sämre skatteinkomster och började förpanta länen i allt större utsträckning, blev istället länssystemet en desintegrerande (sönderbrytande) faktor. Till skillnad från vad som var sed på kontinenten (se feodalismen i Västeuropa) blev dock aldrig de svenska länen ärftliga. Inte heller medförde länsinnehavet några befogenheter över rättsväsendet i länet. Därför krävs det en mycket vid definition av begreppet feodalism för att det medeltida Sverige ska kunna beskrivas som ett feodalt samhälle i den mening som är tillämplig i stora delar av det övriga Västeuropa. Men frågan om länens fördelning utgjorde ändå en röd tråd i konflikterna mellan råd och kungamakt och mellan olika grupperingar inom rådet i senmedeltidens Sverige. I den politiska maktkampen utgjorde länsinnehav den avgörande strategiska resursen, ekonomiskt och militärt. |
ANNONS
Centralisering (av statsmakten): När kungamakten/staten får mer kontroll genom förbättrad och utökad byråkrati och förvaltning - d.v.s. att statens organisation blir mer effektiv och lättare att styra vilket medför ökad kontroll av landet.
Frälse/ofrälse: Frälse är en ofta förekommande benämning på de som slapp att betala skatt, under medeltiden gällde detta adeln och präster. De som betalade skatt var ofrälse.
Allmogen: Bönder och borgare. Ett annat ord för "det arbetande folket" - med undantag för adeln och prästerna.
Feodalism: För att kunna styra ett rike delade kungen/drottningen upp det i mindre områden. Dessa kallades län. Härskaren hade makten över alla länen men delade ut maktbefogenheter till olika vasaller som fick agera som länsherrar. Dessa länsherrar kunde i sin tur fördela mindre områden till sina egna vasaller. Vasallerna var tvungna att svära en ed där de lovade att troget tjäna sin herre (kungen och/eller länsherren). Under medeltidens gång blev länen ärftliga. Det var så adelsklassen föddes. Ordet feodalism kommer från det latinska ordet feudum, som betyder län eller lån. Systemet med vasaller som hjälper härskaren kallas därför feodalism. Läs mer om feodalismen >
Vasall: En storman, vanligen med en adelstitel, som var en viktig del av feodalsystemet (se ovan). En vasall lyder under en herre, t.ex. en kung. Vasallen kunde för egen vinning samla in skatt och tributer inom sitt län, men ansvarade i gengäld för att skydda sin herre militärt. Genom att ställa upp för sin herre i krig så fick alltså vasallerna vissa privilegier. Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, d.v.s. befriade (frälsta) från att betala skatt till kungamakten.
Socialt stånd: Ett socialt stånd är någon av de historiska samhällsklasser som haft juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. De olika stånden företräddes av utvalda representanter i dåtidens riksdagsmöten. I större delen av Europa bestod ständerna under medeltiden av adelsståndet, prästeståndet samt borgar- och bondeståndet. I Sverige fanns under slutet av medeltiden fyra stånd då även borgare och bönder representeras var för sig i riksdagen.
Livegen: Livegenskap syftar på en form av slaveri som främst används för att beteckna vissa bönders ofrihet i förhållande till jordägarna i delar av Europa i medeltidens och nya tidens feodalsamhälle.
De tre riksämbetena
Kansler: Det äldsta av de tre s k. riksämbetena. Ämbetet omtalas första gången omkring år 1220. Kanslern var ansvarig för det kungliga kansliet och måste vara läs- och skrivkunnig. Han var i allmänhet biskop och hade även som uppgift att förvara rikets arkiv och sigill.
Drots: Drotsen var ansvarig för rättsväsendet och skulle även representera kungen i dennes frånvaro. "Drots" omtalas första gången 1276. År 1344 ersattes drotsen av en officialis generalis ("högste ämbetsman").
Marsk: Kungens militära befälhavare. Marskämbetet omtalas första gången 1268.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Förklara vad som menas med "samhällspyramiden".
- Nämn några av de samhällsförändringar som enligt texten ägde rum i slutet av 1200-talet i Sverige.
- Ge exempel på några av de färdigheter som en riddare förväntades ha.
- Vad menas med "centralisering"?
- Nämn några åtgärder som kungamakten gjorde för att öka centraliseringen i riket?
M LÄS MER: Sverige under medeltiden (artikelserie)
S LÄS MER: Sveriges medeltid
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
M LÄS MER: Feodalismen
M LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden
M LÄS MER: Den medeltida staden
S LÄS MER: Byarnas och städernas uppkomst i medeltidens Sverige
S LÄS MER: Sveriges enande som ett rike var en långdragen process
S LÄS MER: Svenska skatteväsendets historia
L LÄS MER: Kungen och hans män
M PODCAST: Introduktion till Sveriges medeltid
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
H. Hildebrand, Sveriges medeltid I-III, Norsteds, 1879
Dick Harrison, Jarlens sekel - en berättelse om 1200-talets Sverige, Ordfront, 2003
B. Klockars, Birgittas värld, , Gebers, 1973
Thomas Lindqvist och Kurt Ågren, Sveriges medeltid, Almqvist och Wiksell, 1985
Nils Ahnlund, Från medeltid och vasatid: historia och kulturhistoria, Gebers, 1933
Dick Harrison, Sveriges historia: medeltiden, Liber, 2002
Michael Nordberg, Den dynamiska medeltiden, Tiden, 1995
FÖRFATTARE
Text: Herman Lindqvist, journalist och författare. Faktarutan om länssystemet är skriven av Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan.
Webbplats: http://www.hermanlindqvist.se
© 2026 SO-rummet.se
