Neandertalmänniskan är inte en direkt föregångare till vår tids människa (Homo sapiens). Neandertalarna och den moderna människan utvecklades istället från en gemensam förfader och blev två olika grenar på människans släktträd. Senare skulle det dock visa sig att grenarna inte var helt åtskilda.
Anpassade till ett kallt klimat
Neandertalarna var mer muskulösa och något kortare än dagens människor, med en kraftig och kompakt kroppsbyggnad som hjälpte dem att behålla värmen i kalla miljöer. Andra skillnader var en låg panna, markerade ögonbrynsbågar och en mer långsmal huvudform. De var skickliga och uthålliga jägare och jagade bl.a. storvilt som ren, häst och andra stora djur. De åt också växter och kunde på vissa platser utnyttja resurser från havet.
Neandertalarna levde i små grupper som bestod av flera familjer. Det var ett vandrande folk som flyttade mellan olika boplatser. De använde grottor och klippskydd, men bodde också på öppna boplatser. De levde i skiftande miljöer i Europa och Asien, från öppna stäpper till skogsområden, ofta söder om de stora ismassorna. På den tiden var folktätheten låg och i Centraleuropa levde kanske endast några tusen neandertalare.
Neandertalarnas förmågor
Tidigare ansåg forskarna att neandertalarna var dummare än den nutida människan på grund av deras utseende. Men nu vet vi att neandertalarna hade en hjärna som i genomsnitt var lika stor eller större än hos dagens människor. Hjärnans storlek säger dock inte i sig hur intelligent en människoart var. Det går inte heller att veta exakt hur neandertalarnas språk fungerade. Deras anatomi och hörsel liknade vår på flera viktiga sätt, och deras avancerade sociala liv tyder på att de sannolikt kunde kommunicera med tal.
Svåra skador på neandertalarnas skelett vittnar om dramatiska jakter. De använde bland annat spjut av trä och stenredskap som kunde fästas på jaktvapen. Några säkra fynd som visar att neandertalarna använde pil och båge har däremot inte gjorts. Arkeologiska fynd visar också att neandertalarna tillverkade smycken och andra föremål som kan ha haft symbolisk betydelse.
Vi vet att neandertalarna tog hand om svårt skadade och sjuka personer i sin närhet. Skelett visar att människor med allvarliga skador kunde överleva länge, vilket tyder på att de fick hjälp av andra i gruppen. Det finns också fynd som talar för att neandertalarna ibland begravde sina döda medvetet. Om begravningarna hade religiös betydelse eller om neandertalarna trodde på ett liv efter döden vet vi däremot inte.
Mötet med Homo sapiens
Neandertalmänniskan hade existerat i flera hundra tusen år när den moderna människan dök upp i Asien och Europa. Modern forskning visar att neandertalare och Homo sapiens fick barn tillsammans när grupperna möttes. DNA-forskning visar att ett viktigt utbyte av gener skedde för omkring 50 000 år sedan, efter att grupper av Homo sapiens hade lämnat Afrika och mött neandertalare i Eurasien.
Det råder olika meningar om varför neandertalarna dog ut för omkring 40 000 år sedan. Teorierna är många. Förändringar i klimatet kan ha spelat en roll. Neandertalarna levde dessutom i små och glest utspridda grupper, samtidigt som Homo sapiens blev allt vanligare i deras områden. Konkurrens om mat och andra resurser, små befolkningar och blandning mellan de båda människogrupperna kan tillsammans ha bidragit till att neandertalarna försvann som en egen grupp. Forskarna har ännu inget enkelt svar på frågan.
Neandertalarna dog därför ut som en egen människoart, men en liten del av deras arvsmassa finns kvar i människor idag. Personer vars förfäder huvudsakligen levde utanför Afrika har vanligtvis omkring 1-2 procent DNA som kommer från neandertalare. Eftersom olika människor bär på olika delar av detta DNA finns betydligt mer av neandertalarnas samlade arvsmassa kvar i mänskligheten som helhet. På så vis bär många av oss fortfarande med oss små genetiska spår efter en människoart som försvann för omkring 40 000 år sedan. Det kan därför tänkas att du som läser detta själv bär på DNA som en gång tillhörde neandertalarnas befolkningar.
Neandertalarnas gener hjälper oss än idagNär Homo sapiens mötte neandertalarna i Eurasien fick grupperna ibland barn tillsammans. På så vis ärvde våra förfäder genvarianter från neandertalarna som lever kvar hos många människor än idag. Neandertalarna hade redan levt i Europa och delar av Asien under hundratusentals år och var anpassade till miljön där. Vissa av deras genvarianter kan därför ha gett Homo sapiens ett slags genetiskt försprång när våra förfäder mötte nya sjukdomar och andra levnadsförhållanden. Forskning visar bland annat att flera neandertalvarianter påverkar immunförsvarets reaktion på infektioner. Några av dessa gamla gener kan fortfarande vara till nytta. En neandertalvariant av receptorn för hormonet progesteron är kopplad till färre blödningar under tidig graviditet, färre missfall och större chans att föda barn. En annan nedärvd genvariant påverkar immunförsvaret och har kopplats till minskad risk för svår covid-19. Men det genetiska arvet är inte bara positivt. Andra neandertalvarianter kan öka risken för exempelvis allergier och vissa sjukdomar. En genvariant som var fördelaktig för 50 000 år sedan behöver därför inte alltid vara en fördel idag.
|
M LÄS MER: Neandertalarna
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Karin Bojs, Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren, Albert Bonniers förlag, 2016
Yuval Noah Harari, Sapiens – en kort historik över mänskligheten, Natur och Kultur, 2014
Svante Pääbo, Neandertalmänniskan: På spaning efter försvunna gener, Fri Tanke, 2022
Randi och Gunnar Håland, Bra Böckers världshistoria, del 1 – I begynnelsen (3500000 - 1200 f.Kr), Bokförlaget Bra Böcker, 1983
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
