Den civila delen av totalförsvaret
Civilt försvar handlar om hela samhällets motståndskraft vid krigsfara eller krig. Flera delar av samhället är med i det civila försvaret. Statliga myndigheter, frivilliga försvarsorganisationer, kommuner och regioner, räddningstjänsten och företag är alla delar av det civila försvaret.
Det civila försvaret ska skydda civilbefolkningen och se till att till exempel sjukvård och transporter fungerar vid krigsfara eller krig. Vid krigsfara och krig ska det civila försvaret också kunna stödja det militära försvaret.
Civil beredskap
Civil beredskap är ett samlingsnamn för civilt försvar och krisberedskap. Den civila beredskapen förbereder oss på alla slags samhällsstörningar som kan skada oss. Det som ska värnas är samhällets grundläggande skyddsvärden:
- människors liv och hälsa,
- samhällets funktionalitet,
- demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter,
- miljö och ekonomiska värden,
- nationell självständighet.
Krisberedskap handlar om att förbereda samhället för kriser och olyckor som till exempel oväder eller skogsbrand. Målet är att grundläggande funktioner och verksamhet som är viktiga för samhället ska fortsätta fungera.
Vem har ansvar för vad i kris och krig?När det händer något som stör vårt samhälle finns det inte en särskild krisorganisation som tar hand om det. Däremot kan verksamheter behöva gå upp i beredskapsläge eller aktivera en särskild krisledning. Alla som berörs av händelsen bidrar utifrån sitt ansvarsområde. Detta förväntas även av företag och privatpersoner. Det är grunden för den civila beredskapen. Vissa myndigheter har ett särskilt ansvar för samordning. Det handlar om vissa myndigheter på central nivå som samordnar arbetet inom sektorer där olika myndigheter ingår. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har en särskild roll att både hålla samman arbetet mellan olika sektorer och stödja regeringen när det inträffar kriser och andra allvarliga händelser.
|
Den civila beredskapen bygger på följande principer:
- Ansvarsprincipen - att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid störningar i samhället. Aktörer har ett ansvar att agera även i osäkra lägen. Den utökade ansvarsprincipen innebär att aktörerna ska stödja och samverka med varandra.
- Närhetsprincipen - att samhällsstörningar ska hanteras där de inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga.
- Likhetsprincipen - att aktörer inte ska göra större förändringar i organisationen än vad situationen kräver. Verksamheten under samhällsstörningar ska fungera som vid normala förhållanden, så långt det är möjligt.
TotalförsvarspliktAlla mellan 16 och 70 år som bor i Sverige omfattas av totalförsvarsplikten och har därmed ansvar för att bidra till försvarsförmågan. Var och en bör också ha en egen beredskap för att möta kriser som kan förändra vardagslivet. Om Sveriges invånare är förberedda kan totalförsvaret vid ett krig koncentrera sig på de som är i störst behov av hjälp. Broschyren Om krisen eller kriget kommer ger bra vägledning och finns att ladda ner som PDF här |
KrigsplaceringAtt vara krigsplacerad betyder att en person har en uppgift att tjänstgöra vid en viss organisation under höjd beredskap. Tanken är att personen ska vara krigsplacerad i den verksamhet där personen gör störst nytta för totalförsvaret. Skyldigheten att tjänstgöra börjar när regeringen beslutar om höjd beredskap och allmän tjänsteplikt.
|
LÄS MER: Sveriges beredskap
LÄS MER: Militära försvaret
LÄS MER: Frivilliga försvarsorganisationer
LÄS MER: Hemberedskap
LÄS MER: Det svenska försvaret under 1900-talet
LÄS MER: Svensk säkerhetspolitik under 1900-talet
Extern länk: Krisinformation
Extern länk: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Extern länk: Om krisen eller kriget kommer [PDF från MSB]
