Under medeltiden blev handeln runt Östersjön allt viktigare. Tyska köpmän i Hansan sålde och köpte varor som salt, kryddor, öl, spannmål och järn. Många flyttade till svenska städer och hjälpte till att utveckla handel, gruvor och nya yrken. Stockholm växte snabbt och blev en viktig handelsstad. Samtidigt bråkade kungar och stormän om makten i Sverige och Norden. Till slut kom Danmarks drottning Margareta och enade hela Norden.
Målning av Wojciech Gerson (1831-1901) som visar ett myllrande folkliv och internationell varuhandel i en av Östersjöns hamnstäder under medeltiden.
Hansan skötte handeln på Östersjön
Under medeltiden ökade handeln bland Europas länder jämfört med tidigare. Men det fanns inga starka kungar som kunde skydda handeln. Därför gick köpmän ibland ihop i grupper för att få tryggare och billigare transporter. En sådan grupp var Hansan som bestod av köpmän från många tyska städer. De hjälpte varandra med all handel, särskilt runt Östersjön.
Hansan grundades på 1100-talet av tyska köpmän, men växte under 1300-talet till ett mäktigt handelsförbund mellan olika städer. Då sköttes nästan all handel på Östersjön av Hansan. De hade till och med en flotta med krigsskepp som användes för att kriga mot länder som hotade deras handel. Men de flesta av Hansans båtar var stora fraktfartyg som kallades koggar. De var byggda enbart för att transportera stora laster med varor.
ANNONS
ANNONS
Hansan handlade med varor som människor behövde i vardagen. Deras viktigaste vara var salt, som användes för att bevara (konservera) mat. De förde också med sig varor som öl, vete, bivax, tyger, glas, vin och kryddor.
Från Stockholm och andra svenska hamnar skeppades järn, koppar, timmer, pälsar, smör och torkad fisk till Lübeck som var den viktigaste hansestaden.
I slutet av medeltiden tappade Hansan makt. Flera av länderna runt Östersjön hade då blivit starkare och var nu mer intresserade av att sköta sin egen handel. Men Hansan fortsatte ändå att vara viktig för handeln till slutet av 1500-talet.
Bild: Stig Söderlind Karta som visar handelsvägar och hansestäder i Nordeuropa samt städer där Hansan bara hade kontor. De som bestämde i städerna, kontrollerade även handeln och kunde ta ut tull. Många av de största städerna runt Östersjön var hansestäder (städer som styrdes helt av Hansan). Den viktigaste var Lübeck där Hansans högkvarter låg. I många andra städer hade Hansan bara handelshus, där hade de mindre makt.
Tyskarna var viktiga för handeln i de svenska städerna
När Birger jarl grundade Stockholm 1251 tog han hjälp av köpmän från Hansan. Birger jarl ville stärka Sveriges ekonomi och få in mer pengar till statskassan. Han förstod hur viktig handeln var. Därför lovade han att de tyska köpmännen skulle slippa betala tull på sina varor i Sverige. Det gjorde att många av dem flyttade till Sverige och började handla här. De förde med sig nya idéer om handel och hur en stad skulle skötas och fungera. Allt detta hjälpte Sverige att växa ekonomiskt och utveckla landets städer.
Stockholm växte snabbt och blev vid sidan av Visby Sveriges viktigaste handelsstad. En stor del av de rikaste köpmännen i Stockholm var tyskar. Många tyskar flyttade även till andra städer som Visby, Kalmar, Söderköping, Skara och Åbo i Finland. De lärde svenskarna nya yrken och hantverk. Tyskarna hjälpte också till att utveckla gruvorna i Bergslagen (ett område med många gruvor i Mellansverige). Därför finns ortnamn som Garphyttan (”garp” betyder tysk) och Saxhyttan (från Sachsen i Tyskland).
Hansan var inte bara viktig för handeln, utan påverkade också språket. Många svenska ord som vi använder idag är från början tyska. Till exempel: betala, billigt, handel, mynt, rådhus och stad. Men också andra ord som visar vilka yrken tyskarna hade: bagare, borgmästare, köpman, skomakare, skräddare och slaktare.
Även många av våra svenska namn var från början tyska, som Hans, Henrik, Gertrud och Greta.
ANNONS
ANNONS
Handeln i Sverige
Under medeltiden flyttade många tyska köpmän och hantverkare till de svenska städerna. Handeln ökade och Sverige fick bättre kontakt med Europa. Nya yrken spreds och städer växte fram efter tyska förebilder med kyrkor, torg och rådhus. Fina varor som vin, tyger och kryddor kom hit. Samtidigt såldes stora mängder svenska varor som smör, kött, tjära, järn och koppar till andra länder.
Bönderna plöjde upp ny mark och jordbruket växte. Även gruvorna började användas mer än tidigare. Där bröts järn och koppar i stora mängder, särskilt i Falu koppargruva. Tyska köpmän investerade också i gruvorna.
Med pengarna från handeln kunde kungarna bygga slott och anställa soldater. Kungamakten blev starkare och det blev bättre ordning i landet.
Gruvor och bergsmän
Järnet var extra viktigt bland de varor som Sverige sålde till andra länder. Både järn och koppar bröts i gruvor, särskilt i Bergslagen. Där fanns stora skogar och mycket malm.
De som arbetade i gruvorna kallades bergsmän. Det var bönder som ägde gruvor tillsammans och arbetade med att bryta malm ur berget och smälta den till järn och koppar i stora ugnar. Bergsmännen var ofta rikare och hade mer att säga till om än vanliga bönder.
Järnet och kopparn såldes sedan till köpmän i städer som Västerås och Gävle. Därefter fraktades den till Stockholm och såldes vidare till andra länder.
Maktkamp i Norden under 1300-talet
1300-talet var en orolig tid i Nordens historia. Kungarna i de nordiska länderna hade ibland svårt att behålla makten och bråkade ofta med adeln. Vid mitten av 1300-talet var Magnus Eriksson kung i både Sverige och Norge. Han ville stärka kungamakten. Det gillade inte adeln som gjorde uppror och valde en ny kung – Albrekt av Mecklenburg, en släkting till Magnus. Albrekt kom från Tyskland och lät Hansan och andra tyskar få mycket makt i riket. Det ledde till nya bråk och inbördeskrig.
Till slut vände sig folket till drottning Margareta i Danmark för att få hjälp. Margareta erbjöds att bli drottning även över Sverige om hon kunde kasta ut Albrekt och hans tyska soldater. År 1389 skickade hon en dansk armé till Sverige som besegrade Albrekt. Drottning Margareta blev på så vis härskare över hela Norden.
Nu inleddes en ny tid i vår historia där Nordens alla länder styrdes av samma person. Om det kan du läsa i artiklarna om Kalmarunionens tid.
Ord och begrepp:
Adel: Rika och mäktiga personer som ofta ägde mycket mark och hade stor makt i samhället.
Bergslagen: Ett geografiskt område i Mellansverige som inte är ett eget landskap, utan sträcker sig över delar av flera landskap som Västmanland, Värmland, Dalarna och Närke. Området är historiskt känt för sin omfattande gruvdrift och metallindustri.
Bergsman: En bonde som arbetade i en gruva och ägde en del av gruvan.
Birger jarl: En mäktig man som grundade Stockholm vid mitten av 1200-talet.
Ekonomi: Hur pengar och handel fungerar i ett land.
Flotta: En samling med många båtar eller krigsskepp.
Hansan: Ett handelsförbund med köpmän från tyska städer som handlade runt Östersjön.
Handelsstad: En stad där mycket handel sker, ofta med andra länder.
Kogg: En sorts stor lastbåt som av Hansan för att frakta varor.
Maktkamp: När olika personer eller grupper bråkar om vem som ska bestämma.
Tull: En sorts skatt/avgift man betalar när man tar in varor i ett land.
Yrke: Ett arbete eller jobb som man har, till exempel bagare eller skräddare.
Uppgifter och frågor
Frågor på texten:
Varför gick köpmän ihop i grupper som Hansan?
Nämn några varor som Hansan handlade med.
Vad var en kogg?
Vilken stad var den viktigaste för Hansan?
Vad hände med Hansans makt i slutet av medeltiden?
Varför bjöd Birger jarl in tyska köpmän till Sverige?
Ge exempel på svenska städer där många tyskar slog sig ner.
Nämn några yrken som många tyskar arbeta med i Sverige.
Vilken gruva nämns som särskilt viktig i texten?
Vad kallades de bönder som arbetade med att bryta järn och koppar?
Vem var drottning Margareta och vad ville hon göra med Nordens länder?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Lars Ericson, Stockholms historia under 750 år, Historiska media, 2001 Lars Berggren, En svensk historia från vikingatid till nutid, Studentlitteratur, 2009 Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 2 – Från Birger jarl till Kalmarunionen, Bonnier Lexikon AB, 1994 Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003 Jan Melin m.fl., Sveriges historia – koncentrerad uppslagsbok, Prisma, 2003
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
Artikelserie om
Medeltiden för mellanstadiet, del 2: Städer, handel, rättsväsen och politik
Den danske unionskungen Kristian II ville bli erkänd som kung i Sverige och stärka sin kontroll över handeln i Norden. Efter strider där Sten Sture den yngre besegrades, kunde danskarna inta Stockholm hösten 1520. Och i början av november kröntes Kristian II till kung i Sverige efter att ha lovat att inte straffa sina motståndare. Men kort därefter bröt han sitt löfte och lät gripa många svenska adelsmän och biskopar, och döma dem till döden. Omkring 80 personer avrättades i det som kallas Stockholms blodbad. Händelsen ökade motståndet i Sverige mot Kristian II, och snart utbröt ett uppror som leddes av adelsmannen Gustav Eriksson (Vasa). När han senare valdes till svensk kung 1523, upplöstes Kalmarunionen. Händelsen satte också punkt för medeltiden, och en ny tid i Sveriges historia började...
Kalmarunionen var ett nordiskt samarbete där Danmark, Norge och Sverige skulle ha samma kung, för att få mer fred och kunna skydda sig mot starka fiender som Hansan. Drottning Margareta startade unionen år 1397, och i början fungerade det ganska bra. Men senare blev många i Sverige arga när unionskungen Erik av Pommern tog ut höga skatter och skickade stränga fogdar till Sverige från Danmark och Tyskland. Det ledde till Engelbrektsupproret, och efter det bråkade man länge om Sverige skulle fortsätta i unionen eller bli ett eget land, med en egen kung.
En varm sommardag 1361 anlände den danske kungen Valdemar Atterdag till Gotland med en stor och välutrustad armé. På Gotland fanns inga soldater, så bönderna fick själva försöka försvara ön med de vapen och skydd som de hade. Utanför Visbys stadsmur ägde sedan ett hemskt slag rum, där omkring 1 800 gotländska bönder dog. Flera hundra år senare, i början av 1900-talet, hittades massgravar vid ringmuren. Och efter att platsen blivit undersökt av arkeologer vet vi idag mer om vad som hände den ödesdigra sommardagen 1361...
På medeltiden var Visby Nordens största handelsstad. Här möttes köpmän från många länder, och staden fylldes av höga stenhus, kyrkor, kloster och myllrande torg. Den mäktiga ringmuren byggdes för att skydda handeln och försvara staden mot fiender. Under 1200-talet var Visby ett livligt centrum vid Östersjön, men under senare delen av 1300-talet tog andra städer över handeln. Visbys betydelse minskade och i slutet av medeltiden hade staden blivit en plats för sjörövare. Men mycket från Visbys storhetstid finns kvar än idag. Ingen annan nordisk stad känns mer medeltida än Visby...
Trots alla politiska omvälvningar och militära konfrontationer reser sig fortfarande Viborgs slott på en holme i stadens utkant. Slottet uppfördes på 1290-talet när finska områden successivt inlemmades i det svenska riket. Syftet var dock mer omfattande än så: att överta kontrollen över den ryska handeln i området, ledd från Novgorod. Den idag ryska staden Viborg har iklätts många skepnader under de 700 åren. Bestående över tid är att slottet med det karakteristiska S:t Olofstornet och den omkringliggande staden utgjort en brännpunkt i de svenska och finska relationerna med den ryske grannen i öster...
I början av medeltiden såg lagarna olika ut beroende på var man bodde. Den som bröt mot lagen fick oftast betala böter till brottsoffret eller till familjen. Om man inte betalade, så blev man fredlös. Vem som helst fick då döda brottslingen utan att själv bli straffad. Senare på medeltiden började kungarna ta över och bestämma lagarna i hela landet. Då kom nya regler som gällde överallt och straffen blev hårdare. De som dömdes för brott kunde få hemska straff, som utfördes inför publik av en bödel – en person som jobbade med att straffa brottslingar. Det var viktigt att många såg på när bödeln utförde straffen, för tanken var att skrämma alla andra från att begå brott...
