Tron på asarna, de stora gudarna, har knappast varit nordbornas främsta religion från början. Den utformning av asatron som vi känner till har säkerligen påverkats av både antika och kristna gudaföreställningar.
Viktigare än asarna måste för folket ha varit alla de väsen som befolkade gården, markerna, åkrarna, skogarna och vattnen. Dit hör alfer och älvor, vättar och tomtar. Dit hör alla makter, övernaturligheter, vaner och andra gudomligheter som kunde påverka skörd och jakt, fångst och fiske. Och som det gällde att hålla sig väl med och kunna hantera.
Att sätta ut mat till tomten var ett av sätten att stå på god fot med gårdens makter: vår julgröt hänger samman med detta. Tomtarna var från början inte snälla jultomtar som kom med julklappar, utan väsen som kunde ta ansvar för gård och hem och som kunde fungera både som onda och goda varelser.
Dyrkan och tron på sådana naturväsen hängde förstås samman med att människorna på ett helt annat sätt än vi idag stod nära naturen, som var förutsättningen för deras liv och försörjning. De viktigaste betingelserna för människornas liv flöt samman till en relativt enhetlig livsåskådning - eller snarare livsmönster.
Efter kristnandet fick allt detta en kristen överbyggnad. Kyrkoåret med sina fester och helgondagar gav ett nytt tillskott till vardagen. Helgonkult och festdagar kom att knyta an till folks vardagssituation och existentiella livsvillkor. Kristna bruk, välsignelsehandlingar och besvärjelser styrdes av vardagslivets behov. Framför allt av detta: att kunna påverka makterna och sin situation.
När prästen korn till socknen, blev det han som fick ansvar för att relationerna till gårdens, markernas och åkrarnas makter fungerade. I såningstid gick han runt och välsignade åkrar och marker, jakt- och fångstredskap.
Omvänt fick prästen lätt skulden om det gick galet. 1000-talspåven Gregorius VII skriver förtvivlat om situationen i Danmark: "Blir det oväder, om luften förpestas eller om olycka och elände bryter in, ger man prästerna skulden för detta."
LÄS MER: Folktro
LÄS MER: Vardagsliv och högtider i ett historiskt perspektiv
LÄS MER: Kyrkoåret
