Matteus-, Lukas- och Markusevangeliet är beroende av varandra när det gäller källmaterial och kallas för de synoptiska evangelierna (synoptisk betyder samsyn). Vad gäller Johannesevengeliet råder det delade meningar om förhållandet till synoptikerna.
Apostlagärningarna, som följer omedelbart efter de fyra evangelierna i Bibeln, är skrivet av samma författare som har skrivit Lukasevangeliet. Där skildras den första kristna tiden efter Jesus död och uppståndelse samt den tidiga kristna kyrkan.
I Nya testamentet finns många brev som tolkar det kristna budskapet. Dessa brev är situationsbundna och ingår i en korrespondens med vissa specifika församlingar som brottades med olika typer av frågor. Paulus var den viktigaste brevskrivaren.
Uppenbarelseboken skiljer sig från de övriga skrifterna i Nya testamentet då den boken handlar om den yttersta tiden (världens undergång). Budskapet framställs i form av uppenbarelser och i symbolisk form.
Judar och kristna tolkar den hebreiska Bibeln (Gamla testamentet) på olika sätt. Nya testamentet ger en ny tolkning av frälsningshistorien (tron på Messias) och förbunden som Gud sluter med Abraham och Mose. Nya testamentet utgår från att Jesus är den Messias som judarna väntat på. Det gör inte judar. Det var detta som gjorde att kristen tro kom att bli en annan religion än den judiska.
I de synoptiska evangelierna framställs inte Jesus på ett tydligt och uttalat sätt som Gud eller Guds son, det gör han däremot i Johannesevangeliet. Men antydan finns där.
Synen på vem Jesus var och är för de kristna utvecklas senare i de andra skrifterna i Nya testamentet. Tolkningen och diskussionerna fortsatte sedan i den kristna kyrkan och resulterade bland annat i trosbekännelser.
De kristna trosbekännelserna
Den apostoliska trosbekännelsen
Vi tro på Gud Fader allsmäktig
Himmelens och jordens skapare
Vi tro ock på Jesus Kristus
Hans enfödde son, vår herre,
Vilken är avlad av den helige ande,
Född av jungfrun Maria,
Pinad under Pontius Pilatus,
Korsfäst, död och begraven,
Nederstigen till dödsriket,
På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
Uppstigen till himmelen,
Sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tro ock på den helige Ande,
En helig allmännelig kyrka,
De heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Den nicenska trosbekännelsen
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig fader,
Skapare av himmel och jord,
Av allt vad synligt och osynligt är;
Och på en enda Herre,
Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
Född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
Född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
På honom genom vilken allting är skapat;
Som för oss människor och för vår salighets skull
Har stigit ner från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria
och blivit människa;
Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
Lidit och blivit begraven;
Som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna,
Och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida:
därifrån igenkommande till att döma levande och döda,
på vilkens rike det icke skall vara någon ände;
Och på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
Och som har talat genom profeterna;
Och på en helig allännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv. Amen.
Litteratur:
Sören Wibeck, Religionernas historia - om tro, hänförelse och konflikter. Historiska media, 2005
Niels C. Nielsen m.fl., Religions of the World, Bedford/St. Martin's, 1993
Jensen, Rothstein, Podemann, Sörensen. Gyldendals religionshistorie: Ritualer, mytologi, ikonografi. Gyldendal, 2011
Christer Hedin, Kristendom: lära, fromhetsliv och historia, Dialogos Förlag, 2011
Text: Hanna Hägerland, gymnasielärare i religionskunskap
