Odysseus irrfärder

Diktverket Odysséen skrevs troligen på 700-talet före vår tideräkning. Iliaden och Odysséen räknas som Europas första böcker. Precis som för Iliaden brukar man ange Homeros som författare, men moderna forskare är inte säkra på att han verkligen skrivit de stora diktverken. Hjälten Odysseus har deltagit i belägringen vid Troja. Nu ska han återvända hem till ön Ithaka utanför Greklands kust. Men Odysseus råkar reta upp gudarna och som straff måste han irra omkring på havet. Under sin tio år långa färd råkar Odysseus ut för en mängd märkliga äventyr. Det här är bara det första av dem.
L

Odysseus och hans män förblindar cyklopen Polyfemos. Målningen finns på en grekisk amfora från 500-talet f.Kr.

Stormen

Odysseus hade tolv skepp med ungefär femtio man på varje. En hård storm förde flottan långt söderut, förbi Ithaka.

Sent en eftermiddag kom Odysseus och hans svarta skepp till en ö med en vacker hamn. Där rann en flod ut och stränderna var flata nog för att dra upp fartygen. Den natten sov Odysseus och hans män ombord. Nästa dag ställde de till med en stor fest. Ön var full av vilda getter som männen jagade med sina spjut och pilar. Männen hade varit länge på havet och haft ont om mat. Nu förde de åtta getter till varje skepp och nio till Odysseus, eftersom han var ledaren.

ANNONS

ANNONS

En sjömil längre bort låg en annan ö. De såg att den var större, och dessutom tycktes den vara bebodd, till skillnad från den som de nu vistades på.

Nästa morgon sa Odysseus till sina män:

"Stanna kvar här, mina vänner. Med mitt skepp och min besättning seglar jag till den andra ön för att få veta vilka som bor där och om de är goda eller onda."

De visste inte att en stor fara väntade dem i cyklopernas eller de enögda jättarnas land.

Cyklopen i grottan

När Odysseus kom fram till ön, valde han ut de tolv modigaste männen och begav sig på upptäcktsfärd. Han förde med sig en getskinnssäck med vin som var mycket starkt och sött. Vinet hade han fått av en präst och det var särskilt fint. Även om man spädde ut det tjugo gånger med vatten, var smaken ändå söt och stark. Dessutom tog Odysseus med sig en rejäl matsäck, för han anade att det kunde bli svårt att hitta mat.

Efter en stund kom männen fram till en grotta. Där verkade det bo en herde för det fanns kättar för killingar och lamm. Mjölkkärl och korgar fulla av ost stod uppradade längs väggarna. Då sa männen till Odysseus:

"Låt oss gå innan herden kommer tillbaka. Men först tar vi för oss av killingarna och lammen och osten."

Men Odysseus lyssnade inte till dem. Han ville veta vem herden var och hoppades att som gäst få någon gåva av honom.

I skymningen kom grottans ägare hem. Det var ingen vanlig man utan en cyklop, en varelse med bara ett öga. Cyklopen var stor som en jätte. Hans enda stora öga satt mitt i pannan med ett ögonbryn ovanför. På ryggen bar han ett lass ved som han släppte ner utanför grottan med ett väldigt brak. Sedan motade han in sina djur och stängde mynningen med ett klippblock så stort att tjugotvå hästspann inte skulle ha förmått rubba det. Därefter mjölkade han fåren och getterna. Hälften av mjölken ystade han till ost, resten satte han åt sidan för sin kvällsvard. När detta var gjort, kastade han ved på glöden. Den flammade hastigt upp och avslöjade grekerna, som hade flytt djupt in i grottan när jätten kom in.

ANNONS

En människoätande jätte

"Vad är ni för ena?" frågade jätten. "Köpmän eller pirater?"

"Mäktiga herre, vi är inte pirater", sa Odysseus, "utan greker på väg hem från Troja. Där har vi kämpat för Agamemnon den store konungen, vars berömmelse är spridd till jordens ände. Och vi ber er att visa oss gästfrihet, för gudarna älskar dem som är gästfria."

"Nej", sa jätten, "tala inte med mig om gudarna. Vi bryr oss inte om dem, för vi är bättre och starkare än de. Säg mig istället var ert skepp ligger."

Men Odysseus förstod att cyklopen tänkte bryta sönder skeppet, så att de inte skulle få någon möjlighet att komma undan. Därför svarade han:

"Å, herre, vi har inget skepp, för det som vi hade drev stormen på en klippa, där det slogs sönder. Vi är de enda överlevande från vraket."

På det svarade cyklopen ingenting, men grep genast två av männen, som om de vore små dockor, slet sönder dem lem för lem och svalde dem med hjälp av stora klunkar mjölk. Inte en munsbit, inte ens benen i skelettet, lämnade han kvar. När han hade ätit sig mätt på den fasansfulla födan, lade han sig bland sina får och somnade.

Då tänkte Odysseus:

"Ska jag dräpa detta odjur i sömnen, för jag tvivlar inte på att mitt goda svärd kan tränga in i hans hjärta? Men om jag gör det, kommer jag och mina kamrater att dö här. Ingen av oss kan rubba det stora klippblocket som jätten lagt för grottans mynning."

Därför inväntade han morgonen, ledsen och bedrövad. När jätten vaknade, mjölkade han sina djur och grep därefter ytterligare två av männen och slukade dem som han hade slukat de andra. Sedan begav han sig ut till betesmarkerna med boskapen i hälarna, men först lade han klippblocket för grottans mynning.

ANNONS

ANNONS

En listig plan

Hela dagen funderade Odysseus på hur han skulle kunna rädda sig själv och sina kamrater. Till slut trodde han sig ha kommit på lösningen. I grottan låg en stam från ett olivträd som cyklopen skulle använda till käpp. Odysseus högg av ett två meter långt stycke från stammen. Männen lade trästycket i elden så att det fick en hård spets. Sedan gömde de trästycket.

I skymningen kom jätten tillbaka, grep två män till och slukade dem. När han hade avslutat sin måltid, gick Odysseus med getskinnssäcken i handen fram till honom och sa:

"Drick, herre, nu när du har slutat din måltid. Drick av det här vinet, och du kommer att förstå vilka fina varor vi hade ombord. Ingen kommer att bjuda dig maken till vin här på ön, så grym mot främlingar som du är."

Cyklopen tog tag i säcken, drack och blev mäkta förtjust över vinet.

"Ge mig mera", sa han, "och säg mig vad du heter, så ska jag ge dig en gästgåva, som en riktig värd bör göra. Det var verkligen en ypperlig dryck, och dess like antar jag att endast gudarna i himlen dricker."

"Jag heter Ingen", svarade Odysseus. "Ge mig nu din gåva."

"Du ska bli uppäten sist - det är min gåva till dig", sa jätten och föll drucken i sömn.

Då sa Odysseus till sina kamrater:

"Håll modet uppe, mina vänner, för nu är befrielsens timme slagen."

Därefter lade de trädstammen i elden och höll den kvar där tills den, färsk som den var, sprakade och flammade. Sedan stötte de spetsen i jättens öga. Odysseus lade hela sin tyngd på stammen och vred den runt, som när man borrar hål i skeppstimmer. Träet fräste som rödglödgat järn fräser i vatten, när smeden härdar det för att smida ett svärd.

Då ryckte jätten till, slet bort staven och skrek så högt att de andra cykloperna på ön kom för att höra efter vad som hade hänt.

"Vad är det med dig, Polyfemos", frågade de, "eftersom du för sådant oväsen att du väcker oss alla? Stjäl någon dina får eller försöker någon göra dig illa?"

"Ingen gör mig illa!" stönade jätten.

"Nå, då så", sa cykloperna. "Om ingen gör dig illa, då måste det vara gudarna som gör det, och mot dem kan vi inte hjälpa dig."

ANNONS

ANNONS

Räddade ur grottan

Odysseus skrattade, när han tänkte på hur hans falska namn hade lurat jättarna. Men ännu visste han inte hur han och hans vänner skulle kunna fly, för jätten satt i grottans mynning och kände sig för med händerna om männen försökte slinka ut bland boskapen.

Till slut lyckades Odysseus komma på en utväg. Han lockade in baggarna, som jätten annars brukade lämna kvar utanför. Baggarna var mycket stora och starka, och nu valde Odysseus ut de sex största. Han band fast de sex överlevande männen under djurens bukar. På var sida om de sex baggarna tjudrade han ytterligare två baggar. Till slut var det bara han själv kvar, för ingen kunde ju nu binda fast honom. Men även det problemet lyckades han lösa. Han klängde sig fast i den tjocka ullen under buken på den största baggen.

När morgonen kom, gick hjorden ut ur grottan som vanligt. Jätten, som endast strök med handen över baggarnas ryggar, förstod inte vad som var i görningen. När han märkte att den största baggen kom sist, sa han:

"Vad nu då? Du brukar inte dra benen efter dig, utan du brukar ju tvärtom vara den första att springa i väg och den första att komma hem. Kanske du är bekymrad för din herdes öga, som den där illdådaren Ingen har förstört? Först lurade han mig till sömns med vin, sedan stack han ut mitt öga. Å! Om du kunde tala och säga mig var han finns! Då skulle jag slå honom sönder och samman!"

Sedan lät han den stora baggen gå.

När de var utom räckhåll för jätten, släppte Odysseus taget om baggen och lösgjorde sina vänner. Sedan skyndade de sig till skeppet, allt medan de då och då vände sig om för att se om jätten förföljde dem.

Männen på skeppet blev mycket glada att se dem igen, men undrade varför de bara var sex till antalet. Odysseus tecknade till dem att tiga, för han fruktade att jätten kunde höra dem och komma efter. De klev ombord och rodde av alla krafter bort från ön.

Hela den dagen firades räddningen från den hemske cyklopen Polyfemos, och inte förrän sent på natten lade de sig alla på stranden och somnade.

LÄS MER: Drömmen om Troja

LÄS MER: Antikens Grekland

LÄS MER: Grekiska gudar och hjältar

LÄS MER: Grekisk mytologi och religion

LÄS MER: Grekisk religion och mytologi (artikelserie)

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vilket diktverk berättar om Odysseus färder?
     
  2. Berätta om Odysseus: Varifrån kom han när han träffade på cyklopen? Vart var han på väg?

Ta reda på:

  1. Berättelsen handlar om en man som är liten men listig som besegrar en jätte som är stark men dum. Ge exempel på fler sagor som handlar om samma sak.
     


Text: Lars Hildingson (historielärare och läromedelsförfattare) och Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare)
 

Senast uppdaterad: 25 november 2022
Publicerad: 25 oktober 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

L

Drömmen om Troja

Paris var yngste son till Trojas kung Priamos. Paris fick i uppdrag att avgöra vem av de tre...

L

Handeln under antiken: grekerna och romarna

Sedan den mykenska civilisationen gått under omkring 1200 f.Kr kastades Grekland in i vad som...

L

Handelsförbindelser över Medelhavet under forntiden: minoerna, mykenarna, egyptierna och fenicierna

På den bergiga Medelhavsön Kreta som ligger mellan Grekland och Egypten bodde ett folk som kallades...

SO-rummet bok
L

Mat och matvanor under antiken och medeltiden

Vi brukar beundra tempel, palats och akvedukter från stora civilisationer som Egypten, Grekland och...

L

Atens demokrati

Den atenska demokratin var något unikt för sin tid och byggde på medborgarnas direkta deltagande....

L

Grekiska gudar och hjältar

I Thessalien, ungefär 25 mil norr om Aten, ligger berget Olympos. För grekerna var berget en symbol...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Antikens Grekland

I antikens Grekland (700-300 f.Kr) lades grunden till den västerländska kulturen. Antikens grekiska välde var splittrat...

Grekisk mytologi

Religionen som utövades i antikens Grekland innefattar den grekiska mytologin samt den kult och de ritualer som omgav...

Relaterade taggar

Myter och sagor

Här ska vi kortfattat reda ut skillnaden mellan en myt och en saga, en åtskillnad som inte alltid...

Övernaturliga väsen

Det var inte bara förr i tiden som man fascinerades av och trodde på övernaturliga väsen. Tvärtom...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Demokratin i antikens Aten

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2015-10-14

I fokus första avsnitt handlar om atensk demokrati. Julia, Mattias och Kristoffer pratar om vad ordet demokrati betyder och hur den atenska demokratin fungerade. Var det verkligen demokrati i antikens Aten?

+ Lyssna