Paris 1792 - det politiska klimatet hårdnar

När krig bröt ut 1792 mellan Frankrike och grannländerna hårdnade det politiska klimatet. Kungafamiljen fängslades och mängder av kungatrogna dödades. Under revolutionsledarna Danton, Robespierre och Marat radikaliserades revolutionen ytterligare.
S

I augusti 1792 avsattes och fängslades kungafamiljen, efter en stormning av Tuilerierna, kungens slott i Paris. Del från en målning av Jean Duplessis-Bertaux (1747–1819).

Kungen flyr

Kungen ville slippa ifrån sitt beroendet av revolutionärerna och Parisbefolkningen. Han beslöt därför att försöka fly ur landet. Med utländsk hjälp tänkte han sig sedan kunna återupprätta sin makt. De kungliga flyktplanerna hade utarbetats av drottningens beundrare greve Axel von Fersen. Han var den svenske kungen Gustav III:s hemliga sändebud i Paris.

En juninatt 1791 rullade en tung resvagn ut ur Paris i riktning mot den belgiska gränsen. I vagnen fanns den franska kungafamiljen. Innan de nått gränsen blev dock kungen igenkänd. Trupperna alarmerades och kungafamiljen återfördes till Paris under förödmjukande förhållanden.

ANNONS

ANNONS

Robespierre

Maximilien de Robespierre skulle bli den franska revolutionens främste skräckfigur. Men "skräcken" var en medveten politik för att hålla ihop den franska nationen inför trycket av inre och yttre fiender. Soldaterna skulle känna sig säkra från att inte behöva utsättas av angrepp från hemmafronten.

Den 24-årige juristen Robespierre var Jakobinklubbens mest energiske talare. Han var känd för sin omutlighet och oegennytta.

Han hade gått i Paris finaste skolor och ansågs vara ett skolljus. Då kungen och drottningen besökte skolan fick Robespierre hälsa dem välkomna på latin.

Senare öppnade han en advokatpraktik i sin hemstad Arras. Han var alltid noggrann, pedantisk och mån om sitt yttre. Förutom juridik och politik hade han litterära intressen och skrev även själv dikter.

Marat

Jean-Paul Marat har tillsammans med Maximilien de Robespierre uppmålats som revolutionens grymmaste person. Fadern var italiensk läkare, modern kom från Schweiz. Som barn sägs Marat ha varit nervös och aggressiv. I skolan utmärkte han sig i språk. Han studerade medicin i Bordeaux, men intresserade sig också för optik och elektricitet.

Marat öppnade en läkarpraktik i ett av Londons finaste kvarter. Vid sidan om sysslade han med filosofiska och naturvetenskapliga arbeten. Så småningom återvände han till Frankrike. I Artois umgicks han i de förnämsta sällskapskretsarna. Trots sina kontakter med de högre klasserna drevs Marat av ett fanatiskt hat mot aristokratin och kungamakten. Därför hälsade han revolutionens utbrott med stor glädje. Han kom att tillhöra den revolutionära vänstern.

Marat flyttade till Paris blev redaktör för tidningen Folkvännen (l`Ami du Peuple), där han förde ut sitt politiska program. Överallt såg han förrädare. I tidningen riktade han också ursinniga angrepp på mer moderata revolutionärer, som Paris' borgmästare Bailly och general La Fayette.

La Fayette tröttnade slutligen på hans angrepp och skickade nationalgardet på honom. Marat lyckades undkomma men tvingas gå under jorden i både bokstavlig och överförd bemärkelse. Han tillbringade en tid i stinkande kloaker. Nu lade han av med sin tidigare elegans och klädde sig som stadens fattigare befolkning. Hans trasiga kläder gjorde honom populär i de fattigkvarteren och man såg honom där som en "äkta folkets man".

ANNONS

ANNONS

Modet

"Costume à la Nation" var det som gällde för den som ville följa modet. Kvinnorna skulle i håret ha en bukett vita, blå och röda blommor, den franska nationens färger. Vidare skulle de bära en mössa med den trefärgade kokarden på sidan. Kjolen à la Circassienne med röda, blå och vita ränder och slutligen skor i samma färger. Andra moderna dräkter bar namn som "à la Constitution", "négligé à la patriot" eller "deshabillé à la Démocrate".

Smakprov på manligt och kvinnligt mode under franska revolutionen.

Herrdräkterna hade de mest skrikande färger. Man bar brun rock, röd väst, blå halsduk och gula knäbyxor. Hattarna var höga och prydda av den trefärgade kokarden.

Girondisterna och jakobinerna

Den välmående medelklassen hade tillsammans med arbetarbefolkningen genomfört revolutionen och genomdrivit den nya författningen. Ledare för den lägre klassen blev Robespierre, Danton och Marat, redaktören för tidningen Folkvännen. Dessa tre var anhängare av jakobinpartiet. Jakobinerna eftersträvade en långt mer djupgående revolution och de skilde sig från de mer moderata revolutionärerna som kallades girondister.

Hotet mot revolutionens anhängare, såväl jakobiner som girondister, kom från de kungatrogna. Många hade flytt utomlands, andra fanns kvar i Frankrike mer eller mindre dolda. De kungatrogna emigranterna ropade på hämnd och deras hot att vända tillbaka med främmande trupper, bidrog endast till att göra kungaparets ställning allt mer osäker.

ANNONS

ANNONS

Girondisterna ville ha krig mot de monarkistiska staterna. Dels skulle krig underlätta republikens införande i Frankrike, dels göra det möjligt att med vapenmakt störta monarkierna ute i Europa.

Grundtanken här var att alla nationer skulle vara självständiga demokratier. Dessa idéer hade diskuterats i den sköna och patriotiska Madame Rolands salong. Den var samlingspunkt för girondisternas informella möten. Därifrån utgick också en ny fransk regering, som huvudsakligast utgjordes av girondister.

Nationalgardet i Paris på väg till fronten 1792. Målning av Léon Cogniet (1794-1880).

Girondisterna vid styret

Girondisterna räknade med att krig skulle göra det lättare att införa republik och sprida frihet i Europa. Madame Roland har kallats revolutionens snillrikaste kvinnogestalt. Hon hade stort inflytandet över girondisterna, som samlades hemma hos henne och hennes man. Hennes stora passion här i livet var republikens införande. Madame Roland blev den sammanhållande länken för de unga entusiastiska girodisterna, som besjälades av samma ideal som hon.

I mars 1792 bildade girondisterna regering. Madame Rolands man blev inrikesminister. Man förklarade Österrike krig. Frankrike skulle störta kungaväldena och bringa frihet till alla Europas nationer.

Girondistregeringen ville skapa nationell samling inför trycket från inre och yttre fiender. Man vill tvinga kungen att sanktionera lagen om tvångsåtgärder mot de edsvägrande prästerna, alltså de präster som vägrade svära revolutionen trohet. Girondisterna ville också inkalla 20 000 frivilliga nationalgardister.

Ludvig XVI var troende katolik och det var honom motbjudande att godkänna lagen om tvångsåtgärder mot prästerna. Han la in sitt veto mot lagen. Inrikesminister Roland, eller närmare bestämt madame Roland, tryckte emellertid på. Madame Roland hyste också stor antipati mot Marie Antoinette och kallade henne för madame "Veto". Kungen avskedade girondistministären. Parisarna reagerade våldsamt på detta med jättelika demonstrationer.

ANNONS

ANNONS

Kungen avsätts

Girondisterna vädjar till revolutionärerna i Marseille att komma nationen till hjälp och sända "män som förstå att dö". Samtidigt spred sig ryktet att kungen är i hemligt samförstånd med fienden. Den preussiske befälhavaren förklarade att Paris skulle förstöras helt om ett så mycket som ett hår på kungens huvud kröktes. Hovet försökte sabotera de franska krigsansträngningarna. En nervös spänning grep Paris. Fienden stod vid Frankrikes gränser. Men även inne i landet fanns fienden.

De radikala ville få kungen avsatt. Vid midnatt började stormklockorna ljuda. Tuilerierna stormades. Kungen och drottningen sökte förgäves skydd hos nationalförsamlingen. Kungen avsattes och fördes med sin familj till Templefängelset.

Så var det dags för nästa akt i revolutionsdramat: Skräckväldet och revolutionens slut >

Parisbefolkningen under revolutionen

Revolutionens män förklarade krig mot kejsardömet Österrike. Kriget gick i början dåligt för fransmännen. Rykten gick att kungen i hemlighet samarbetade med fienden. En augustimorgon 1792 drog de upphetsade folkmassorna, beväpnade med pikar, yxor och liar mot Tuilerierna. Lamartine beskriver det så här:

Klockan elva satte sig folket i rörelse mot Tuilerierna. Antalet av dem, som utgick från Bastiljplatsen uppskattades till 200 000. De var uppdelade i tre avdelningar: den första, bestod av förstädernas bataljoner, beväpnade med bajonetter och sablar, lydde Santerre; den andra, bildad av män ur folket, utan vapen eller väpnade med pikar och käppar, anfördes av demagogen Saint-Huruge; den tredje, en hord, en oredlig massa av män i trasor, kvinnor och barn, följde i oordning en ung och skön kvinna, klädd i karldräkt, med sabel i handen, ett gevär på axeln och sittande på en kanon, dragen av bararmade arbetare. Det var Théroigne de Méricourt. Santerre var kung i förstäderna. Saint-Huruge var sedan 1789 den stora agitatorn i Palais-Royal. Efter Théroigne de Méricourt kom åtskilliga i Paris mindre bekanta demagoger. I samma mån kolonnerna inträngde i det inre i Paris, förstorades de med nya grupper, som kom fram ur de folkrika gator, vilka öppna sig till boulevarderna. Vid varje tillflöde av dessa nya hjälpare, höjde sig ett oändligt glädjeskri från kolonnerna; militärmusiken uppstämde den cyniska och gräsliga melodien till Ça ira, lönnmördarnas Marseljäs. Insurgenterna sjöng denna visa i korus och svängde hotande sina vapen mot de förmodade aristokraternas fönster.

Pikar, slöa lansar, stekspett, knivar utan skaft, timmermansbilor, murhammare, sågar - allt sådant hade folket förvandlat till vapen. En blandning av kön, åldrar och stånd, en oredlig, förvirrad massa dräkter, trasor bredvid uniformer, gubbar bredvid ynglingar, till och med barn, somliga burna av sina mödrar, allmänna flickor i sidenklänningar; hundratals fattiga kvinnor, från förstädernas vindskamrar, klädda i trasor, magra, bleka, hålögda, med kinderna infallna av elände, avbilder av hungersnöden; med ett ord folket, i hela oredan.

Fanorna svajade där och var över kolonnerna. På en av dem stod: Återkalla de patriotiska ministrarna! På en annan: Darra, tyrann, din tid är kommen! Några karlar i tröjor eller trasor, men med fint linne och vita händer, bar på huvudet hattar, på vilka man läste igenkänningstecken, skrivna med vit krita och stora bokstäver. Hopen rättade sig efter dem och följde deras ledning.

Denna armé behövde tre timmar att tillryggalägga rue Saint-Honoré; stundom rådde en fruktansvärd tystnad, avbruten blott av genljudet utav dessa tusentals steg mot gatstenarna ett tecken på denna massas koncentrerade vrede. Stundom utgick ett plötsligt rop: Leve nationen! Leve sansculotterna! [...]

Deputationens talare, Huguenin, uppläste petitionen. Han förklarade att staden var på benen för att hämnas folkets majestät. Han beklagade emellertid att det skulle fukta sina händer med konspiratörernas blod. "Männen av den 14 juli sover inte; tala och vi ska handla. Folket är här för att låta dem välja mellan Koblenz och oss. Ni känner tyrannerna. Vi behöver därpå inget annat bevis än de patriotiska ministrarnas avskedande och våra arméers overksamhet". [Man vill tvinga kungen till en mer kraftfull krigföring mot de utländska makter som vill införa den gamla ordningen i Frankrike. Tydligen misstänker man också att kungen spelar under täcket med fienden].

Ur: Alphonse de Lamartine, Girondisternas historia, Stockholm: Bonnier, 1848
 

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vad hände med kungafamiljen under revolutionen i Paris 1792?
     
  2. Varför försökte kungafamiljen fly från Frankrike och vem hjälpte dem med planerna?
     
  3. Vem var Maximilien de Robespierre och hur bidrog han till revolutionens utveckling?
     
  4. Beskriv Jean-Paul Marats bakgrund och roll under den franska revolutionen.
     
  5. Hur återspeglades revolutionens ideal i tidens mode för både män och kvinnor?
     
  6. Vilka var girondisterna och jakobinerna, och vad skilde dem åt?

Ta reda på:

  1. Hur kan mode användas som ett politiskt verktyg? Ge exempel från andra historiska händelser där detta har varit fallet.
     


LÄS MER: Franska revolutionen 1789-1799

LÄS MER: Franska revolutionens orsaker

LÄS MER: Franska revolutionens följder

LÄS MER: Franska revolutionen och nationalismens uppkomst  (artikelserie)

LÄS MER: Franska revolutionen, Marat och mordet i badkaret

LÄS MER: Napoleontiden


Litteratur:
Jean-Bernard, Franska revolutionens historia, Beijer, 1909
Paul R. Hanson, Contesting the French Revolution, Wileyblackwell, 2009
William D. Irvine, The Boulanger Affair Reconsidered, Oxford Univ. Press, 1989
Alphonse de Lamartine, Girondisternas historia, Bonnier, 1848
Wilhelmina Fransén, Charlotte Corday, Hökenberg, 1928

Text:
Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm
,
författare
Senast uppdaterad: 7 november 2023
Publicerad: 26 februari 2014

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

M
Dreyfusaffären

Dreyfusaffären - ett av historiens mest kända justitiemord

År 1894 blev den franska officeren Alfred Dreyfus oskyldigt dömd för högförräderi. Dreyfus, som var...

S

Kolonierna - en god affär?

Att kolonierna blev en god affär för de allra flesta entreprenörer och bolag som verkade där är...

S

Upplysningens idéer spreds i Paris salonger

Få epoker i historien har en sådan strålglans som upplysningstiden under 1700-talet. Överallt (...

S

Jean Baptiste Bernadotte - revolutionären som blev regent

Trevåningshuset med rangliga balkonger där den blivande regenten föddes hade inte mycket gemensamt...

S

Christine de Pizan - den första feministen

Christine de Pizan fick en bättre utbildning än de flesta flickor på 1300-talet. När hennes make...

L

Jeanne d'Arc - bondflickan som sadlade om till krigare

Jeanne d'Arc är troligtvis Frankrikes mest kända kvinna genom tiderna. Idag är hon sedan länge...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Franska revolutionen

Franska revolutionen (1789-1799) ökade folkets makt och förändrade det franska och europeiska samhället.

Hi
Karta

Frankrikes historia

Fördjupa dig i Frankrikes historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.

Relaterade taggar

Hi
Paris

Paris

Paris är Frankrikes huvudstad och ligger vid floden Seine i nordvästra delen av landet (se karta)....

Hi
Porträtt

Ludvig XVI

Ludvig XVI (1754-1793) var kung av Frankrike 1774-1792. Han gifte sig vid 16 års ålder med den 14...

Hi
giljotin

Franska revolutionens följder

Franska revolutionen som inleddes 1789 fick många både kort- och långsiktiga följder. Hela det...

Hi
Axel von Fersen

Axel von Fersen

Axel von Fersen (1755-1810) var greve, riksmarskalk och nära vän till Frankrikes drottning Marie...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
M

De mänskliga rättigheterna

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-01-20

Julia, Mattias och Kristoffer synar de mänskliga rättigheterna i sömmarna och berättar om dess grundläggande innehåll och historia.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Franska revolutionens orsaker

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2015-11-04

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om franska revolutionens orsaker. Vad är en revolution? Vilka orsaker låg bakom franska revolutionen? Här berättas bland annat om upplysningens idéer, franska krig och höjda skatter, om ståndssamhället och hur tredje ståndet krävde rättigheter.

+ Lyssna