Stormningen av Bastiljen - inledningen på franska revolutionen
Lästid 7 minuter
Den 14 juli 1789 stormade befolkningen i Paris den medeltida fästningen Bastiljen. Stormningen av Bastiljen kom att bli en symbol för folkets seger över förtryckarna. Därför har den 14 juli blivit Frankrikes nationaldag.
Stormningen av bastiljen 14 juli 1789 brukar ses som startskottet till den franska revolutionen.
Användes som fängelse
Bastiljen var en fästning som byggdes i slutet av 1300-talet. Senare på 1600-talet hade den gamla försvarsanläggningen blivit hopplöst omodern och fick istället tjäna som ett fängelse.
Bastiljen var en över 30 meter hög, mörk rektangelformad borg med åtta runda torn. Runt fästningen fanns en 25 meter bred vallgrav.
Rykten om hemskheter i Bastiljen
1789 hade myndigheterna planer på att riva denna gamla fästning. Det cirkulerade många myter och skräckhistorier om Bastiljen och dess fruktansvärda fängelsehålor. Bland annat beskrev ett rykte att Bastiljen användes som ett fängelse för politiska fångar som på ett eller annat sätt hade kritiserat kungamakten. I själva verket var dessa skräckhistorier enbart påhittade.
ANNONS
ANNONS
När Bastiljen stormades fann man bara sju välnärda fångar i borgen. Dessutom var ingen av dem inspärrad för politiska brott. Fyra av fångarna var falskmyntare. Två andra var sinnessjuka, den ene av dem trodde att han var Julius Caesar. Den sjunde var en greve som satt inne för incest.
Även berömdheter hade suttit inspärrade på Bastiljen. En av dem var den ökände markis de Sade. Mest känd är förmodligen författaren och filosofen Voltaire som var inspärrad där en kort tid. Voltaire skriver också om sin mystiske medfånge Mannen med järnmasken.
Parisarna beväpnar sig
I början av juli 1789 gick rykten om att kungen och adeln drog samman trupper för att jaga bort nationalförsamlingen (riksdagen) som hade samlats i Paris och Versailles som låg drygt 2 mil utanför huvudstaden. Paris gator skulle röjas med kulor och bajonetter. Parisarna började beväpna sig.
Ett stort antal gevär och några kanoner hämtades från Les Invalides - ett militärsjukhus för krigsveteraner som samtidigt hade en stor vapendepå i källaren.
Milisen (de beväpnade parisarna) saknade dock fortfarande kulor och krut. Men detta hade man tänkt hämta inne i Bastiljen. Där inne fanns nu stadens hela krutreserv. Dagen innan hade nämligen befälhavaren för trupperna i Paris, baron de Beseval, placerat 15 000 kilo krut i Bastiljen.
Många av soldaterna som var förlagda till Paris sympatiserade med folket och anslöt sig till upproret.
Den 14 juli tågade en stor folkskara mot Bastiljen för att förse sig med vapen och krut som fanns i fästningen.
ANNONS
Vid denna tid försvarades Bastiljen av omkring 82 äldre soldater som hade fått förstärkning av 33 schweiziska legoknektar. Kommendanten hade sett till att fylla på lagren med vapen och krut när oroligheterna började i Paris. Dessutom hade sex vagnslaster sten och järnskrot förts upp på tornen som försvar vid anfall.
Bild: Palace of Versailles Parisare och några soldater (som anslutit sig till upproret) i strid med Bastiljens försvarare. I Bastiljen fanns krut som skulle tända folkets revolution.
Bastiljen stormas
På morgonen den 14 juli utväxlades skott mellan försvararna i Bastiljen och befolkningen i Paris. Efter några timmars segslitna förhandlingar gav kommendanten plötsligt upp. Då hade han fått i löfte att ingen av soldaterna i Bastiljen skulle skadas. Vid det laget hade endast en person bland försvararna dött. Bland angriparna var det värre ställt. Minst 98 revolutionärer låg döda på marken utanför fästningens murar, och ytterligare 73 var skadade.
ANNONS
ANNONS
När vindbryggan fälldes ner och Bastiljens stora port öppnades, så dödades tre av officerarna. Kommendanten de Launay fördes därefter bort mot stadshuset som låg en bit därifrån. När eskorten nästan var framme sprang några ur folkmassan fram och dödade de Launay med knivar, sablar och bajonetter. Senare samma natt fördes hans avhuggna huvud uppsatt på en stång i triumf genom Paris gator.
Revolutionen spred sig därefter snabbt genom staden och senare även ut på landet. Ute på landsbygden gav sig folket på de stora herrgårdarna och godsen, som antingen övergavs eller förstördes.
Överallt i landet började de gamla maktstrukturerna att lösas upp (kungens, adelns och prästernas makt över den övriga befolkningen). I Paris tog borgerskapet (borgarna) makten.
Kungen drar bort soldaterna från Paris
När kungen (Ludvig XVI) fick reda på att många av soldaterna hade vägrat skjuta på folkmassan blev han rädd att hela staden skulle göra uppror. Han drog därför bort trupperna från Paris och Versailles. Nationalförsamlingen var räddad.
Dagen då Bastiljen stormades har blivit en av de allra viktigaste i Frankrikes historia. Idag är den 14 juli Frankrikes nationaldag.
Bild: Paris museer Bastiljen revs under franska revolutionen.
Bastiljen rivs
Redan dagen efter att Bastiljen erövrats började parisarna riva fästningen.
De som deltog i stormningen fick hederstiteln ”Bastiljens erövrare”. Omkring 900 personer belönades på detta sätt.
ANNONS
ANNONS
Vad var den franska revolutionen?
Franska revolutionen (1789-1799) började som ett uppror mot politiska och ekonomiska orättvisor i landet.
Med inspiration från bl.a. upplysningens idéer och amerikanska revolutionen lämnade det tredje ståndet (borgarna och bönderna) riksdagen 1789 och utropade sig själva som Nationalförsamlingen (Frankrikes riksdag). Adelns och prästerna privilegier avskaffades och man utropade de mänskliga rättigheterna: frihet, jämlikhet och broderskap.
Franska revolutionen blev snart allt mer blodig. Kungafamiljen avrättades 1792 och tiotusentals (verkliga eller inbillade) revolutionsmotståndare gick samma öde till mötes. Tio år efter revolutionens start tog Napoleon makten. Revolutionen var därmed över.
Den franska revolutionen fick enorma politiska följder i Frankrike och Europa. Det gamla ståndssamhället började falla sönder runt om i Europa. Nya idéer om frihet, medborgarskap och mänskliga rättigheter spred sig över kontinenten. Idéer som vi idag ser som självklara, men som utan den franska revolutionen 1789 kanske inte hade slagit igenom.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Beskriv Bastiljen.
Varför anföll folket Bastiljen?
Vad för slags fångar satt i Bastiljen?
Varför har 14 juli blivit Frankrikes nationaldag?
Extrauppgift:
Tänk dig att du är journalist på en kvällstidning med den stora förmånen att ha en tidsmaskin till förfogande som du använder för att göra verkliga "aktuella" kortfattade reportage ur historien. Välj ut en händelse från texten ovan och skriv ett kort reportage om den. Glöm inte rubrik då den troligtvis kommer hamna på tidningens löpsedel.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Bengt Ankarloo, Franska revolutionen, Studentlitteratur, 1992 Carl-Göran Ekerwald, Frihet, jämlikhet, broderskap - ett försök att förstå franska revolutionen, Rabén & Sjögren, 1988 Kåre Tønnesson, Bra Böckers världshistoria, del 10 – Två revolutioner, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red) och Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
La Jacquerie var ett stort bondeuppror som ägde rum i norra Frankrike 1358 under hundraårskriget. Upproret startade i byn St Leu och spred sig snabbt över landsbygden med bönder som brände och dödade bland adelns gods och slott. Adeln flydde först men organiserade sig snart och slog tillbaka med hjälp av tungt beväpnade och bepansrade trupper. Tusentals bönder dödades och upproret var i stort krossat efter bara en månad. Trots allt våld och de stora förlusterna i människoliv förändrades inget. Böndernas misär - som hade varit den främsta orsaken till upproret - fortsatte...
År 1894 blev den franska officeren Alfred Dreyfus oskyldigt dömd för högförräderi. Dreyfus, som var jude, anklagades för att ha överlämnat hemliga handlingar från den franska generalstaben till den tyske militärattachén i Paris. Krigsrätten dömde Dreyfus till degradering och livstids deportering till den beryktade Djävulsön, strax utanför straffkolonin Franska Guyanas kust. Dreyfusaffären kom att kasta sin skugga över Frankrikes historia långt fram i tiden...
Att kolonierna blev en god affär för de allra flesta entreprenörer och bolag som verkade där är klart, lika klart som att vinsten "betalades" av de ursprungliga invånarna i de erövrade landområdena. Var kolonialismen även en god affär för de europeiska moderländerna? Det är inte så alldeles lätt att svara på den frågan. Allt beror på vilka beräkningsgrunder man vill använda. För det första - vad är moderlandet? Är det staten, folket eller bara de som satsade pengar i kolonierna? För det andra - hur ska man rätt värdera alla insatser från ömse håll? För det tredje och svåraste - hur skulle det ha sett ut om man inte haft kolonier?
Få epoker i historien har en sådan strålglans som upplysningstiden under 1700-talet. Överallt (åtminstone i delar av Europa) talade man (åtminstone de intellektuella) om ”människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”, som filosofen Immanuel Kant uttryckte det. Bort med myter och mystik, in med framsteg och förnuft! Så löd fältropet från upplysningens huvudstad Paris, dit andra länders tänkare vallfärdade för att ta del av den nya läran...
Trevåningshuset med rangliga balkonger där den blivande regenten föddes hade inte mycket gemensamt med de slott där tidens furstar brukade se dagens ljus. Jean Baptistes familj tillhörde stadens medelklass, i en bortglömd landsdel 80 mil från Paris. Det sociala avståndet till landets glansfulla elit var närmast astronomiskt. Att familjen Bernadottes yngste son i slutet av sitt liv stolt kunde hävda att ”ingen har fyllt en bana liknande min” berodde naturligtvis delvis på hans egna förtjänster. Ännu viktigare var dock att han levde i en tid när det gamla samhället, ”l´ancien régime”, omkullkastades, kungaätter sopades undan, krigen ritade om Europas karta och meriter började slå ut börd som grund för avancemang...
Christine de Pizan fick en bättre utbildning än de flesta flickor på 1300-talet. När hennes make dog och hon hamnade på bar backe, kunde hon försörja sin familj genom att skriva, och hon skrev kontroversiellt. Hon blev snart en framgångsrik författare. Men medeltidens kulturetablissemang hade sällan sett en populär kvinnlig författare förut. Christine de Pizan hade givit sig in på manligt territorium och det var inte lätt att korsa genusgränser under senmedeltiden. Christine hade dessutom ett och annat att säga om hur kvinnor brukade framställdes i litteraturen. Detta skulle leda till friktion...
Julia, Mattias och Kristoffer pratar om franska revolutionens orsaker. Vad är en revolution? Vilka orsaker låg bakom franska revolutionen? Här berättas bland annat om upplysningens idéer, franska krig och höjda skatter, om ståndssamhället och hur tredje ståndet krävde rättigheter.
