De första kristna i romarriket


Kristna martyrer förbereder sig att dö inför publiken på Colosseum. Redan under antiken uttryckte flera romerska författare sin avsky för aktiviteterna på arenan. När sedan kristendomen blev statsreligion i Rom förbjöds alla "hedniska" skådespel på teatrar och amfiteatrar. Målning av Jean-Leon Gérôme (1824-1924).
Fattiga människor blev de första kristna
De första kristna var fattiga judar som haft det svårt i livet. Efter döden skulle de likt Jesus komma till himlen. Där skulle de få allt det som de saknat här på jorden.
I de äldsta församlingarna delade man allt lika, vad man ägde och vad man förtjänade. Alla var fattiga, slavar och frigivna, ovana att äga något. Världen skulle ju snart gå under, varför då samla ägodelar. Församlingens ledare kallades biskop och de äldste presbyterer. Därav kommer ordet präst.
I början samlades de kristna hos dem som hade utrymme nog. Under förföljelserna bytte de ständigt mötesplats.
Paulus - de kristnas främste missionär
Apostlarna (Jesus lärjungar) spred den kristna läran och grundade församlingar. Paulus var den främste. Från Arabien i öster till Rom i väster reste han outtröttligt. Han led skeppsbrott. Han måste fly undan rättrogna judar. De ville slå ihjäl honom för att han som själv var jude missionerade för kristendomen bland hedningarna.