Sommaren 1944 hade Tysklands militära läge blivit katastrofalt. De västallierade hade landstigit i Normandie, samtidigt som Röda armén hade stora framgångar och pressande tillbaka tyskarna på östfronten. Överste Claus Schenk von Stauffenberg och de andra sammansvurna ansåg att Hitler måste röjas ur vägen innan landet förstördes helt. Stauffenberg hade sårats svårt i Tunisien 1943 och förlorat sitt högra öga, sin högra hand och två fingrar på den vänstra handen.
Namnet operation Valkyria syftade ursprungligen på en militär reservplan som skulle användas vid uppror eller allvarliga oroligheter i Tyskland. De sammansvurna lyckades dock ändra planen så att den kunde användas för deras eget kuppförsök.
Stauffenberg hade den 1 juli 1944 utsetts till stabschef hos reservarméns befälhavare, generalöverste Friedrich Fromm. Tjänsten gav honom tillträde till Hitlers militära konferenser och en viktig roll inom reservarméns ledning. Därmed skulle han få möjlighet att placera en bomb nära Hitler samt hjälpa till att sätta den omarbetade planen i verket.
Efter Hitlers död skulle reservarmén ta kontroll över viktiga byggnader, gripa ledande nazister och avväpna SS. Attentatet mot Hitler och operation Valkyria var därför två delar av samma kuppförsök.
Den 20 juli reste Stauffenberg till Hitlers högkvarter Wolfsschanze, Varglyan, nära Rastenburg i Ostpreussen. Platsen ligger idag i Polen. Där skulle Hitler hålla en konferens om det försämrade läget på östfronten.
Konferensen var ursprungligen planerad att hållas i en kraftig betongbunker. Eftersom det var mycket varmt och instängt flyttades mötet till en lättare konferensbarack ovan jord, där fönstren stod öppna. Flytten fick stor betydelse. I den slutna bunkern skulle bombens tryckvåg ha studsat mot väggarna och blivit betydligt kraftigare. I baracken kunde en stor del av trycket istället försvinna genom fönstren och de tunna träväggarna.
Stauffenberg hade tagit med sig två sprängladdningar i sin portfölj. På grund av tidsbrist och sina skadade händer hann han bara aktivera den ena. Han placerade portföljen under det stora konferensbordet, nära Hitler, och lämnade sedan rummet under förevändning att han skulle ta ett telefonsamtal. En officer flyttade därefter portföljen till andra sidan av ett kraftigt bordsben, utan att veta vad den innehöll.
Klockan 12.42 exploderade bomben. Fyra personer avled till följd av explosionen och många skadades. Hitler skyddades delvis av det tjocka bordsbenet och överlevde med bland annat brännskador och en skadad trumhinna. Att endast en sprängladdning hade aktiverats och att mötet hölls i baracken hade minskat explosionens verkan.
Stauffenberg såg den förstörda byggnaden på avstånd och trodde att Hitler var död. Han flög därför tillbaka till Berlin, där de sammansvurna satte igång operation Valkyria. Reservarméns soldater började inta viktiga platser och gripa nazistiska ledare. Men kuppen försenades av tvekan, missförstånd och motstridiga order. När det blev känt att Hitler levde bytte många officerare sida, och kuppförsöket föll samman redan samma kväll.
Under natten greps Stauffenberg och flera av hans närmaste medhjälpare i militärens högkvarter i Berlin. Stauffenberg, Friedrich Olbricht, Albrecht Mertz von Quirnheim och Werner von Haeften sköts ihjäl på gården utanför byggnaden. Andra sammansvurna ställdes senare inför nazisternas folkdomstol, där rättegångarna var uppgjorda på förhand. Många dömdes till döden och avrättades.
Nazistregimens hämnd drabbade långt fler än dem som hade planerat attentatet. Mer än 7 000 människor greps och nästan 5 000 avrättades i den omfattande förföljelsen som ägde rum efter kuppförsöket. Många hade endast en svag koppling till attentatet eller saknade helt bevisad inblandning.
Även de sammansvurnas familjer straffades genom så kallad släktarrest. Stauffenbergs egendom beslagtogs, hans hustru Nina fängslades och barnen fördes till ett barnhem. Familjen utplånades alltså inte, men nazisterna försökte skilja familjemedlemmarna åt och låta även oskyldiga anhöriga straffas för attentatet.
Fältmarskalk Erwin Rommels roll är omdiskuterad. Han hade kontakt med personer i motståndsgruppen och stödde tanken att Hitler skulle avsättas. Däremot deltog han inte i den detaljerade planeringen och verkar ha varit emot att Hitler skulle dödas. När hans namn dök upp under förhören ville nazistregimen undvika en offentlig rättegång mot en av landets mest kända militärer. Den 14 oktober 1944 tvingades Rommel därför att välja självmord. Han tog gift och dog kort därefter.
För befolkningen påstod nazisterna att Rommel hade dött av skador som han fått när brittiska flygplan anföll hans bil i Frankrike. Han fick en statsbegravning och hyllades offentligt som en trogen tysk krigshjälte. Sanningen om hans död hölls hemlig tills kriget var över.
Operation Valkyria – kuppen som byggde på Hitlers egna orderOperation Valkyria var från början inte en plan för att mörda Hitler. Det var en officiell plan som skulle användas om ett uppror eller kaos hotade Nazityskland. Reservarmén skulle då ta kontroll över viktiga byggnader, kommunikationer och myndigheter för att skydda nazistregimen. De sammansvurna ändrade i hemlighet delar av planen och tänkte på så vis istället använda den mot nazisterna själva. Efter Hitlers död skulle de påstå att nazistiska SS-ledare försökte genomföra en statskupp. Med hjälp av Valkyriaordern (ursprungsnamnet på ordern) skulle reservarmén sedan gripa ledande nazister, avväpna SS och ta kontroll över Berlin. En ny icke-nazistisk regering skulle bildas och sedan försöka avsluta kriget. Planen blev alltså som en fälla som till stor del var byggd av regimen själv. Men när Hitler överlevde bomben spreds motstridiga besked, och många officerare vågade inte följa ordern. Det dröjde därefter bara några timmar tills alla som var inblandade i kuppförsöket förstod att spelet var förlorat.
|
