Världsalltet och viktiga gudar och gudinnor i nordisk mytologi

Heimdall skulle blåsa i Gjallarhornet när Ragnarök närmade sig och jättarna var på väg över bron Bifrost för att kämpa mot gudarna.

Yggdrasil - världsträdet

I vikingarnas tro var världsalltet ett jättelikt träd, en ask som hette Yggdrasil. I den bodde alla levande varelser.

Asgård - gudarnas boning

Högst upp i Yggdrasils krona låg Asgård, där bodde gudarna som kallades för asar och vaner. Några av dessa var Tyr, Freja, Balder, Heimdal, Brage och Idun.

Midgård - människornas hem

På en gren mitt i världsträdet låg Midgård, där människorna bodde, bland annat vikingarna själva. Skrovligheterna i barken bildade berg och dalar, och daggen i håligheterna var hav och sjöar. Mossan bildade milsvida skogar.

Hur Asgård fick sin mur

Muren runt Asgård uppfördes av en jätte berömd för sin skicklighet som byggmästare. Gudarna anställde honom med löftet att om han avslutade sitt jobb inom en vinter skulle han få den vackra gudinnan Freja till maka. Om han inte lyckades färdigställa byggandet inom denna tidsram skulle han å andra sidan få plikta med sitt liv. Loke rekommenderade asarna att gå med på jättens begäran att få använda sin hingst Svadilfare till hjälp.

Asarna var övertygade om att de skulle utgå som segrare i överenskommelsen. Men de hade inte räknat med att jättens hjälpreda Svadilfare var så effektiv. Hingsten släpade fram stenar till bygget och arbetade till och med på natten när jätten sov. Gudarna blev ängsliga när muren nästan var färdig, tre dagar före vinterns avslutning. De hotade Loke med döden om han inte kunde avvärja faran. Den listige Loke tvingades därför att ingripa. I skepnaden av ett sto lockade han bort Svadilfare, något som ledde till att Loke blev havande och senare födde ett åttafotat föl, Sleipner. Hästens frånvaro från arbetet ledde till att jätten inte kunde slutföra sitt uppdrag och Tor kunde dräpa honom med sin hammare Mjölner.

Denna myt har en sentida motsvarighet i sägnen om jätten Finn och Lunds domkyrka.

Underjorden

Nedanför Midgård låg underjorden med dödsriket Nifelhem där gudinnan Hel regerade. Längst ute på grenarna bodde svartalfer och dvärgar.

Utgård - jättarnas rike

Asarnas värsta fiender var jättarna. De bodde i Utgård i utkanten av världen, på en plats som hette Jotunhem. Det finns många berättelser om strider mellan gudar och jättar.

En jätte som heter Loke fick bo i Asgård. Han var listig men svekfull och både hjälte och skurk eftersom han hela tiden ställde till besvär för asarna. Loke hade tre barn: Midgårdsormen, som var ett havsvidunder, Fenrisulven, en stor elak varg, och dödsgudinnan Hel.

De tre rötterna

Längst ner hade asken tre rötter som fick näring ur var sin källa. På en av rötterna gnagde draken Nidhögg. Vid en annan bodde en gammal snäll jätte som hette Mimer. Han visste allt som hänt och allt som skulle hända. Vid den tredje roten höll de tre nonorna till. De var ödesgudinnor och bestämde över alla levande varelsers liv och död.

Olika gudar för olika ändamål

Asarna var duktiga på olika saker. Om man hade svårigheter gällde det att be rätt gud om hjälp.

Oden

Främst bland gudarna var Oden, vishetens gud. Han ägde Valhall, den största byggnaden i världen. Där samlade han alla män som stupat i strid. Oden hade en häst med åtta ben som hette Sleipner. Två korpar, Hugin och Munin, flög omkring i världsträdet och berättade allt de såg för Oden.

Oden var krigets gud. Inför en strid bad vikingarna om hans hjälp för att segra. Oden var kungarnas och stormännens favorit.

Tor

Tor var en av Odens söner. Han var den störste och starkaste guden och skyddade människorna mot jättarna som hotade överallt utanför den fasta bebyggelsen. Detta gjorde han med hjälp av sin stridshammare Mjölner och styrkebältet Megingjord. Tor for omkring i en öppen vagn som drogs av två bockar.

Tor var mest uppskattad bland vanligt folk och var en bra hjälp mot onda makter, både övernaturliga väsen och elaka hövdingar.

Tor rådde över åska och oväder. När åskan mullrade så var det han som var ute och åkte med sin vagn och slog med sin hammare så det blixtrade.

Frej

Tors raka motsats var Frej, eller Frö som han också kallades, fruktbarhetens gud. Frej var en fredlig jordbrukare och hans riddjur var den guldfärgade grisen Gyllenborste.

Frej bestämde över regn och solsken. Han hjälpte bönderna med jordbruket och fick grödan att växa. Tillsammans med sin syster Freja, kärlekens gudinna, rådde han över fruktsamheten hos både djur och människor.

Ibland gjorde Frej långa resor i Yggdrasil. Då färdades han med skeppet Skidbladner som kunde segla över både land och hav.

Freja

Freja var kärlekens och fruktsamhetens gudinna, men hon hade även andra funktioner, som till exempel att vara krigets och kampens gudinna. Freja har även gått under många andra namn, som: Syr, Gefn, Fru och Hörn.

I Frejas boning tar hon emot krigare som blivit dödade i strid.

Freja var under en tid gift med sin bror Frej och efter Frej gifte hon sig med Oden.

I vissa sammanhang kallas Freja för Vanadis. Det beror på att hon var den främste bland alla vaner, ett gudasläkte som förknippas med fruktbarhet. Ofta framställs hon som härskarinna över alla vaner.

Balder

Balder är en Oden och Frejas söner. Han beskrivs ofta som den vackraste, godaste och mest populära av asagudarna. Hans skönhet och goda vilja gjorde att det spreds ett ljus runt honom och alla som såg honom blev genast förälskade i honom. Ingen i hans närhet ville honom någonting ont. Balder dog just för att gudarna försökte beskydda honom.

Myten om Balders död:
Balder bodde tillsammans med sin fru Nanna i gården Breidablick. De var lyckliga med sin tillvaro, men flera nätter i rad så drömde Balder att någonting ont skulle hända honom. Han berättade om drömmen för alla de andra gudarna. Odens fru Freja gav sig genast ut i den stora världen och alla växter och djur fick avlägga en ed om att de aldrig skulle såra Balder. Alla gav de sitt ord till henne, eld, vatten, järn, stenar, träd, fåglar, ormar, sjukdomar och gifter. I och med de eder som lagts blev Balder osårbar och gudarna brukade roa sig med att använda sina krafter mot Balder. Man sköt pilar, slungade stenar och gav honom gift, men ingenting skadade honom.

Loke, som hört talas om Balders odödlighet, klädde ut sig i kvinnokläder och begav sig till Frejas salar. Han prisade Balder mycket och frågade Freja om verkligen allting hade avlagt en ed att inte göra Balder illa. Loke fick då till svar: "Öster om Asgård växer en liten telning som heter mistel. Den syntes mig för späd att taga ed av." Loke begav sig genast till misteln. När han återvända till Idavallen, träffade han på den blinde Höder. Loke lurade Höder att skjuta en pil av mistel mot den "osårbare" Balder. Pilen träffade Balder som föll död till marken.

LÄS MER: Fornnordisk religion och asatro

LÄS MER: Vikingatiden

Gudadyrkan

Gudarna kunde ge människorna framgång i olika angelägenheter. Det vanligaste sättet att be dem om hjälp var att offra till dem. Det kallades att blota.

Gudadyrkan kunde ske i liten skala hemma på gården, eller också hade människorna i en bygd gemensamma platser för sin dyrkan. Kanske uppförde de något slags tempel. Det vanligaste var att samlas vid speciella kännemärken i naturen. Det kunde vara en lund, kulle eller en källa.

Tre gånger om året - på hösten, i mitten av januari och på försommaren - hölls stora blotfester eller blot till gudarnas ära.

Bloten gick till på olika sätt. Man läste till exempel heliga formler och berättade gudasagor. Det viktigaste var dock att slakta djur som offer. Blodet stänktes på gudaskulpturer av trä. Köttet åt man upp. Vid sällsynta tillfällen offrades även människor.

Ragnarök - världens undergång

Ragnarök är den stora slutkampen mellan jättar och gudar och världsundergången, efter vilken en ny blomstrande och fredlig värld tar vid.

Enligt de isländska sagorna förebådas världskatastrofen av en tre års fruktansvärd vinter (fimbulvintern), med nöd, lidande och krig i människornas värld. Sedan inträffar våldsamma naturfenomen - solen förmörkas och jorden härjas av jordbävningar. De onda makterna släpps lösa. Allehanda monster drar omkring, Midgårdsormen piskar havet och vållar översvämningar.

Den stora kampen inleds med att underjordens härskare Surt tillisammans med kaosmakterna, Muspels söner, går till anfall mot gudarnas värld. Några färdas med skeppet Nagelfar, byggt av de dödas naglar. Surt och hans folk kommer ridande över Bifrost, bron som leder till Asgård. Hans svärd skiner som solen. Men bron brister under ryttarna. De fortsätter ändå, med eld framför och bakom sig.

Guden Heimdall blåser nu till kamp i Gjallarhornet. Gudarna vaknar och håller ting, Yggdrasil skälver, alla varelser darrar av rädsla.

Gudarna, med Oden i spetsen, rider fram mot angriparna. Härarna möts till kamp på slätten Vigrid.

Oden strider mot Fenrisulven, Tor mot Midgårdsormen, Frej mot Surt, Tyr mot Garm, Heimdall mot Loke.

I denna slutstrid förgör gudar och kaosmakter varandra, medan klipporna störtar samman och himlen klyvs itu. Oden faller i kampen mot Fenrisulven, men hämnas av sonen Vidar. Surt dödar Frej. Tor krossar Midgårdsormen men dör också själv av ormens etter. Solen slocknar; liksom stjärnorna, och jorden uppslukas av havet.

Sierskan i Voluspá ser hur en ny jord stiger upp ur havet. Det är en grön, jungfrulig jord.

Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.

Senast uppdaterad: 21 juli 2019

Publicerad: 30 juni 2019

Spara som favorit

Liknande filmer och poddradio