Frej
Tors raka motsats var Frej, eller Frö som han också kallades, fruktbarhetens gud. Frej var en fredlig jordbrukare och hans riddjur var den guldfärgade grisen Gyllenborste.
Frej bestämde över regn och solsken. Han hjälpte bönderna med jordbruket och fick grödan att växa. Tillsammans med sin syster Freja, kärlekens gudinna, rådde han över fruktsamheten hos både djur och människor.
Ibland gjorde Frej långa resor i Yggdrasil. Då färdades han med skeppet Skidbladner som kunde segla över både land och hav.
Freja
Freja var kärlekens och fruktsamhetens gudinna, men hon hade även andra funktioner, som till exempel att vara krigets och kampens gudinna. Freja har även gått under många andra namn, som: Syr, Gefn, Fru och Hörn.
I Frejas boning tar hon emot krigare som blivit dödade i strid.
Freja var under en tid gift med sin bror Frej och efter Frej gifte hon sig med Oden.
I vissa sammanhang kallas Freja för Vanadis. Det beror på att hon var den främste bland alla vaner, ett gudasläkte som förknippas med fruktbarhet. Ofta framställs hon som härskarinna över alla vaner.
Balder
Balder är en Oden och Frejas söner. Han beskrivs ofta som den vackraste, godaste och mest populära av asagudarna. Hans skönhet och goda vilja gjorde att det spreds ett ljus runt honom och alla som såg honom blev genast förälskade i honom. Ingen i hans närhet ville honom någonting ont. Balder dog just för att gudarna försökte beskydda honom.
Myten om Balders död:
Balder bodde tillsammans med sin fru Nanna i gården Breidablick. De var lyckliga med sin tillvaro, men flera nätter i rad så drömde Balder att någonting ont skulle hända honom. Han berättade om drömmen för alla de andra gudarna. Odens fru Freja gav sig genast ut i den stora världen och alla växter och djur fick avlägga en ed om att de aldrig skulle såra Balder. Alla gav de sitt ord till henne, eld, vatten, järn, stenar, träd, fåglar, ormar, sjukdomar och gifter. I och med de eder som lagts blev Balder osårbar och gudarna brukade roa sig med att använda sina krafter mot Balder. Man sköt pilar, slungade stenar och gav honom gift, men ingenting skadade honom.
Loke, som hört talas om Balders odödlighet, klädde ut sig i kvinnokläder och begav sig till Frejas salar. Han prisade Balder mycket och frågade Freja om verkligen allting hade avlagt en ed att inte göra Balder illa. Loke fick då till svar: "Öster om Asgård växer en liten telning som heter mistel. Den syntes mig för späd att taga ed av." Loke begav sig genast till misteln. När han återvända till Idavallen, träffade han på den blinde Höder. Loke lurade Höder att skjuta en pil av mistel mot den "osårbare" Balder. Pilen träffade Balder som föll död till marken.
LÄS MER: Fornnordisk religion och asatro
LÄS MER: Vikingatiden
Hur Asgård fick sin mur
Muren runt Asgård uppfördes av en jätte berömd för sin skicklighet som byggmästare. Gudarna anställde honom med löftet att om han avslutade sitt jobb inom en vinter skulle han få den vackra gudinnan Freja till maka. Om han inte lyckades färdigställa byggandet inom denna tidsram skulle han å andra sidan få plikta med sitt liv. Loke rekommenderade asarna att gå med på jättens begäran att få använda sin hingst Svadilfare till hjälp.
Asarna var övertygade om att de skulle utgå som segrare i överenskommelsen. Men de hade inte räknat med att jättens hjälpreda Svadilfare var så effektiv. Hingsten släpade fram stenar till bygget och arbetade till och med på natten när jätten sov. Gudarna blev ängsliga när muren nästan var färdig, tre dagar före vinterns avslutning. De hotade Loke med döden om han inte kunde avvärja faran. Den listige Loke tvingades därför att ingripa. I skepnaden av ett sto lockade han bort Svadilfare, något som ledde till att Loke blev havande och senare födde ett åttafotat föl, Sleipner. Hästens frånvaro från arbetet ledde till att jätten inte kunde slutföra sitt uppdrag och Tor kunde dräpa honom med sin hammare Mjölner.
Denna myt har en sentida motsvarighet i sägnen om jätten Finn och Lunds domkyrka.
|
Gudadyrkan
Gudarna kunde ge människorna framgång i olika angelägenheter. Det vanligaste sättet att be dem om hjälp var att offra till dem. Det kallades att blota.
Gudadyrkan kunde ske i liten skala hemma på gården, eller också hade människorna i en bygd gemensamma platser för sin dyrkan. Kanske uppförde de något slags tempel. Det vanligaste var att samlas vid speciella kännemärken i naturen. Det kunde vara en lund, kulle eller en källa.
Tre gånger om året - på hösten, i mitten av januari och på försommaren - hölls stora blotfester eller blot till gudarnas ära.
Bloten gick till på olika sätt. Man läste till exempel heliga formler och berättade gudasagor. Det viktigaste var dock att slakta djur som offer. Blodet stänktes på gudaskulpturer av trä. Köttet åt man upp. Vid sällsynta tillfällen offrades även människor.
|
