© 2026 SO-rummet.se
Encyklopedin – uppslagsverket som utmanade makten
Några av de praktfullt inbundna banden av Den stora Encyklopedin. Verket blev ett av upplysningstidens mest berömda kunskapsprojekt och samlade artiklar om allt från filosofi och vetenskap till hantverk, teknik och vardagsliv.
Böckerna som skakade Frankrike
År 1745 startade den franske bokförläggaren Le Breton ett projekt för att översätta den engelska uppslagsboken Cyclopaedia till franska. Denis Diderot, en fransk författare och filosof som senare blev en av upplysningstidens viktigaste tänkare, kom snart med i arbetet. Boken hade blivit framgångsrik i England och borde få många köpare också i Frankrike, tänkte Le Breton. Men Diderot blev snabbt övertygad om att en enkel översättning av ett uppslagsverk, skrivet av en enda författare, var alldeles för futtigt. Fransmännen borde få ett uppslagsverk av helt andra mått. Le Breton lät sig övertalas, och planerna växte till ett helt nytt verk som skulle samla så mycket som möjligt av tidens kunskap. Från 1747 ledde Diderot det väldiga projektet tillsammans med matematikern och filosofen Jean le Rond d'Alembert. Verket fick namnet Encyclopédie och brukar på svenska kallas Den stora Encyklopedin.
ANNONS
ANNONS
Diderot hade en närmast outtröttlig arbetsförmåga. Förutom att leda projektet skrev han själv flera tusen artiklar i Encyklopedin och arbetade dessutom med att granska och bearbeta andra författares texter. Under omkring 25 år upptog uppslagsverket en stor del av hans tid och kraft. År 1772 var det ursprungliga verket färdigt från A till Z (Å, Ä och Ö finns ju inte i franskan). Den stora Encyklopedin omfattade då 28 tunga volymer, varav 17 med text och 11 med illustrationer. Fram till 1780 kompletterades verket med ytterligare sju band: fyra med nya texter, ett med ytterligare illustrationer och två registerband. Diderot och de flesta av hans tidigare medarbetare deltog inte i arbetet med dessa senare tillägg.
De 35 böckerna tar rejäl plats i en bokhylla. Tolv av dem är bildband, fyllda med noggranna illustrationer. De är väldiga bildverk över 1700-talets teknik, hantverk och arbetsliv. Stor möda lades ned på att så tydligt som möjligt visa redskap, maskiner och arbetsmoment inom olika yrken, allt med detaljerade teckningar. På så sätt kunde läsaren se hur saker fungerade och hur olika arbeten gick till. Det skulle ju dröja till mitten av 1800-talet innan fotografin fick sitt stora genombrott.
Encyklopedin – en underbar bok!
Diderot skulle tillsammans med d'Alembert redigera det stora verket. Encyklopedin skulle innehålla så mycket som möjligt av tidens vetande inom alla möjliga kunskapsfält, bland annat arkitektur, biologi, botanik, filosofi, geografi, grammatik, historia, jordbruk, kemi och zoologi. Men här fanns också mängder av artiklar om hantverk, teknik och olika yrken. Tanken var att både teoretisk och praktisk kunskap skulle få plats.
Ett stort antal medarbetare knöts till arbetet för att skriva artiklar. Bland de mest berömda skribenterna fanns Voltaire, som skrev om bland annat avgudadyrkan, elegans och fantasi. Han uppmuntrade också upplysningsfilosoferna att hålla samman när de blev oense. Andra stora författare medverkade också. Rousseau skrev framförallt om musik och bidrog med minst 426 artiklar. Montesquieu, som i sin berömda bok Om lagarnas anda hade diskuterat hur den politiska makten kunde begränsas och delas, bidrog bland annat med en text om smak.
Men specialisterna skrev inte bara om sina specialområden utan gav sig in på de mest skiftande ämnen. Diderot, som var mycket intresserad av hantverk och teknik, skrev till exempel en lång och detaljerad artikel om strumpor. Där beskrev han bland annat hur de tillverkades med hjälp av den sinnrika stickmaskin som användes av dåtidens strumpmakare. För Diderot var sådan praktisk kunskap lika värd att bevara och sprida som kunskap om filosofi och vetenskap.
År 1751 kom det första bandet ut. Det var en ståtlig bok i stort format och med närmare 1 000 sidor. Det andra bandet följde 1752.
Uppslagsverket blev en succé. Efterhand fick Encyklopedin flera tusen prenumeranter, trots att den var mycket dyr att köpa.
Läsarna var hänförda. Här hade man början på ett bokverk som skulle innehålla nästan allt som var värt att veta! För oss som är vana vid att söka efter information på internet kan det vara svårt att föreställa sig hur märkvärdigt detta var. En läsare på 1700-talet kunde inte ta fram mobilen och få svar på några sekunder. Böcker var därför en av de viktigaste vägarna till ny kunskap, och Encyklopedin samlade en mängd vetande som tidigare hade varit utspritt i många olika böcker och hos människor med olika yrken och specialkunskaper.
ANNONS
ANNONS
Encyklopedin – en förbjuden bok!
Men alla läsare var inte lika förtjusta. Framförallt var många av kyrkans ledande män missnöjda. De ansåg att uppslagsverkets författare, encyklopedisterna, angrep den kristna tron och kyrkan och dessutom hotade gamla seder och den rådande samhällsordningen. Kritiken var häftig, och motståndarna krävde att Encyklopedin skulle stoppas.
I 1700-talets Frankrike fanns inte någon tryckfrihet i modern mening. Böcker måste granskas och godkännas innan de fick tryckas, och myndigheterna kunde stoppa verk som ansågs angripa religionen eller staten. En viktig person i denna granskning var Malesherbes, som var chef för den myndighet som övervakade bokutgivningen och utsåg censorer. Han var själv positiv till mycket av upplysningens tänkande och kom att bli ett viktigt stöd för encyklopedisterna.
När kritiken mot Encyklopedin blev allt häftigare ingrep myndigheterna. År 1752 förbjöds de två första banden, och redan tryckta exemplar skulle förstöras. En av orsakerna var anklagelser om att verket innehöll tankar som stred mot kyrkans lära och undergrävde respekten för staten.
Diderot och d'Alembert gav ändå inte upp arbetet. De fick stöd av Malesherbes, som i det tysta hjälpte dem att få förbudet upphävt. I november 1753 kunde utgivningen börja igen, och under de följande åren kom ytterligare fem band. År 1757 hade därmed sju textband publicerats. Men striden om Encyklopedin var långt ifrån över.
Katastrofen nära
År 1757 blev det nytt bråk. Kungen, Ludvig XV, utsattes för ett mordförsök. Encyklopedisternas fiender tog tillfället i akt och hävdade att den samhällskritik och de nya idéer som spreds i bland annat Encyklopedin hotade både religionen och staten. Stämningen hårdnade, och samma år infördes mycket stränga straff för författare och boktryckare som spred skrifter som myndigheterna ansåg farliga.
Den verkliga katastrofen för Encyklopedin kom två år senare. År 1759 drogs verkets utgivningstillstånd in. De återstående textbanden fick inte ges ut, och förläggarna beordrades att betala tillbaka pengar till de prenumeranter som redan hade betalat för kommande band. Som om detta inte var nog fördömde påven samma år Encyklopedin och satte upp den på den katolska kyrkans lista över förbjudna böcker. Nu såg det verkligen ut som om hela det väldiga projektet skulle gå under.
En del av författarna ville ge upp. D'Alembert, som länge hade tröttats ut av alla strider kring verket, lämnade till slut arbetet. Diderot blev därmed ensam huvudredaktör, men han hade fortfarande hjälp av flera flitiga medarbetare. Rousseau hade redan börjat ta avstånd från kretsen kring Encyklopedin. En av stridsfrågorna gällde teatern. När d'Alembert i en artikel förespråkade en teater i Genève protesterade Rousseau kraftigt, eftersom han ansåg att teatern kunde skada människors moral.
Några år senare drabbades Diderot av ännu en motgång. Han upptäckte att bokförläggaren Le Breton i hemlighet hade strukit eller mildrat delar av flera artiklar som kunde uppfattas som alltför djärva. Ändringarna gjordes efter att Diderot själv hade granskat texterna. Han blev rasande när han upptäckte vad som hade hänt och ansåg att Le Breton hade förstört delar av verket.
När läget såg som mörkast diskuterades möjligheten att fortsätta arbetet utanför Frankrike. Några år senare erbjöd Katarina II av Ryssland till och med Diderot att slutföra Encyklopedin i Sankt Petersburg. Han tackade nej. Flera av Europas så kallade upplysta härskare var intresserade av de nya idéerna, däribland Fredrik II av Preussen och Gustav III, men det betydde inte att de ville ge sina egna undersåtar samma frihet som upplysningsfilosoferna talade om.
Voltaire själv slog sig vid den här tiden ner i Ferney, alldeles intill gränsen mot Schweiz. Läget var praktiskt. Om han råkade i konflikt med de franska myndigheterna hade han nära till gränsen och kunde snabbt ta sig till Genève.
Diderot valde däremot att stanna i Paris. Trots förbudet lyckades han få tillstånd att fortsätta arbetet med de band som innehöll bilder. Samtidigt fortsatte arbetet med de tio återstående textbanden i hemlighet. Myndigheterna tycks i praktiken ha sett mellan fingrarna med vad som pågick.
ANNONS
ANNONS
Läslusten segrar
Så drabbades en av uppslagsverkets hårdaste motståndare, jesuitorden, av ett svårt bakslag. Jesuiterna var en inflytelserik katolsk orden som hade bekämpat många av upplysningens idéer. Under början av 1760-talet förlorade de sin ställning i Frankrike, och 1764 tvingades orden lämna landet. Därmed försvagades också en viktig del av motståndet mot Encyklopedin.
Titelbladet till den första volymen av Den stora Encyklopedin, utgiven i Paris 1751. Här anges Denis Diderot och Jean le Rond d'Alembert som verkets redaktörer. Längst ner står också att utgivningen skedde med kungligt godkännande och privilegium, något som senare fick en särskild ironi när verket förbjöds av myndigheterna.
Men Encyklopedin blev inte officiellt tillåten igen. Istället fortsatte arbetet i hemlighet. År 1765 gavs de tio återstående textbanden ut, trots att verket fortfarande saknade tillstånd. De hade tryckts i Paris men angavs på titelsidorna vara utgivna i Neuchâtel i Schweiz för att dölja varifrån de egentligen kom. Därmed kunde de många prenumeranter som väntat på fortsättningen äntligen få de återstående textbanden. Bildbanden fortsatte sedan att komma ut fram till 1772.
Läslusten hade på sätt och vis segrat över censuren. Idag är namnen på de flesta av verkets många fiender glömda. Men Encyklopedin har blivit ett av historiens mest berömda och inflytelserika uppslagsverk och en symbol för hela upplysningstiden.
Förnuftet ska segra!
Många av Encyklopedins författare ville förändra det samhälle där kungen hade mycket stor makt, adeln hade omfattande privilegier och kyrkan hade ett starkt inflytande över människors liv och tänkande. Encyklopedisterna var långt ifrån överens om allt, men de förenades av tron på kunskap, förnuft och människans förmåga att tänka själv.
Uppslagsverket förde fram flera av upplysningens viktigaste idéer. Gamla sanningar skulle inte godtas bara därför att kyrkan, kungen eller någon annan auktoritet sa att de var sanna. Människan skulle använda sitt eget förnuft, söka kunskap och våga ställa frågor. För att kunna göra det behövdes också större frihet att diskutera, forska och föra fram kritik. Encyklopedin blev därför inte bara ett uppslagsverk över tidens kunskap. Den blev också ett verk som lärde sina läsare att ifrågasätta och tänka själva.
Att sådana idéer kunde uppfattas som farliga av dem som hade makten i 1700-talets Frankrike är lätt att förstå. Men frågan om vem som får bestämma vad människor får läsa, skriva och säga tillhör inte bara historien. Även idag används censur i många delar av världen för att begränsa kritik och kontrollera information, bland annat genom att stoppa medier och blockera innehåll på internet. Verktygen har förändrats sedan Diderots tid, men kampen om rätten att söka kunskap och uttrycka sina åsikter finns fortfarande kvar.
År 1789 bröt den stora revolutionen ut i Frankrike och skakade om stora delar av det gamla samhället. Encyklopedin orsakade inte revolutionen, men mycket av den tankemässiga sprängkraft som utmanade det gamla samhället fanns inom dess pärmar. Där spreds upplysningens idéer om förnuft och kunskap, samtidigt som gamla sanningar och mäktiga auktoriteter ifrågasattes. På så sätt bidrog Encyklopedin till det nya sätt att tänka som växte fram i Frankrike under årtiondena före revolutionen. |
En bättre värld genom kunskap
Encyklopedisterna och många av deras läsare hade en stark tro på framtiden. Människan är en förnuftig varelse, menade de, och med hjälp av kunskap, utbildning och vetenskap kunde samhället steg för steg förbättras. Alltfler av naturens gåtor kunde undersökas, samtidigt som gamla fördomar och orättvisor kunde bekämpas. Tanken att människan själv kunde skapa en bättre framtid var en viktig del av upplysningen.
Idag, drygt 250 år efter att Encyklopedins sista delar gavs ut, är det svårare att dela denna starka framtidstro fullt ut. Vetenskap och teknik har förbättrat människors liv på många sätt, men historien har också visat att framsteg inte automatiskt leder till en fredligare eller rättvisare värld. Kanske finns det ändå något viktigt att lära av encyklopedisterna: deras nyfikenhet, deras tro på kunskap och deras övertygelse om att världen faktiskt går att förändra.
ANNONS
ANNONS
Uppslagsböcker världen runtOrdet encyklopedi kommer från de grekiska orden enkyklios och paideia och betyder ungefär "allmän" eller "allsidig bildning". Tanken att samla så mycket kunskap som möjligt är mycket gammal. På 300-talet f.Kr skrev den grekiske filosofen och vetenskapsmannen Aristoteles om en mängd olika ämnen, bland annat logik, biologi, fysik, politik och etik. Hans arbeten har därför ibland beskrivits som encyklopediska. Men försöken att samla och ordna kunskap gjordes inte bara i Europa. I Kina sammanställdes ungefär vid samma tid Erya, den äldsta bevarade kinesiska ordboken. Den innehåller förklaringar av ord inom bland annat djurvärlden, växter och geografi och påminner på flera sätt om ett tidigt uppslagsverk. Den romerske författaren och vetenskapsmannen Varro gjorde omkring 300 år senare ett nytt stort försök att ordna tidens vetande. Hans verk Disciplinae bestod av nio böcker om olika kunskapsområden, bland annat grammatik, retorik, geometri, musik, medicin och arkitektur. Det mesta av verket har tyvärr gått förlorat. När boktryckarkonsten slog igenom i Europa under mitten av 1400-talet ökade möjligheterna att sprida kunskap till fler människor. Intresset växte också för böcker på de språk som människor själva talade, istället för bara på de lärdas latin. År 1481 tryckte William Caxton Mirror of the World, ett tidigt encyklopediskt verk på engelska. Det var dessutom den första illustrerade bok som trycktes i England. År 1704 förde engelsmannen John Harris utvecklingen ett långt steg framåt med sitt Lexicon Technicum. Där ordnades artiklarna i alfabetisk ordning. Tidigare hade många kunskapsverk varit uppdelade i stora ämnesområden som historia, geografi och naturkunskap. Det var inte alltid lätt att hitta i sådana böcker! Ett annat viktigt steg kom 1728, när Ephraim Chambers gav ut sin Cyclopaedia. Den innehöll ett omfattande system av hänvisningar mellan olika artiklar. Om man läste om ett ämne kunde man på så sätt lätt hitta vidare till andra artiklar som hörde ihop med det. Det var just Chambers uppslagsverk som senare inspirerade Diderot och d'Alembert till den stora franska Encyklopedin. Européerna var långt ifrån ensamma om att skapa väldiga kunskapssamlingar. I Kina färdigställdes 1725 Gujin Tushu Jicheng, ett enormt uppslagsverk som hade börjat sammanställas under kejsar Kangxis regering. Verket omfattade 10 000 juan, alltså textdelar, och behandlade allt från astronomi och geografi till historia, litteratur och naturvetenskap. Det var ett kunskapsprojekt av närmast ofattbara mått. Den franska Encyklopedin följdes snart av andra berömda uppslagsverk. Den första upplagan av brittiska Encyclopaedia Britannica gavs ut 1768-1771. I Tyskland började föregångaren till Brockhaus ges ut 1796, och under 1800-talet blev franska Larousse ett annat stort namn i uppslagsverkens värld. I Sverige fick Nordisk familjebok en viktig ställning från slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet. Senare kom bland annat Svensk uppslagsbok, Bonniers lexikon och Bra Böckers lexikon. Ett av de största svenska uppslagsverken är Nationalencyklopedin, NE. De 20 tryckta banden gavs ut 1989-1996. År 1997 kom NE på cd-rom och år 2000 blev uppslagsverket tillgängligt på internet. Under senare delen av 1990-talet förändrade internet nästan allt. World Wide Web skapades av Tim Berners-Lee vid CERN 1989 och gjordes fritt tillgängligt 1993. Under 1990-talet blev webben snabbt ett nytt sätt att hitta och sprida information. Nu behövde kunskapen inte längre vänta på nästa tryckta upplaga utan kunde uppdateras nästan omedelbart. År 2001 startade Wikipedia, ett uppslagsverk där frivilliga från hela världen skriver och redigerar artiklar. Det har vuxit till den största samlingen av uppslagsverksartiklar i historien. Och utvecklingen har inte stannat där. Under 2020-talet har generativ AI blivit ett nytt sätt att söka och bearbeta kunskap. Istället för att bara leta fram en färdig artikel kan en AI-tjänst svara på frågor, förklara svåra ämnen och sammanfatta stora mängder information på några sekunder. Men det finns en viktig skillnad mot ett traditionellt uppslagsverk: AI kan ge svar som låter övertygande men ändå innehåller fel eller påhittade uppgifter. Därför har förmågan att granska källor och kontrollera fakta blivit ännu viktigare. Den gamla uppslagsboken har ändå något som varken internet eller AI helt kan ersätta. Det finns fortfarande en särskild känsla i att bläddra bland kartor, fotografier, teckningar och artiklar och plötsligt upptäcka något man inte alls hade tänkt söka efter. Skillnaden är att dagens tonåring har tillgång till mer kunskap än någon tidigare generation. Den stora utmaningen är inte längre att hitta information, utan att avgöra vilken information man kan lita på. |
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Hur växte planerna på att översätta den engelska Cyclopaedia till det mycket större projekt som blev Den stora Encyklopedin?
- Vad innehöll Encyklopedin, och varför var det viktigt för Diderot att även hantverk, teknik och praktiska yrkeskunskaper fick stor plats?
- Varför blev Encyklopedin så uppskattad av många läsare, trots att den var stor och dyr att köpa?
- Varför uppfattade delar av kyrkan och de franska myndigheterna Encyklopedin som ett hot, och på vilka sätt försökte de stoppa utgivningen?
- Hur lyckades Diderot och hans medarbetare fortsätta arbetet när Encyklopedin hade förbjudits?
- Vilka av upplysningens viktigaste idéer spreds genom Encyklopedin? Förklara också varför dessa idéer kunde uppfattas som farliga i 1700-talets Frankrike.
- Hur har sättet att samla och sprida kunskap förändrats från äldre uppslagsverk till Encyklopedin, Nationalencyklopedin, Wikipedia och dagens AI?
- Varför har källkritik blivit särskilt viktig i vår tid?
Diskutera:
- Encyklopedin förbjöds eftersom makthavare ansåg att vissa idéer var farliga. Finns det situationer där det kan vara rätt att begränsa vad människor får skriva, läsa eller sprida? Var går i så fall gränsen?
- Upplysningens tänkare menade att kunskap och förnuft kunde göra samhället bättre. Tycker ni att den tanken fortfarande håller idag? Kan mer kunskap alltid leda till bättre beslut och ett bättre samhälle?
- På 1700-talet sökte människor kunskap i stora uppslagsverk. Idag använder vi bland annat internet och AI. Har det blivit lättare eller svårare att veta vad som är sant?
M LÄS MER: Upplysningen
S LÄS MER: Upplysningsidéerna bakom demokratins framväxt
M LÄS MER: Några av upplysningens idéer
S LÄS MER: Upplysningens idéer spreds i Paris salonger
M LÄS MER: Franska revolutionen 1789-1799
S LÄS MER: Mänskliga och medborgerliga rättigheter 1789
Litteratur:
Arne Helldén, Diderot – en biografi, Atlantis, 1994
Sven-Eric Liedman, Från Platon till kommunismens fall – de politiska idéernas historia, Bonnier Alba, 1993.
Frank A. Kafker, The Encyclopedists as a Group – A Collective Biography of the Authors of the Encyclopédie, Voltaire Foundation, 1996
FÖRFATTARE
Text: Lars Hildingson, f.d. SO-lärare och läromedelsförfattare
Artikelserie om Franska revolutionens Frankrike och Paris
5 Encyklopedin – uppslagsverket som utmanade makten
© 2026 SO-rummet.se
