Kristendomens spridning förändrade samhället
Samtidigt började kristendomen spridas i Norden. Redan i början av 800-talet skickade Frankerriket missionärer, bland annat Ansgar, för att kristna nordborna. Han besökte Birka två gånger, men svearna höll fast vid sina asagudar.
Under 900-talet försökte både engelska och tyska missionärer att sprida kristendomen vidare. Trots hårt motstånd fick den nya religionen så småningom fäste i Danmark och Norge. Danmark blev kristet omkring år 950, under kung Harald Blåtand. Norge och Island följde efter runt år 1000, under kung Olav Tryggvason.
I Sverige gick kristnandet långsammare. Det var först under kung Olof Skötkonung, runt år 1000, som kristendomen började få ett starkare grepp. Han lät döpa sig omkring år 1008.
Kristendomen bidrog till att stoppa plundringstågen. Den förde med sig nya lagar och regler, och kyrkan predikade fred och ordning. Dessutom skapade religionen starkare band mellan Norden och resten av kristna Europa, vilket gjorde vikingarnas attacker på tidigare fiender svårare att motivera.
Starkare kungar och samhällen
Vid den här tiden blev också kungamakten starkare i Norden. Kungarna började bygga ordnade riken med lagar, skatter och arméer. Vikingarnas gamla sätt att leva som fria krigare passade inte längre in i de nya samhällena. Många vikingar blev istället bönder, hantverkare eller köpmän.
I Skandinavien odlades mer jord, vilket minskade behovet för unga män att resa ut för att söka ny mark. Samtidigt blev Europa bättre organiserat, med starkare försvar och arméer som kunde möta vikingarna.
Sveriges enande och slutet på vikingatiden
Under vikingatiden fanns inga enade stater i Norden. Sverige var delat mellan Sveaväldet i norr och Götaland i söder. Dessa områden förenades troligen under kung Olof Skötkonung omkring år 1000, vilket brukar räknas som början på det enade Sverige. Hans dop ses ofta som slutet på vikingatiden och början på den kristna eran.
Sveriges enande och kristendomens spridningUnder vikingatiden fanns inga enade stater i Norden, som det gjorde längre söderut i Europa. Det fanns istället flera småriken, styrda av stormän, hövdingar och småkungar. I Sverige talar man ofta om Sveaväldet i norr och Götaland i söder. Dessa områden var länge skilda från varandra av stora skogsområden och sjöar. När Sverige blev ett enat kungarike är svårt att veta exakt. Det är också oklart hur det gick till. Många forskare menar att det var Sveaväldet som slog samman med det inre av Götaland. Det var inte självklart att Götaland skulle bli svenskt. Området kunde lika gärna ha blivit en del av Danmark eller Norge. Den första kung som vi med säkerhet vet styrde över Sveaväldet var Erik Segersäll (cirka 985). Hans son, Olof Skötkonung, blev troligen den förste som regerade över både Sveaväldet och Götaland. Det innebär att Sverige troligen var enat senast omkring år 1000. Olof Skötkonung och kristendomens genombrottOlof Skötkonung var den första svenske kungen som lät döpa sig. Enligt traditionen skedde dopet omkring år 1008 vid Husaby källa i Västergötland. Kristendomen hade då redan fått ett starkt fäste i Västergötland, medan den gamla tron stod sig stark i Gamla Uppsala, centrum för svearna. Det kan förklara varför Olof valde att döpas i just Västergötland. Att låta döpa sig i Gamla Uppsala hade antagligen väckt för stor motstånd bland de trogna anhängarna till asatron. Kristnandet av Sverige var en lång process som mötte mycket motstånd. Till skillnad från Danmark och Norge tog det längre tid innan kristendomen slog igenom fullt ut. Olof Skötkonungs dop markerar ofta början på Sveriges kristna era och samtidigt slutet på den gamla vikingatiden. Sverige började nu utvecklas till ett enat kungarike, även om det skulle ta lång tid innan hela landet var helt kristet.
|
Sammanfattning:
Vikingatiden tog slut eftersom:
- Handeln förändrades, och de gamla handelsvägarna över Nordeuropa förlorade sin betydelse.
- Kristendomen spreds, vilket stoppade plundringarna och skapade fredligare samhällen.
- Kungamakten växte, och de nordiska länderna blev mer organiserade. Vikingarnas livsstil passade inte längre in i det nya samhället.
- Europa försvarade sig bättre, och det blev svårare att anfalla.
En ny tid - medeltiden - började nu i Norden, där jordbruk, kristen tro och kungadömen ersatte vikingarnas gamla sätt att leva.
