Tvåkammarriksdagen - politiskt system för elitstyre
Del av ett flygblad utgivet av Socialdemokratiska arbetarepartiet 1910. Illustrationen är en karikatyr på tvåkammarriksdagens ojämlikhet jämfört med ett mer modernt valsystem baserat på allmän och lika rösträtt. På den ena gungbrädan väger en man med 5 000 röster mer än fler människor, på den andra väger fler människor med varsin röst tyngre än en mans röst.
Reformens upphovsman, Louis De Geer, hade förklarat att syftet var att förhindra ”ensidiga och förhastade beslut” samt trygga ”bildningens och förmögenhetens talan”. Rikedom ansågs bevisa personens kompetens. De mer förmögna kunde stå oberoende och inte styras av mäktiga personer och intressen i samhället.
I första kammaren (125 ledamöter 1867) samlades godsägare, höga ämbetsmän, finansmän och enstaka bönder. ”Överhuset” valdes av landstingen via lokala val där den kommunala rösträtten omfattade närmare hälften av de vuxna männen, de som uppnått inkomstgränsen för kommunalskatt (ca 500 kr).
Den för sin tid relativt omfattande rösträtten uppvägdes dock med råge av att antalet röster varierade kraftigt utifrån inkomst och förmögenhet. Högsta antal röster var 5 000, från 1909 sänktes den till 40 röster. Som exempel kan vi ta en röstlängd för kommunalval i Alsike där friherre Karl Gustaf Cederström förfogade över 34 röster medan statdrängen Johan Erik Jansson bara hade tre.
